Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk musik - Fransk sköld - Fransk teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
Fransk sköld—Fransk teater
1062
de nationella intressena av ny tysk påverkan
genom Wagner och Liszt. Till de senare slöt
sig Massene t; till de mera självständiga
hörde C. Franc k, Bizet och S a i n
t-S a e n s. Samtidigt uppblomstrade
orgelmusiken med W i d o r och G u i 1 m a n t. Under
1880-talet framträdde alltmera d’I n d y som
den ledande skolbildaren. Han grundade 1894
Schola cantorum för den nya tonkonsten.
Impressionismens representant inom
musiken blev D e b u s s y, och till honom slöto
sig Ravel, D e 1 i u s och D u p a r c. Av
franska musiker efter 1900 kunna nämnas:
inom operan Ch a r pen t ie r, Rabaud,
Leroux och Magnard; inom körverken
Pierné, Roussel och Chausson; inom
romansen F a u r é, Regnier, Florent
Schmitt, Borde s, Honegger och
Du-parc; inom kammarmusiken M i 1 h a u d,
Roussel, Magnard och Chausson; inom
orkestermusiken de flesta av de redan nämnda.
Litt.: »Encyclopédie de la musique», I,
»His-toire» (1913 ff.); C. Pierre, »Le conservatoire
national» (1900); R. Rolland, »Paris als
Musik-stadt» (1902; utdrag därur i »Musikens
mästare i våra dagar»); A. Bruneau, »Geschicbte
der französischen Musik» (1904); E. Épardaud,
»Fransk musik i vore dage» (da. övers, av
G. Skjerne 1918); O. Séré, »Musiciens
fran-gais d’aujourd’hui» (2:a uppl. 1921); A. Coeuroy,
»La musique frangaise möderne» (1922). T. N.
Fransk sköld, her., sköld, vars nedre kant
är avrundad och slutar med en spets.
Fransk teater. Tidigare än i andra länder
gick i Franklike teatern fram ur de kyrkliga
liturgiska spelen, där på 1100-talet franskan
uttiängt latinet. På 1300-talet uppstodo i
Paris och andra städer gillen (confröries), som
togo hand om de dramatiska
föreställningarna. Om fransk medeltidsteater se vidare
Franska litteraturen, sp. 1026, samt
art. Basoche, Confrérie de la
passion och Enfants sans souci. Då
pas-sionsbröderna (La confrérie de la passion)
1548 fingo teatermonopol i Paris och
öppnade sin teater i Ilötel de Bourgogne,
förbjöd dem parlamentet att vidare uppföra
religiösa spel (dessa hade för länge sedan
urartat). Den profana teatern sköt därmed
växt, och yrkesskådespelarnas tid var
kommen. De hade alltsedan 1400-talet uppträtt
i landsorten och av italienska
vandrartrup-per lärt sin konsts teknik. Passionsbröderna
uppgåvo 1578 striden och uthyrde sin teater
omväxlande till fr., ital. och eng. sällskap,
medan italienare till hovets förlustelse ryckte
in i Petit-Bourbon i själva Louvre.
Kvinnor hade redan under 1400-talet ibland
uppträtt i religiösa spel, men den professionella
teatern gjorde först in på 1600-talet
undantaget till regel. Dekorationen var under
1400- och 1500-talet även i slutna teatrar, där
så krävdes, den öppna mysteriescenens décor
simultané, medan farsen, som efter ital.
mönster också fick stående typer, i början
be
gagnade den ital. draperiscenen. Med
1600-talet fick Hotel de Bourgogne sitt första
ståendp sällskap, Valleran Lecomtes Troupe
royale. som 1625 ersattes med Les comédiens
du prince d’Oranie. 1628 ryckte Troupe royale
åter in. »Prinsens av Oranien
skådespelare» under Mondory funno 1634 ett hem i
Maraisbollhuset (Théåtre du marais), där de
med P. Corneilles skådespel (främst »Le Cid»,
1636) öppnade f:s klassiska period.
Marais-teatern förföll, men Corneilles segertåg
fortgick i Ilötel de Bourgogne, där Montfleury
och Floridor samt damerna Des Oeillets och
Champmeslé voro tidens stora tragiska
konstnärer. Italienarna favoriserades ännu av
hovet och spelade där till 1697. Molière, som 1644
—46 spelat med den ungdomliga Théåtre illustre
i ett bollhus i Paris, återkom som truppens
ledare 1658. Hans sällskap spelade omväxlande
med italienarna i Petit-Bourbon till 1661,
därefter i Riehelieus efterlämnade präktiga privata
teater i Palais Royal. Sällskapet bar från 1665
titeln Troupe du roi (se M o 1 i è r e), flyttade
efter Molières död 1673 till Théåtre
Guéné-gaud och upptog s. å. i sig den tynande
Maraisteaterns trupp. 1680 lät Ludvig XIV
med den införliva sin Troupe royale (Ilötel
de Bourgogne) och grundade därmed
Frankrikes ännu bestående, främsta nationella
dramatiska scen (se Théåtre fr ang a is).
Bland dess konstnärer intill 1750 märkas
M. Baron, Quinault-Dufresne och Préville samt
damerna Duclos, Desmaies, Adrienne
Lecouv-reur och Dumesnil, från 1700-talets senare
hälft Lekain, Molé, Brizard och Talma samt
damerna Clairon, Vestris och Contat. Censuren,
sedan 1609 utövad av konungens prokurator
och från slutet av 1600-talet av polisen, blev
1706 fullt ordnad med en på polismakt stödd
censor, lades 1789 under magistraten,
avskaffades 1791 men återinfördes och tillämpades
politiskt med löjlig sti änghet av
skräckväldet, reglerades av direktoriet och blev 1804
polisministeriets angelägenhet.
Franska operan kan dateras från 1669, då
abbé Perrin fick privilegium i Paris. Ilan
öppnade 1671 i Théåtre Guénégaud sin Académie
d’opéra, men Lully (se d. o.) intrigerade
genast till sig privilegiet och invigde 1672 i
annan lokal Académie royale de musique, som
efter Molières död flyttade in i Palais Royal,
under 1700-talet utvecklade sig till Europas
främsta sångscen och ännu består under namn
av Théåtre national de 1’Opéra (Académie
na-tionale de musique). Den franska opéra-comique
gick omkr. 1700 i vådevillens och
operaparodiens form fram ur den italienska
marknads-komedien, fick 1715 sin egen scen i Paris
(sedermera i Théåtre de la foire) och med C. S.
Favart (se d. o.) sin nationella form. Den nuv.
Opéra-comique räknar sin upprinnelse från
1801; dess nuv. scen invigdes 1898. Frankrikes
andra dramatiska scen, Théåtre de 1’Odéon i
Paris, byggdes 1782 för Théåtre frangais (se
d. o.), brann 1799 och 1818, öppnades för tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
