Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankental - Frankenwald - Franker - Frankering - Frankeringsfrihet - Frankeringsmaskin - Frankeringstvång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Frankenwald—Frankeringstvång
940
porslinsfabrik. F., omtalat på 700-talet, var
på 1700-talet residensstad i Kurpfalz.
Fra’nkenwald, bergstrakt i mellersta
Tyskland, förenar Fichtelgebirge med
Thüringer-wald. Högst når F. i Döbraberg (795 m ö. h.).
Jfr K. Rühl, »Der F.» (6:e uppl. 1925).
Franker. 1. Germansk folkstam. Namnet f.
(lat. fra’nci; drdet torde betyda »de fria») möter
i historien först på 200-talet e. Kr.,
betecknande ett av de stora stamförbund, vilka då
uppkommo hos germanerna. F. voro fördelade
på tre stora stammar: 1) östfranker i
det tyska Franken (se C h a 11 e r och
Franken); 2) ripuariska f. (av lat. ripa,
strand) vid nedre Rhen; 3) saliska f.
(namnet oförklarat) vid Nordsjökusten och
Rhen-mynningai na.
De saliska f. gåvo upphov till
folkvandringens starkaste statsbildning. Deras
vandring bestod, liksom ripuariernas, i en
förskjutning in på romerskt område. De
besegrades 358 av Julianus men lämnades av
honom i besittning av Bataviska ön (se B a t
a-v e r) och området mellan Maas och Schehle.
De utbredde sig sedermera över större delen
av det övriga nuv. Belgien. Vid mitten av
400-talet nämnas bland de saliska f. flera
hövdingar, vilka förde an vid stammens
expansion söderut, främst bland dem M e r
o-v e c h, som gav namn åt den frankiska
kungaätten merovingerna (se d. o.), samt
Me-rovechs sonson K l o d v i g, det egentliga
frankiska rikets grundlägga: e. 486 besegrade
Klodvig den romerske ståthållaren Syagrius,
som regerade självständigt mellan Somme och
Loire; därmed gick sista återstoden av
romerskt välde i Gallien förlorad. Klodvig
besegrade 496 alemannerna vid mellersta Rhen
och lät s. å. upptaga sig i den
romerskkatolska kyrkan, vilket ledde till hela hans
folks kristnande. Som målsman för den
»rätta» tron mot arianerna fråntog Klodvig
sedermera (507) västgöterna Gallien s. om
Loire. Efter segern över västgöterna var
utom Burgund i stort sett hela Gallien
fran-kiskt; Burgund införlivades med frankiska
riket under Klodvigs efteiträdare (534). Den
romerska befolkningen lämnades i besittning
av sin jord, och f:s enda företräde var högre
social och rättslig ställning. Romare och
germaner dömdes efter egna lagar (saliernas
stamlag, lex salica, redigerades möjl. på Klodvigs
tid; ripuariernas lag, lex ripuaria, började
upptecknas på 500-talet). De ställdes likväl under
gemensam förvaltning av den frankiske
konungens ämbetsmän (grevar), och det
germanska rättegångsväsendet (tingen) samt den
germanska värnplikten utsträcktes till den
romerska befolkningen. Till följd härav
uppstod i Gallien en sammansmältning mellan
de olika folkelementen, varvid de saliska f.
romaniserades. De österut boende f. bevarade
däremot helt sin germanska nationalitet.
Småningom uppstod inom riket en viss nationell
motsats mellan de västra, romaniserade delarna
och den östra, germanska delen, Austrasien.
Sedan den merovingiska konungaätten
vansläk-tats (se M e r o v i n g e r), utgick från
Austrasien rikets återupprättelse genom den ätt, som
senare kallades karolinger (se härom d. o.
samt Karl den store och P i p p i n).
När det karolingiska riket efter 843 föll
sönder, kallades delrikena Östfranken och
Västfranken. Det förra namnet
undanträngdes dock snart av namnet Tyskland, och
namnet »Frankernas rike» (Frankrike) tillföll
uteslutande det västra delriket, som ung.
motsvarade det gamla Gallien. Litt.: J. Schmaus,
»Geschichte und Herkunft der alten Franken»
(1912); G. Kurth, »Rtudes franques» (2 bd,
1919); N. Åberg, »Die Franken und
West-goten in der Völkerwanderungszeit» (1922).
— Jfr även Dräkt, bild 47. S. B. (S. T-g.)
2. Namn i österlandet på européer; det
uppkom under korstågen till följd av den stora
roll korsfararna från Frankrike spelade i dem.
Frankéring, postv., postavgifts redovisande
genom att förse försändelsen eller, i fråga
om paket, adresskortet med frimärke eller
frankostämpel. I allm. sker f. med frimärken
men kan även verkställas medelst
franko-stämplingsmaskin (sed. o.). Frimärke
bör sättas i övre högra hörnet av försändelses
framsida. Om assurerade och
rekommenderade försändelser, som innehålla penningar,
gäller, att frimäike ej får skjuta utanför eller
omsluta försändelsens kant samt att, orn flera
frimäiken användas, dessa skola sättas på ett
avstånd från varandra, som motsvarar minst
ett frimärkes halva bredd. F. är giltig endast
då dä:till använts avsändningslandets
fianko-tecken. — Verb: Frankèra. E. G-e.
Frankeringsf: ihet, se Frankeringstvång.
Frankei ingsma^kin, postv. För
underlättande av det betydande arbetet med att
styckevis och för hand frimärka ett stort
antal till postbefordran samtidigt avlämnade
försändelser ha försök gjorts med särskilda
maskiner, medelst vilka frimärkena klistras
på försändelserna. Av dylika maskiner ha
konstruerats olika typer, av vilka vissa
samtidigt med frimärkningen även angiva de
fri-märkta försändelsernas antal och
portobeloppet. Maskinerna torde numera icke vara av
någon större betydelse, sedan
postförvaltningarna medgivit frankéring medelst
franko-stäm pl i n gsm a ski ner (se d. o). E. G-e.
Frankei ingstvång, postv., avsändares
skyldighet att, då försändelse avlämnas till
postbehandling, erlägga belöpande portoavgift. I
Sverige föreligger sådan skyldighet i allm.
för alla inrikes försändelser. K. m:t kan dock
medgiva frankeringsfrihet för vissa
försändelser, men adressaten är då skyldig att
vid försändelsens mottagande erlägga den
portoavgift, som eljest skulle erlagts, då
försändelsen inlämnades. De fall, då
frankeringsfrihet medgivits, avse i allm. till vissa
myndigheter adresserade försändelser, som
innehålla infordrade uppgifter, rapporter o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
