Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Geografisk översikt - Geologi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
Frankrike (Geologi—Klimat)
954
léans, Touraine) och vida slätter (Berry, Beauce,
Champagne, Picardie). Artois’ kullar bilda
gräns mot Flandern. Mot Kanalen sänka sig
tvära kritbranter (falaises). Saönelandskapen
äro Bourgogne, som även tillhör Parisbäckenet,
och Franche-Comté. Se vidare artiklar om
franska huvudprovinser. A. B-n.
Geologi. De stora dragen i F:s geologiska
byggnad bestämmes därav, att de under
sen-paleozoisk tid uppveckade armorikanska och
variskiska eller hercyniska bergskedjorna
sedermera sönderskuros av förkastningar,
varigenom de olika slättlanden och
platåområdena bildades. Platåerna äro
resistensområden, vilka gjort motstånd mot den senare,
tertiära (alpina) bergskedjebildningen i
sydligaste och sydöstligaste F. (Pyrenéerna och
Västalperna), medan slättlanden äro
sänknings-områden, i vilka marina sediment avlagrats.
De gamla massiven framträda tydligt på den
geologiska översiktskartan över Europa (sp.
1163); de äro Bretagne (Armorikanska
massivet), Ardenner-Vogesermassivet och
Centralplatån med Cevennerna och Montagne noire.
Sänkningsområdena äro: Parisbäckenet
mellan Ardenner-Vogesermassivet,
Centralmassivet och det armorikanska massivet,
Garonne-(akvitanska) bäckenet mellan Centralmassivet
med Montagne noire och Pyrenéerna samt
Rhöne-Saönebäckenet mellan Vogeserna,
Centralmassivet med Cevennerna och Alperna.
Till urberget hörande bildningar finnas i
större utsträckning i Centralplatån.
Kambro-siluriska bildningar äro utbredda i Bretagne
och förekomma även i Montagne noire,
medan marin devon har utbredning i n. ö. F.
(Ardennerna). Här förekommer också karbon,
såväl äldre (bergkalken) som den produktiva
stenkolsformationen. Denna sistnämnda
förekommer även på Centralplatån (kolområden vid
Autun, Creusot [Roannais] och S :t-Étienne).
Den landhöjning, som åtföljde den
hercyniska bergskedjebildningen, torrläde nästan
hela F. under perm och början av trias. På
franskt område gör triashavet transgressioner
över större områden i ö., och triasbildningar
(brokig sandsten, musselkalk, keuper) äro
särskilt utbredda i n. ö. (Lothringen), förekomma
även i Alperna och Provence.
Jurabildning-arna ha sin huvudutbredning i östra F. men
omgiva platåerna på nästan alla sidor. I den
mellersta juran (dogger el. brun jura) finnas
de så viktiga minettmalmerna i Luxemburg
och Lothringen. I Jurabergen, som givit namn
åt jurasystemet, intaga dettas bildningar ett
mycket stort område.
Vid kritperiodens mitt försiggick en stor
transgression av världshavet; den yngre kritan
innehåller skrivkrita och märgelaktiga
bergarter. Den inbrytande tertiärperioden
karakteriseras av upprepade nivåförändringar och
ganska varierande avlagringar, även från sött
eller bräckt vatten. Grovkalken (le calcaire
grossier), som lämnat mycket byggnadssten
till Paris, är av marint ursprung; sötvattens-
avlagringar äro däremot Montmartregipsen
och sötvattensflintan, som lämnar material
till de berömda franska kvarnstenarna.
Engelska kanalen är av mycket ungt ursprung och
bildades först under kvartärtiden.
Av det alpina bergskedjesystemet (se
Alperna, sp. 629 ff.) finnas i F. dels Pyrenéerna
och Västalperna, dels Jurabergen. Till denna
tid höra ock de förkastningar, som bildade
Rhendalens gravsänka; i denna finnas på
sträckan från Mainz till Basel tertiäravlagringar,
däribland i övre Elsass de ekonomiskt
betydelsefulla saltlagren, vilka även innehålla
kali-salter. — Yngre eruptiva bildningar finnas i
stort sett endast i Centralplatån, men där spela
de också en stor roll i landskapets ytbildning,
och de gamla vulkanernas karakteristiska
yttre har också väl bevarats. Under
kvartärtiden nåddes F. ej av den nordeuropeiska
landisen, men bergskedjorna, som nu endast hysa
några lokala glaciärer, voro då höljda av
sammanhängande istäcken. F:s
kvartärbild-ningar äro väsentligen terrassgrus och löss;
här finnas mångenstädes talrika lämningar
av den rika kvartära däggdjursfaunan (se
Kvartärperioden), och i klippgrottor
och boplatser, särskilt i s. v. F., Vézères och
Dordognes dalgångar etc., finnas talrika
lämningar av kvartärtidens människa (se avd.
Förhistoria), förekommande tills, m. den
kvartära däggdjursfaunan. K. A. G.
Klimat. F. tillhör till större delen det
fuktigt tempererade västeuropeiska
klimatområdet, som karakteriseras av blid vinter och
måttligt varm sommar samt täml. riklig
nederbörd under alla årstider. Kustområdet vid
Medelhavet ligger dock inom området för det
s. k. Medelhavsklimatet. Årets medeltemp.
uppgår i n. F. till omkr. +10° C och stiger
täml. jämnt mot s. för att vid
Medelhavskusten nå upp till omkr. +14°. Rivieran (se
d. o.) har ännu en grad högre årstemp. till
följd av den på det skyddade läget beroende
höga vintertemperaturen.
Temperaturfördelningen under de olika årstiderna företer större
växlingar. På vintern äro Medelhavets och
Atlantens kuster varmast, och isotermerna i
landets inre löpa nästan från n. till s.; på
sommaren har kuststräckan vid Engelska
kanalen den lägsta temperaturen, medan den
högsta förekommer längst i s. ö. Juli är i
större delen av landet den varmaste
månaden, men vid de v. och n. kusterna är aug.
flerstädes lika varm eller varmare. Den
kallaste månaden är nästan överallt jan. Den
största årliga temperaturvariationen
förekommer vid Rhönes nedre lopp, där Avignon i
juli har medeltemp. + 24,i°, i jan. + 4,1°.
Sommarhettan kan i dessa trakter vara
mycket tryckande, medan om vintern starka
köldinbrott med temperaturfall ända till —10°
och därunder ofta förorsakas av den där vid
alla årstider uppträdande häftiga
nordanvinden, mistralen. Rivierans höga vintertemp.
(Nizza har i jan. medeltemp. + 8,o°) beror till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
