Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankiska nötkreatursrasen el. Mainthalerrasen - Frankiska riket - Frankland, sir Edward - Franklin (Kanada) - Franklin, Benjamin - Franklin, sir John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Frankiska riket—Franklin
946
kg med 3,6 % fett. Levande vikt mellan 450
och 600 kg hos fullvuxna kor. Färgen är gul,
hornen ljusa.
Frankiska riket, se Franker,
Frankrike, sp. 985, och M e r o v inger.
Frankland [f räTjkland], sir Edward,
engelsk kemist (1825—99); prof, först i
Manchester och sedan (efter 1865) i London; fick
1897 knightvärdighet. F :s största upptäckt, de
metallorganiska föreningarna (zinkmetyl och
-etyl), ledde honom (1853) till att uppställa
valensbegreppet, varigenom han blev den
klassiska valenslärans grundläggare. F. utgav
bl. a. »Experimental researches in pure,
app-lied and physical chemistry» (1877). A. Btn.
Franklin [frä’nklin], distrikt i
Nordvästterritorierna i Kanada (se d. o.).
Franklin [frä’pklin], Benjamin,
nordamerikansk statsman, diplomat, fysiker och
författare (1706 17/i—90 17/4). F. föddes i
Boston som tionde son till en fattig
såp-sjudare av engelsk släkt. 1718 kom han i
boktryckarlära hos en halvbror, avhöll sig
från köttmat för att kunna köpa böcker och
skrev i broderns tidning. De skildes dock i
missämja 1723, F. for dec. 1724 till London,
kom 1726 till Filadelfia, fick 1728 del i och
1730 eget boktryckeri samt köpte 1729
Pennsylvania Gazette, som han gjorde till en
ledande tidning. F. skrev och utgav med
oerhörd framgång 1732—57 en folkkalender i
upplysningstidens anda, Poor Richard’s
Al-manac. Han stiftade American philosophical
society, gav impuls till inrättande av
lånbibliotek, brandkår, gatustenläggning,
gatubelysning m. m. Om hans verksamhet som
fysiker jfr E 1 e k t r i c i t e t, sp. 558. F:s
uppfinning, 1752, av åskledaren (se d. o.) stadfäste
hans rykte som naturvetenskapsman. Störst
blev F. som politiker. Han blev 1736 sekr.
i och 1751 led. av Pennsylvanias
representation samt 1753 generalpostmästare i de
nordamerikanska kolonierna. Som
Pennsylvanias agent i London 1757—62 hävdade han
koloniernas rätt att med konungens samtycke
stifta lag, som sedan ej av endera parten
kunde ändras. F. sändes 1764 åter till
London och framhöll koloniernas ensamrätt att
beskatta sig själva. Då en del av guvernören
Th. Hutchinson skrivna brev med klander av
de nordamerikanska ledarna delvis genom F:s
förmedling blivit tryckta, fick han avsked som
generalpostmästare och återvände till
Amerika 1775. Frihetskriget hade då utbrutit,
och F., som 1754 föreslagit en
förbundsför-fattning under brittisk överhöghet, blev 6
maj 1775 invald i kongressen i Filadelfia samt
tog del i genomdrivandet av
oavhängighets-förklaringen 1776. S. å. sändes han i
diplomatisk mission till Paris. I salongerna fick
F. stor framgång, föregången av sitt
vetenskapliga rykte samt för miljön förbluffande
enkel och rättfram i sitt uppträdande. Han
genomdrev förbunds- och handelsfördraget 6
febr. 1778 med franskt erkännande av
kolo
niernas självständighet och aktiv hjälp samt
lyckades även skaffa stora penningkrediter.
Okt. s. å. blev han ministre plénipotentiaire
i Paris. Som sådan undertecknade han
freds-traktaten med England 1783 och
handelstrak-tater med Nederländerna 1782 samt 3 april
1783 med Sverige. 1785 återkom F. till
Amerika, hälsad med jubel. Han medverkade vid
utarbetandet av unionsförfattningen och
föreslog 1790 slaveriets upphävande. Han dog
i Filadelfia. — F. hade en stor och rörlig
begåvning samt sällsynt mångsidiga
intressen. I grunden anspråkslös, godmodig och
sällskaplig, visade han sig samtidigt, då det
gällde hans fosterlands väl, som en kraftig
och beslutsam natur, modig, behärskad,
självständig, seg och smidig. Ryktbar som
naturvetenskapsman, blev han som författare en
folkuppfostrare, till sin åskådning
upplysningsman och deist, i sin stil medryckande
genom humor och stillsam sarkasm. Hans
betydelse för Förenta staterna var ofantlig,
och han förblir en av sitt folks störste. —
F:s självbiogr. (går till 1757) utkom i sv.
övers. 1854 (»Utvalda skrifter»; 2:a uppl.
1871), 1868 (jämte brevväxling; 2:a uppl.
1883) och 1871 (»Smärre skrifter»). Hans
»Works» äro utg. av A. H. Smyth (10 bd,
1905—07). Jfr vidare J. Parton, »Life and
times of B. F.» (2 bd, 1864); biogr. av J. T.
Morse (1889), E. Robins (1898), W. C. Bruce
(2 bd, 1917) och Ph. Russell (1927). — F:s
porträtt återges på vidstående plansch. B. H-d.
Franklin [f rähjklin], sir John, engelsk
sjöofficer, polarforskare (1786—-1847). Åt-
följde 1801—03 sin släkting M. Flinders (se
d. o.) på dennes färd längs Australiens
syd-och östkust samt
utbildades härunder till
en god kartograf.
Efter tjänstgöring i eng.
marinen deltog F. 1818
i Buchans arktiska
expedition samt ledde
1819—22 och 1825—27
två expeditioner till
Nordamerikas
nordkust, varunder
särskilt trakterna kring
Mackenzie- och
Cop-perminefloderna samt
kusten mellan 1091/2° och 1491/2° v. Igd
utforskades. Efter tjänstgöring som skeppschef i
Medelhavet blev F. 1837 guvernör över
Tasma-nien, där han ivrigt arbetade på koloniens
förkovran. Hemkallad till England 1843 för att
övertaga ledningen av ett nytt försök att finna
nordvästpassagen, avseglade han 1845 med
fartygen »Erebus» och »Terror» till
farvattnen v. om Grönland. De båda fartygen
iakt-togos sista gången 26 juli av en valfångare
vid ö. inloppet till Lancastersundet. När inga
vidare underrättelser inträffade, utsändes
från 1848 den ena expeditionen efter den
andra för att söka upplysningar om F:s öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
