Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frayssinous, Denis de - Frazer, sir James George - Fres - Fréchette, Louis Honoré - Fred - Fredag - Fredegar - Fredegunda - Fredenbeg, Karl Wilhelm Astley - Fredenheim, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1073
Frayssinous—Fredenheim
1074
Frayssinous [fräsino’ el. -nö’s], Den is de,
greve, fransk prelat (1765—1841). Blev präst
1789 och titulärbiskop 1822. S. å. blev han
»grand maltre de 1’université» och greve samt
var 1824—28 kyrko- och
undervisningsminister. F. verkade i reaktionär och klerikal
anda. Efter julirevolutionen 1830 följde han
Karl X:s familj i landsflykt samt ledde 1834
—38 hertigens av Bordeaux (se C h a m b o r d)
uppfostran och återvände 1838 till
Frankrike. Om F:s förhållande till
undervisningsväsendet se A. Garnier, »F.» (1925). B. H-d.
Frazer [frei’ze], sirJamesGeorge,
brittisk religionsforskare, etnolog (f. 1854), 1908
prof, i antropologi i Liverpool, 1921 i
Cambridge; fick knightvärdighet 1914. F. är
samtidens främste
representant för den
antropologiska skolan, som
belyser religionernas,
även de högres,
föreställningar och
kult-bruk medelst folktron
och dess bruk under
alla tider och bland
alla folk. Han äger en
fenomenal beläsenhet
och drager i sina
arbeten fram material
från nästan alla folks
litteraturer. F:s teorier måste nog i allm.
upptagas med en viss försiktighet och ha även
varit föremål för skarp kritik, då han oftast
använder sitt väldiga material för att
belysa och bekräfta sina egna teorier i st. f.
att därmed begränsa och pröva dem. Som
materialsamlingar komma dock hans arbeten
alltid att äga bestående värde. Bland F:s
skrifter, utmärkta av sällsynt fängslande
framställningskonst, må nämnas »The
gol-den bough» (huvudarbetet, 2 bd, 1890; 3:e
uppl., 12 bd, 1915; förkortad uppl. 1922; sv.
övers., »Den gyllene grenen», 2 bd, 1925),
»Pausanias’ description of Greece» (6 bd, 1898),
»Totemism and exogamy» (4 bd, 1910),
»Folklore in the Old Testament» (3 bd, 1918;
förkortad uppl. 1923), »The worship of nature.
I. The worship of the sky, the earth, and
the sun» (1926). E. B-m.
Frcs, förk. av fr. francs, se Franc.
Fiéchette [-J*ä’t], Louis Honor é,
kanadisk skald (1839—1908), advokat och
tidnings-utgivare. F. kallas »Kanadas nationalskald» för
sitt oratoriska epos »La légende d’un peuple»
(1881), sina historiska dramer och sin lyrik.
Fred, tillstånd av lugn och sämja (motsats:
strid, osämja); rättslig ordning, rättsskydd;
i dessa bemärkelser ung. motsv. det äldre
lagspråkets frid (se d. o.). Folkrättsligt menas
med f. dels fredstillstånd mellan stater
(motsats: krig, krigstillstånd), dels fredsavtal,
fredsslut, varigenom ett krig upphör; även
själva fredstraktaten (se Fredsfördrag).
— Ett krig kan även ändas genom ene
deltagarens fullständiga uppgående i den
eröv
rande staten. Då ingås ej formlig f., på sin
höjd ett statsrättsligt bindande avtal mellan
segraren och de nya undersåtarna (t. ex.
Preussen och Hannover 1866, Brittiska riket och de
sydafrikanska boerstaterna 1902). (V. S-g.)
Fredag, veckans sjätte dag; hette på fsv.
fréadagher (jfr ty. Freitag, eng. friday);
namnet anses betyda »Friggs dag» och synes vara
en germansk övers, av lat. Veneris dies
(»Venus’ dag»; därav fr. vendredi). Fredagen
närmast före påsk var enl. evangelierna Jesu
dödsdag (se L å n g f r e d a g). F. är för
muhammedanerna veckans heligaste dag och
pre-dikodag framför andra, dock utan egentlig
sabbatskaraktär. (A. G-w.)
Frèdegar (fr. Frédégaire), det vedertagna
namnet (ehuru icke funnet i källorna) på förf,
till en »Historia Francorum», som är särskilt
värdefull för tiden 584—642 (delvis förf:s
upplevelser); den ökades med tillägg fram till
768. Den är utg. av B. Krusch i »Monumenta
Germaniæ historica, Scriptores rerum
Mero-vingicarum», bd 2 (1888), och i ty. övers, av
O. Abel (3:e uppl. 1888). Jfr monogr. av G.
Schnürer (1900). V. S-g.*
Fredcgu’nda, frankisk drottning (d. 597).
Var först frilla, sedan gemål till Chilperik I
och tog, bl. a. genom anstiftande av lönnmord,
verksamt del i merovingernas vilda
tronstrider. Jfr Mer o vinge r.
Fredenberg, Karl Wilhelm Astley,
skogsman (f. 1857 1/5). Blev över jägmästare i
v. skogsdistriktet 1902, dir. för
Skogsinstitutet 1904 samt var 1905—24 generaldirektör
och chef för Domänstyrelsen. Han har
författat broschyrer i praktisk skogshushållning
samt uppsatser i den av honom och Th.
örtenblad (1901—04) utgivna Skogsvännen och
andra skogsvårdstidskrifter.
Fredenheim, Carl Fredrik,
överintendent (1748—1803). Föddes i Åbo, var son till
dåv. biskopen där, K. F. Mennander, adlades
1769 och antog då namnet Fredenheim. Han
blev i Stockholm
civil tjänsteman och
ceremonimästare vid
hovet samt 1792
kansliråd. F.
vistades i Italien 1788—
91 och utförde där
de första
vetenskapliga grävningarna
på Forum
roma-num. Såsom
intendent över
konungens konstsamlingar
(från 1792) ordnade
F. 1794 Kungl.
mu
seum i slottet. Han blev 1795 över intendent
och därmed preses i Konstakademien.
Intresse för konst kan man ej frånkänna honom,
men han blev illa omtyckt genom
högdragenhet och narraktighet. 1794 utgav F.
avbildningar av de bästa antika marmorverken i
Kungl. museum. Hans dagbok och
brevväx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
