Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Tidningspress - Försvarsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Frankrike (Förs vars väsen)
972
kare partifärgade äro L’Action Frangaise
(1908; rojalistisk och högerreaktionär, utg. av
Léon Daudet och Ch. Maurras), Le Gaulois
(1868; höger), La Croix (1880; klerikal), L’Ére
Nouvelle (1919; radikal, Caillaux närstående),
Le Quotidien (1923; radikal), L’CEuvre (1893;
socialradikal), L’Humanité (1904; Jaurès’ forna
tidning, nu kommunistorgan) och Le
Popu-laire (1918; socialistisk; utg. av Léon Blum).
Bland bulevardtidningarna märkas
L’Excel-sior (1910; rikt illustrerad). L’Événement
(1872) och Paris-Soir (1923; aftontidning).
Bland aftontidningarna märkas vidare de båda
gedigna, samtidigt politiska och litterära Le
Temps (se ovan) och Le Journal des Débats
(1789;.utrikespolitisk redaktör Aug. Gauvain)
samt handels- och industritidningen
LTnfor-mation (1902). Storindustriens organ är La
Journée Industrielle (1918), idrottstidningar
L’Auto (1900) och L’Écho des Sports (1904).
Landsortspressen har de senaste årtiondena
tilltagit väsentligt i omfattning, inflytande
och oberoende av Parispressen. Bland större
landsortstidningar må nämnas La Dépèche i
Toulouse (1870; radikal), Le Progrès i Lyon
(1860), La France (1887) och La Petite
Gironde (1872) i Bordeaux; Le Petit Marseillais
(1868) i Marseille och L’Écho du Nord (1819)
i Lille. — Bland illustrerade veckotidningar
märkes LTllustration (1843). Skämtpressen
företer ofta skabrösa tendenser (Le Rire,
1894; La Vie Parisienne, 1863).
Tidskriftslitteraturen har alltid stått högt
i F. Nämnas må veckotidskrifterna Annales
Politiques et Littéraires (1883), Revue
Hebdo-madaire (1891), Les Nouvelles Littéraires
(1922) och L’Économiste Frangais (1873),
halvmånadstidskrifterna Revue des Deux
Mondes (1829; utg. av R. Doumic), Le
Correspon-dant (1829), Revue de Paris (1894), Revue
Bleue (1863), Revue de France (1922), Clarté
(kommunistisk) samt månadsskrifterna Revue
des Vivants (1926; utg. av H. de Jouvenel)
och Je Sais Tout (1905). — Jfr »Annuaire de
la presse» (årligen) och Le Soudier, »Annuaire
des journaux ... parus ä Paris jusqu’en 1909»
(1910). V. S-g.
Försvarsväsen. Armén. F:s strävan
alltsedan 1870—71 års krig att, oaktat den stora
skillnaden i inv.-antal, såvitt möjligt hålla sin
armés styrka uppe i jämnhöjd med Tysklands
tog sig aug. 1913 uttryck i införandet av
treårig tjänstgöringstid. Under världskriget
var av de allierade arméerna den franska
utsatt för de hårdaste påfrestningarna.
Sammanlagda antalet för arméns räkning i
anspråk tagna män under krigets hela lopp
uppgick till 7,842,000 (vita) fransmän samt 475,000
soldater från Nordafrika och kolonierna,
således tills. 8,317,000 man. Antalet döda under
kriget uppgick till 1,317,000 (vita) fransmän
och 66,000 färgade, tills. 1,383,000.
Bland faktorer, som efter världskriget
medförde krav på ändringar i arméorganisationen,
må nämnas F:s växande kolonialvälde och
där
av härflytande krafttillskott för arméns
rekrytering samt nödvändigheten att ha särskilda
truppstyrkor till hands för eventuella företag
i utomeuropeiska områden (t. ex. Marocko).
Samtidigt gjorde sig bland befolkningen den
fordran gällande, att tjänstgöringstiden för de
värnpliktiga skulle förkortas. Resultatet härav
blev, dels att en sänkning av första
tjänstgöringstiden för (vita) fiansmän skedde efter
hand — den bestämdes april 1923 till U/2 år
—, dels att man inriktade sig på utarbetandet
av en ny härordning, som, oaktat en
ytterligare nedsättning av första tjänstgöringstiden
till ett år, likväl kunde vidmakthålla arméns
krigsduglighet. Hösten 1926 framlades av
krigsministern Painlevé en grupp lagförslag,
genom vilkas antagande den första
tjänstgöringstiden skulle nedsättas från U/2 till 1 år,
men endast under det uttryckliga villkoret,
att arméns styrka och slagfärdighet i krig
icke skulle försvagas. Såväl lagen om
nationell mobilisering som övriga grundläggande
lagar (organisations-, kader- och
värnplikts-lagarna) ha sommaren 1927 i huvudsak vunnit
parlamentets gillande. Lagarnas genomförande
beräknas emellertid kräva ganska lång tid. —
Enär parlamentet i avvaktan på
härordnings-frågans lösning lämnat regeringen vissa
extraordinära befogenheter ang.
truppförbandens organisation m. m., har armén redan före
antagandet av dessa lagar befunnit sig i ett
fortgående omvandlingsskede.
Högsta myndigheten över armén utövas av
republikens president och under honom av
regeringen och krigsministern. Den marskalk
eller divisionsgeneral, som utsetts till högste
befälhavare i krig, är tillika generalinspektör
för armén. Under honom står chefen för
generalstaben. Conseil supérieur de la défense
nationale (se d. o.), högsta nationalförsvaret,
och conseil supérieur de la guerre (se d. o.),
högsta krigsrådet, upptaga till behandling i
stort planerna för landets försvar. Armén delas
i hemlandsarmén, 1’armée métropolitaine, och
kolonialtrupperna, les troupes coloniales. De
vita trupperna äro företrädesvis förlagda inom
det europeiska F. och det ockuperade tyska
området ävensom delvis i Nordafrika; trupper
av blandad färg eller huvudsaki. färgade
förekomma mest inom de utomeuropeiska
områdena. Avsikten synes vara att genom en
i viss utsträckning genomförd cirkulation
främja samhörigheten av de i armén ingående
olika elementen; dock tagas på grund av
värnplikten tjänstgörande (vita) fransmän
endast i mindre utsträckning i anspråk för
uppgifter på långt avstånd från hemlandet.
I territoriellt avseende är det europeiska F.
delat i 19 militärområden, régions, n:r 1—18
samt 20, vartill kommer ett område, n:r 19,
i Algeriet. Dessa områden ha alltmer
utvecklats till att bli mobiliseringsområden. Antalet
i fred befintliga truppförband, deras indelning
i högre enheter och deras förläggningsorter
kunna och böra växla; desto nödvändigare
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
