Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredriksvern - 1. Fredrik Vilhelm (kurfurste av Brandenburg) - 2. Fredrik Vilhelm I (konung av Preussen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1113
Fredrik Vilhelm
1114
git efter foranstaltning av F:s kommune»
(1926). M. H.
Fredrik Vilhelm (ty. Friedrich Wilhelm),
tyska furstar. I Brandenburg och Preussen.
1. Fredrik Vilhelm, »den store
kurfursten», kurfurste av Brandenburg (1620 18/2
—88 ®/b) ; föddes i Berlin och var son till
kurfursten Georg Vilhelm och Elisabet Charlotta
av Pfalz. Under trettioåriga kriget vistades
F. bl. a. en kortare tid i Pommern hos sin
faster den svenska drottningen Maria
Eleonora; under denna tid och senare efter hans
regeringstillträde voro planer å bane om hans
förmälning med kusinen drottning Kristina
av Sverige. Från 1634 vistades F. fyra år i
Nederländerna, där han knöt nära förbindelse
med huset Oranien samt rönte varaktiga
intryck av holländarnas andliga och materiella
odling. Dec. 1640 efterträdde han sin far.
F. började sin regering med att 14 juli 1641
med Sverige ingå ett tvåårigt stillestånd,
vilket sedan gällde fram till freden 1648. Han
underhöll tillika förbindelser med motsidan,
skapade under neutralitetens skydd en liten
duglig armé och var under westfaliska
fredskongressen nära att öppet bryta med Sverige
för att vinna sitt ivrigt eftertraktade mål,
Pommern och Odermynningarna. Genom gifte
(1646) med prins Fredrik Henriks av Oranien
dotter Luise Henriette sökte han vinna stöd
i Nederländerna och draga fördel av deras
växande misstro mot Sveriges nordiska
övermakt. Dessa förhoppningar sveko, och F.
måste i ett preliminärt avtal med Sverige
foga sig efter dess anspråk i Pommern (28
jan. 1647); han förstod dock att sälja sin
eftergift så dyrt, att Brandenburg i
fredsslutet gjorde högst betydande territoriella
vinster (Hinterpommern m. m.). Då han
dessutom under fredskongressen i motsats till
Kursachsens envist anticalvinistiska hållning
kraftigt förfäktat alla tyska protestanters
intressen, kunde Brandenburg från denna tid
göra anspråk på ledarställning bland
Tysklands evangeliska stater.
Handlingskraftig och skrupelfri, arbetade
F. oavlåtligt för sina länders närmare
sammanslutning, inre stärkande och tillväxt utåt.
Hans ställning försvårades bl. a. genom de
självrådiga lantständernas olust att bära
drygare bördor. Med hjälp av sin rådgivare greve
G. F. av Waldeck förstod F. att betvinga det
inre motståndet, reformera förvaltningen, höja
styrelsens auktoritet och vidmakthålla sin
armé. Denna kom honom väl till pass under
svensk-polska kriget, som utbröt 1655. Först
tvangs då F. att ställa sig till Karl X
Gustavs disposition och mottaga östpreussen som
svenskt län, varefter han medverkade i slaget
vid Warschau. Sedan nyttjade han skickligt
Karl Gustavs svårigheter, så att denne genom
fördraget i Labiau (20 nov. 1656)
tillförsäkrade honom suveränitet över östpreussen. När
så den svenske konungen tågat mot Danmark,
sålde F. sin övergång till dennes fiender mot
polske konungens erkännande av samma
suveränitet (fördragen i Wehlau och Bromberg 19
sept. och 6 nov. 1657). Efter Karl Gustavs
nya anfall mot Danmark 1658 skyndade F.
att jämte Nederländerna kraftigt taga
danskarnas parti; han fördrev svenskarna ur
Hol-stein och Slesvig samt erövrade största delen
av svenska Pommern men måste i freden i
Oliva (1660) återlämna dessa erövringar,
varemot han då fick Östpreussens suveränitet
allmänt erkänd. De närmaste åren upptogos av
inre omsorger. Utländska hantverkare
inkallades, fabriker anlades, ödelagda landsträckor
koloniserades, kanaler, vägar och broar
byggdes, och ordentlig postgång inrättades. F.
öppnade sina stater för religiöst förföljda, så
i synnerhet efter 1685 (upphävandet av
edik-tet i Nantes) för franska hugenotter: omkr.
15,000 »refugiés» vunnos till förmån för
Bran-denburgs industri. Även den andliga odlingen
främjades, gymnasierna och universiteten
understöddes, och framstående lärde (bl. a.
Samuel v. Pufendorf från Sverige) och
konstnärer inkallades. Med fog hedras F. som det
moderna Preussens grundläggare.
F:s försök att bispringa Nederländerna mot
Ludvig XIV :s angrepp skaffade honom ett
anfall i ryggen av Sverige. Segern vid
Fehr-bellin (se d. o.) 1675 fullföljde F. genom att
(1676—78) för andra gången erövra
Vorpom-mern. Till sin harm tvangs han emellertid
av Ludvig XIV genom freden i S:t-Germain
(1679) att avstå från sina erövringar. Denna
bittra erfarenhet föranledde honom att för en
tid söka bättre lycka genom förbund med
Frankrike, men risken för en ny katolsk
reaktion förmådde F. att 1685 åter sluta sig
till Nederländerna; han rustade för krig mot
Frankrike, när döden drabbade honom (i
Pots-dam). — På grundvalen av S. von Pufendorfs
»De rebus gestis Friderici Wilhelmi Magni»
(1695) har 1800-talets preussiska
historieskrivning framhållit F. ej blott som
grundläggaren av det senare Preussen utan ock som
den nationella rikstankens förfäktare (så
särskilt J. G. Droysen). Grundligare studier i
samband med aktsamlingen »Urkunden und
Aktenstücke zur Geschichte des Kurfiirsten
Friedrich Wilhelm von Brandenburg» (21 bd,
1864—1915) ha korrigerat denna åskådning.
— F:s porträtt återges på vidstående plansch.
Litt.: B. Erdmannsdörffer, »Deutsche
Geschichte vom Westfälischen Frieden bis zum
Regierungsantritt Friedrichs des Grossen»
(2 bd, 1888—93); H. Prutz, »Preussische
Geschichte» (4 bd, 1900—02); M. Philippson, »Der
grosse Kurfurst» (3 bd, 1897—1903); A.
Wad-dington, »Le grand électeur Frédéric
Guil-laume» (2 bd, 1905—10). C. H. H.
2. Fredrik Vilhelm I, konung av
Preussen (1688—1740), efterträdde 1713 sin
far, Fredrik I. F. fick en sorgfällig
uppfostran men tillägnade sig aldrig någon djupare
bildning. Han var i mycket en motsats till
tidens vanliga furstetyp. Uteslutande prak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
