Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Undervisningsväsen - Tidningspress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
Frankrike (Tidningspress)
970
högre undervisning av olika slag märkas
Col-lège de France, Museum d’histoire naturelle,
École pratique des hautes études, École
na-tionale des chartes, École spéciale des langues
orientales vivantes, École du Louvre, Institut
Pasteur, Institut océanographique, École
normale supérieure, alla i Paris. L’enseignement
libre företrädes bl. a. av 1’Institut catholique
och en Faculté libre de théologie protestante
i Paris samt av flera fakulteter i landsorten
(Ångers, Lyon, Toulouse etc.).
F :s statliga undervisning av de tre
graderna sammanfattas under namnet
1’Univer-sité de France. Dess högste styresman är
undervisningsministern, som vid sin sida har ett
conseil supérieur de 1’instruction publique.
Denna församling (ett 50-tal medl.)
sammanträder två gånger om året; ett utskott därav
är i ständig verksamhet. Landet indelas i
17 undervisningskretsar, académies; i spetsen
för varje sådan krets står rektorn för univ.
i kretsens huvudort, och vid hans sida står ett
råd av inspektörer, lärare, kommunala
representanter m. fl. (conseil académique).
Inspektionen utövas dels av under le conseil
supérieur sorterande inspecteurs généraux, dels av
särskilda inspecteurs d’académie för de olika
distrikten. — Jfr H. Vuibert, Annuaire de la
Jeunesse (utkommer varje år); »Les
univer-sités et les écoles frangaises», utg. av 1’Office
national des universités et écoles frangaises
(1914). E. S-f.
Tidningspress. Den första politiska
tidningen i F. var veckobladet Gazette de France,
uppsatt av Théophraste Renaudot 1631 under
Richelieus beskydd. Av vetenskapligt högt
värde var den 1665 uppsatta
litteraturtidningen Journal des Savants. Journal de Paris
(1777—1840) var det första dagbladet i F.
Under det upprörda skedet 1789—93 utgåvos
omkr. 750 franska tidningar: Le Moniteur
(1789 ff.), Mirabeaus Courrier de Provence
(s. å.). Journal des Débats (s. å.), Marats Ami
du Peuple, Héberts Père Duchesne, Desmoulins’
Le Vieux Cordelier m. fl., av vilka endast
ett fåtal överlevde girondens fall; i dessa
små blad voro nyheterna inga eller högst få,
och innehållet utgjordes av politiska ledare.
Sedan dess har despotiskt trycktvång
omväxlat med obunden frihet. Napoleon indrog
som förste konsul med ens 73 Paristidningar,
och som kejsare införde han en bister censur.
Litteratörerna fingo inskränka sig till att
skriva om teater och litteratur men vunno
färdighet i att göra förtäckta anspelningar
på politiken. Föga bättre blev tillståndet
under restaurationen; bestämmelser om
censur, stämpelskatt, privilegier o. s. v. voro
ytterst betungande. Några år var Le
Constitu-tionnel (1815) landets mest spridda tidning.
A. Dutacq (Le Siècle) och É. de Girardin (La
Presse) revolutionerade 1836 det franska
tid-ningsväsendet i demokratisk anda, i det att
prenumerationspriset nedsattes med hälften
och den sålunda uppkomna förlusten rikligt
ersattes genom annonsintäkter och starkt ökad
spridning (ej minst genom romanföljetongens
införande). Vid denna tid uppsattes också
de stora politiska skämtbladen Le Charivari
(1832 ff.), La Caricature m. fl., som med
litografiens hjälp mångfaldigade Daumiers och
andras satiriska teckningar. Under 1830- och
1840-talet vuxo tidningarna i storlek,
inflytande och upplagor, drogo till sig stora
talanger men korrumperades även. Under
revolutionen 1848 uppträdde 400 tidningar, de
flesta ultrademokratiska. Cavaignac och Louis
Napoléon som republikens president
undertryckte de flesta av dem. Andra kejsardömet
beredde pressen mycket ogynnsamma villkor.
Le Siècle var länge den enda tidning, vars
färg hade republikansk antydning.
Veckotidningen Le Figaro, från 1854 utgiven av den
skicklige Villemessant, blev snart populär
genom sin mondäna, pikanta ton; den blev
1866 daglig och samtidigt även politisk. 1861
uppstod den solida Le Temps, som haft ett
par föregångare med samma namn och från
början ägnade stort utrymme åt en
vederhäftig rent litterär avdelning samt från 1870
energiskt tog parti för republiken (har
livliga förbindelser med utrikesministeriet). Från
1871 har den dirigerats av medlemmar av
familjen Hébrard. 1863 började Le Petit
Journal utkomma (lösnummerpris fem centimes);
genom rafflande notiser och spännande
följetong fick detta billighetsblad mycket snart
oerhörd spridning. Efter kejsardömets fall
(sept. 1870) avskaffades den 1814 införda
tid-ningsskatten, men den republikanska
regeringen såg sig snart föranlåten att för någon
tid lägga rätt hårda tyglar på pressen.
Mellan 1880 och 1900 ägde ånyo en rask
utveckling rum; antalet tidningar fördubblades, och
deras spridning steg avsevärt. En hel del
journalistiska nyheter infördes från Amerika,
bl. a. intervjun. De franska tidningarna äro
jämförelsevis mycket små till sitt omfång; de
ha föga annonser men draga sina kanske
största inkomster av att ta betalt för
textartiklar, börsnotiser o. s. v.
Under årtiondena mellan 1871 och 1914
funnos i F. många rent personliga tidningar,
vilka framhävde en enda persons åsikter och
uttalanden. Som exempel må nämnas
Gam-bettas République Frangaise (1871),
Roche-forts LTnti ansigeant, Clemenceaus L’Aurore
och (från 1913) L’Homme Libre (under
krigsåren 1914—18 med titeln, som protest mot
censuren, ändrad till L’Homme Enchainé). Denna
tidningstyp är nu rätt sällsynt. I
Parispressen dominera i fråga om spridning de
stora nyhets- och billighetsbladen, upprättade
med Le Petit Journal som mönster. Dit höra
Le Journal (1892), Le Petit Parisien (1876;
länge med senator Jean Dupuy som direktör;
upplaga 1,700.000 ex.), Le Matin (1884; nuv.
huvudredaktör senator H. de Jouvenel), L’Écho
de Paris (1884; utrikespolitisk medarbetare
A. Géraud, märket Pertinax) m. fl.
Star
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
