Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Geografisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
951
Frankrike (Geografisk överiskt)
952
högst stigande delarna av Parisbäckenet;
övervägande delen av n. och v. F. faller under
200-m-nivån. Högre nå åt F:s utsidor
Loth-ringens högland (545 m); Vogeserna (1,426 m)
och Jura (Crét de la neige, 1,723 m) äro
verkliga berglandskap. Men endast Alperna
och Pyrenéerna stiga i höjd högt upp över
Centralmassivet. Mont Blanc (4,810 m) ligger
till sin huvuddel inom F.; därnäst i höjd
kommer Pelvouxmassivet (4,103 m). Högsta
toppen inom franska Pyrenéerna är Vignemale
(3,298 m). S. om Alperna intill Medelhavet
ligga de isolerade massiven Les Maures (779
m) och L’Esterel (616 m).
Genom lutningsförhållanden och relief ligger
F. övervägande öppet mot Atlanten och
Kanalen, och de åt denna sida liggande regionerna
bilda en enhet, som ytterligare markeras genom
flodlopp och flodsystem. Seine genomflyter i
nordvästlig riktning Parisbäckenet från
Långres’ högland till Kanalen och uppsamlar
talrika bifloder; Loire, mellersta F:s huvudflod,
upprinner jämte sin biflod Allier i
Centralmassivet, genomflyter likaledes Parisbäckenet
och genombryter Armorikanska massivet i
sitt nedersta lopp till Atlanten; Garonne från
Pyrenéerna förenar sig nära mynningen med
Dordogne från Centralmassivet till den breda
Gironde. I övrigt märkas som självständiga
floder inom Parisbäckenet till Kanalen Somme
och Orne, inom Garonnebäckenet till
Atlan
ten Charente; från
Pyrenéerna flyter
Adour. Rhöne-Saöne
uppsamlar vattnen
från så gott som
hela s. ö. F.; till
Saöne flyter Doubs
från Jura, till Rhöne
Isère och Durance
från Alperna samt
många strida
bergfloder från
Centralmassivet. Kortare
Medelhavsfloder äro
Aude, Hérault och
Var. I n. ö. sänder
F. Escaut
(Schel-de), Meuse och
Mo-selle till Nordsjön
eller slutlig
förening med Rhen.
Där flodförbindelser
saknas, förbindas
F:s slätter och
låg-bägken genom
sänkor mellan
bergmassiven eller låga
vat-tendelare (trösklar).
Poitousänkan i v.
förbinder
Parisbäckenet med
Garonnebäckenet, Naurouze-sänkan (Lauragais-tröskeln, 191 m)
Ga
ronnebäckenet med Medelhavsslätten, sänkor i
Centralmassivets östrand Rhöne-Saöneslätten
med Loiredalen och Seinelandet, Belfortsänkan
el. Burgundiska porten (345 m) Saönelandet
med Rhenslätten.
F:s naturliga regioner förete sinsemellan
stora skiljaktigheter och äro ytterligare
uppdelade i landskap, oftast tillika historiska
provinser, och smärre landskapsenheter (pays).
Medelhavsklimatet bestämmer
landskapskaraktären i Provence och Languedoc. Dauphiné och
Savojen rymma vid sidan av istäckta fjäll väl
uppodlade, vinrika dalar (Graisivaudan).
Huvudlandskapet i Centralmassivet är det
forn-vulkaniska Auvergne; i s. märkas de öde
karstlandskapen Les Causses. I Pyrenéerna
(se d. o.) äro särskilt Centralpyrenéernas
dalar korta och isolerade. De egentliga
Ga-ronnelandskapen äro Guyenne och Gascogne;
odlingen är här koncentrerad i de breda
huvuddalarna. Utmed kusten sträcker sig ett
jämnt slättlandskap, Les Ländes. Kring
Charente ligga de vinrika landskapen Angoumois
och Saintonge. Armorikanska
urbergsmassi-vet omfattar utom Bretagne delar av
Nor-mandie och av Maine samt s. om Loire
Vendée; det är rikt på hedar, mossar och
vattendrag samt till sina odlade delar en
trädrik häckregion (bocagelandskap; jfr
Bretagne). Parisbäckenet omfattar högt
uppodlade dalar, främst Loires dalgång (Val d’Or-
Frankrikes provinser
1789(utom Korsika)
Eft. Atlas général Vldal-Lablache
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
