Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk konst - Gotisk byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049
Fransk konst
1050
Bild 18. övre delen av mittskeppsmuren i katedralen
i Reims, sedd inifrån, skadad genom beskjutning
under världskriget. Valven bäras av helt smala
murpelare mellan fönstren; deras utåtriktade tryck upptages
av de utanför fönstren synliga smäckra strävbågarna,
som utgå från de vid sidoskeppets yttermur uppförda
strävpelarna (se bild 13). Konstruktionen är likartad
med katedralens i Amiens (se Byggnadskonst,
bild 15).
Gotisk byggnadskonst. Inom Frankrikes
romanska konst hade de flesta för den gotiska
stilens tillkomst väsentliga
konstruktionsde-taljerna upptagits och utbildats: spetsbågen,
ribbvalvet och sti ävpelaren. Katedralen i
Ångers (bild 8; påbörjad 1150), i vilken val-
vens horisontala och vertikala tryck samlas
i travéhörnen och där motväges av yttre
strävpelare, medan långmurarna f. ö. äro helt
lätta, skiljer sig i konstruktivt avseende föga
från en enskeppig byggnad i höggotisk stil.
Den unggotiska stilen, som
framträdde i Ile-de-France och Picardie kort före
1100-talets mitt (koret till klosterkyrkan i
Saint-Denis 1140—44, katedralerna i Sens,
Noyon och Senlis, kyrkan
Saint-Germain-des-Prés i Paris, färdig 1163, katedralen i Laon,
koret till Notre-Dame i Paris 1163—82),
kännetecknas av konsekvent användning av
spetsbåge, ribbvalv och basilikai uppbyggnad; från
den romanska stilen skiljer den sig
huvudsaki. genom högre, lättare och luftigare
byggnadssätt, möjliggjort genom mycket kraftiga
strävmurar, som jämte sidoskeppens och
em-porernas valv ge mittskeppsmurarna stadga
och motverka valvens utåtriktade tryck (bild
14, 19, 22; om den gotiska kyrkobyggnadens
statik se vidare Byggnadskonst, sp. 336
-—337, och Gotik). Koromgång förekommer
i regel, långhusets arkader ha oftast runda
pelare, sidoskeppen ha låg bottenvåning och
emporer, och genom införande av ett
trifo-rium mellan emporerna och fönstren får
mitt-skeppsmurarnas inre ofta en indelning i fyra
Bild 19—21. Utvecklingen av den gotiska valv- och försträvningskonstruktionen. T. v. sektion av koret till
Notre-Dame i Paris (rekonstruktion av det ursprungliga tillståndet) med strävmurar och emporer. Strävmurarna
äro genombrutna av små öppningar, som torde ha givit upphov till idén om den egentliga
strävbfigskonstruk-tionens möjlighet. I mitten sektion av långhuset till katedralen i Chartres. Tunga strävbågar och
strävpelare, inga emporer. T. h. sektion av koret till katedralen i Beauvais. Byggnadens höjd ökad till det
yttersta (valvhöjd omkr. 48 m; valvhöjden i Uppsala domkyrka är 27,3 m) med försträvningssystemet reducerat
till största möjliga lätthet. — Alla sektionerna i samma skala (1:600). Jfr Byggnadskonst, bild 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
