Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franklin, sir John - Franklin-Bouillon, Henry - Franklinit - Franklins skiva, Franklins tavla - Franko (postväsen) - Franko, Ivan - Frankokuvert - Frankolinsläktet - Franko-provensalska dialekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
947
Franklin-Bouillon—Franko-provensalska dialekterna
948
De första underrättelserna om expeditionens
undergång fick dr J. Rae 1854 av eskimåer
vid Boothiagolfen. F:s maka, lady Jane F.
(1792—1875), som på spaningsfärder offrade
sin förmögenhet, utsände 1857 ett fartyg
under L. M’Clintock, vilken konstaterade, att
expeditionen 12 sept. 1846 fastnat i isen n. v. om
King Williams land på 71° 5’ n. br. och 98° 23’
v. Igd. Sedan F. 11 juni 1847 avlidit, hade de
överlevande 22 april 1848 lämnat fartygen för
att söka taga sig fram till Stora Fiskfloden
men samtliga under färden dit omkommit.
Dessa uppgifter ha senare bekräftats genom
fynd, gjorda av amerikanske löjtnanten
Schwat-ka 1879 under en slädfärd till King Williams
land samt av Knud Rasmussen 1920—24. — F.
utgav »Narrative of a journey to the shores
of the Polar sea in the years 1819, 20, 21, and
22» (1823) och »Narrative of a second
expedition to the shores of the Polar sea 1825,
1826, and 1827» (1828). Biogr. av A. H.
Mark-ham (1891) och H. D. Traill (1896). Jfr
Polarexpeditioner. O. Sjn.
Franklin-Bouillon [fräklä’-bojå’], Henry,
fransk politiker (f. 1870). Invaldes 1910 i
deputeradekammaren, tillhör radikalsocialistiska
partiet men har ofta intagit en självständig
hållning. F. har specialiserat sig på
utrikespolitik, särskilt orientfrågor. Han var 1917
propagandaminister i Painlevés kabinett och
kritiserade som ordf, i kammarens
utrikesutskott 1919 Clemenceaus fredsförslag såsom
icke tillräckligt beaktande Frankrikes
säkerhet. Han ingick 1921 en uppmärksammad
överenskommelse med Angoraregeringen (se
d. o.). F. har de senaste åren intagit en
inflytelserik ställning som president i
deputeradekammarens utrikesutskott samt därjämte
ivrigt veikat för borgerlig samverkan mot
socialister och kommunister. A. A-t.
Franklinlt, minerse S p i n e 11.
Franklins skiva, Franklins tavla,
se Elektricitet, sp. 562.
Fra’nko (it. franco, fri), postv., en nu mera
sällan förekommande beteckning på
postförsändelse för angivande av att postavgiften
erlagts vid avsändandet. Ordet ingår i vissa
sammansättningar, ss. frankokuvert,
franko-stämpel, frankotecken (se dessa ord). E. G-e.
Fra’nko, Ivan, ukrainsk författare och
politiker (1856—1916). F. var son till en
gali-zisk bysmed, blev student i Lemberg 1875 och
snart den ledande i en krets, som förfäktade
demokratiska och ukrainskt nationella ideal.
Därigenom kom F. i konflikt med de
österrikiska myndigheterna, ådömdes tre gånger
fängelsestraff och måste avbryta en lovande
vetenskaplig bana; alltifrån slutet av
1870-talet ägnade han sig i stället åt ett forcerat
litterärt och politiskt författarskap. Hans
vederhäftiga skildringar från det galiziska
proletariatets liv, ss. »Na dni» (På bottnen,
1880), »Boa constrictor» (1884), »V poti tjola»
(I sitt anletes svett, 1890) o. a., utmärka sig
genom konstnärlig, avslipad stil och verk-
ningsfull, torr humor. En betydligt svagare
historisk roman, »Sachar Berkat» (1883), med
ämne från tatarernas infall i Ryssland på
1200-talet, vann stor popularitet i det ryska
Ukraina och gav
uppslag till närmare
förbindelser mellan F.
och stamfränderna i
Ryssland. Samtidigt
uppträdde F. som
skald med effektfulla
nationella och sociala
stridssånger samt
utvecklade en kolossal
produktivitet som
översättare (bl. a.
»Faust» och »Don
Quixote»). Som
poli
tisk skriftställare hade han att kämpa mot
förföljelser från de österrikiska
myndigheterna och intriger från partimotståndare bland
egna landsmän; från 1890 var han en av
de ledande i det då bildade demokratiska
»ukrainska radikala partiet».
F. återvände på 1890-talet till sin ungdoms
vetenskapliga intressen med en doktorsavh.
om den ukrainska versionen av legenden om
Barlaam och Josafat samt utgav den åt studiet
av Ukrainas litteratur, historia och folklore
ägnade tidskriften Zjizn i Slovo (Liv och Ord).
Sedan den galiziske ståthållaren Badeni,
under hänvisning till F :s avtjänade
fängelsestraff, förklarat honom ovärdig att bekläda
den lärostol i lillrysk och fornrysk litteratur,
till vilken han 1895 kallats av univ. i
Lemberg, fick F. en tryggad ställning vid
Sjevt-sjenkosamfundet i Lemberg; detta utsåg
honom 1898 till redaktör för dess publikation
Literaturno—Naukovij Vistnik. F.
offentliggjorde vidare en del värdefulla
vetenskapliga studier om ukrainsk litteratur och
historia samt några skönlitterära arbeten, bl. a.
diktsamlingen »Iz dniv zjurbi» (Från sorgens
dagar, 1900) och den ståtliga diktcykeln
»Moses», där han tar avsked från sitt folk efter
att i årtionden ha ledsagat det på färden mot
frihetens förlovade land. Under sina senare
år intog han obestritt ställningen som sin
nations främste kulturelle ledare. A. Kgn.
Frankokuvert, postv., kuvert, som i st. f.
frimäike har en frankostämpel (se d. o.).
Frankollnsläktet, Francollnus, tillhör
under-fam. fasaner (se d. o.) bland hönsfåglarna.
Hithörande fåglar äro något större än
rapphöns, från vilka de skilja sig genom längre
näbb och sporrbeväpnade tarser. Mer än 50
arter finnas i Afrika och Asien. De springa
snabbt och jagas för köttets skull. T. P.
Franko-provensalska dialekterna, romansk
dialektgren, omfattande av Frankrike dep.
Savoie, Haute-Savoie, Isère jämte Lyon, Ain,
Jura och Doubs, av Schweiz den v. (»franska»)
delen, av Italien Val d’Aosta. F. intaga en
mellanställning mellan franskan och
proven-salskan; de karakteriseras av att lat. fritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
