Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frenckell, släkt - Freneau, Philip - Frenesi - Frenninge - Frenologi - Frenssen, Gustav - Frenzel, Karl - Freppel, Charles Émile - Frere, sir Bartle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1141
Freneau—Frere
1142
inköpte 1885 av Aug. Schauman
Hufvud-stadsbladet (se d. o.), som snart utvecklades
till den ledande svenska tidningen i Finland.
1922 sålde han aktiemajoriteten men kvarstår
som chefredaktör. Han var på
ständerlantda-gens tid ett par gånger representant i
borgarståndet. H. E. P.
Freneau [fre’nå], Philip, nordamerikansk
skald (1752—1832). F:s »Poems» (ny uppl.
1902—03, 3 bd) innehålla några av de första
amerikanska dikterna av värde.
Frenesi (fr. frénésie), ursinne, raseri. —
Frenetisk, ursinnig, rasande.
Frenninge, se Fränninge.
Frenologi (av grek, frèn, sinne,
själsförmö-genheter, och lo’gos, lära), läran om
själsegenskapernas lokalisation i hjärnan vid vissa
organ. I slutet av 1700-talet uppträdde Gall
(se d. o.) med läran, att olika, i själva verket
ytterst komplicerade, själsförmögenheter och
själsegenskaper vore lokaliserade till olika
delar av hjärnans yta. Ju mer utpräglad en
dylik egenskap vore, desto mer utvecklat vore
motsv. hjärnområde, vilket åter gåve sig till
känna genom en motsv. upphöjning på
skallen. Man skulle således av skallens yttre
form kunna sluta sig till personens karaktär.
Gall kallade sin lära kranioskopi. Hans
medhjälpare Spurzheim införde namnet f.
I synnerhet orimlig i denna lära är den
godtyckliga uppdelningen av själsfunktionerna i
olika »förmögenheter» eller »sinnen», t. ex.
fortplantning, vänskap, moral, list,
färguppfattning, metafysik, skaldskap, godmodighet,
gudsfruktan o. s. v. Av upphöjningar eller
in-sänkningar på huvudskålen kan man ej heller
bilda sig någon uppfattning om de därunder
belägna hjärndelarnas olika utvecklingsgrad,
ty upphöjningar på ytan motsvaras ingalunda
av fördjupningar på insidan, som möjl. kunde
lämna plats för särskilt utvecklade
hjärnpar-tier. Läran om »geniknölarna» tyckes dock
segast ha hållit sig kvar hos allmänheten,
långt efter det att f. mist all vetenskaplig
betydelse. — För hjärnfysiologiens utveckling
var f. ej utan betydelse; ehuru Galls förslag
att indela hjärnan i områden, motsv. vissa
»sinnen», måste betraktas som ett
fantasifoster, fanns däri likväl idén om en
lokalisation i hjärnan (se Hjärna). Frenologisk
litt.: Gall och Spurzheim, »Recherches sur
le système nerveux en général, et sur celui
du cerveau en particulier» (1809) och »Sur
1’origine des qualités morales et des facultés
intellectuelles de 1’homme» (1825); G. Combe,
»System of phrenology» (1824; 5:e uppl., 2
bd, 1853); W. E. Ljungqvist, »Frenologiska
fyrtornet» (1903). I Stockholm utkom 1901—
07 tidskriften Frenografen. Jfr uppsats av A.
Retzius i Skand. naturforskarmötets förhandi.
1847 och A. v. Froriep, »Die Lehren F. J. Galls,
beurteilt nach dem Stand der heutigen
Kennt-nisse» (1911). J. E. J-n. (V. W-rt.)
Fre’nssen, Gustav, tysk författare (f.
1863 19/io. Bördig från Dithmarschen, där han
1892—1902 var präst, har F. betydelse framför
allt som en folkligt moraliserande
hembygds-skildrare, med bred,
vederhäftig
miljöbeskrivning, känslofull
naturmålning och
didaktiskt lagd
personkarakteristik. Efter de
obetydliga »Die
Sand-gräfin» (1896;
»Sand-grefvinnan», 1903) och
»Die drei Getreuen»
(1898; »De tre», 1903)
kom 1901 hans
huvudverk, »Jörn Uhl» (1901;
sv. övers. 1903), som
har drag av episk storhet. Sv. övers, äro
vidare »Bypredikningar» (1904). »Hilligenlei»
(1906), »Jesu lif» (1907), »Peter Moors färd till
Sydvästafrika» (s. å.), »Klaus Hinrich Baas»
(1910), »Anna Hollmanns undergång» (1915),
»Bröderna» (1918) och »Brev från Amerika»
(1924). F. har vidare skrivit bl. a. romanerna
»Der Pastor von Poggsee» (1921), »Lütte Witt»
(1924) och »Otto Babendiek» (1926) samt ett
hexameterepos om Bismarck (1914). Monogr. av
A. Droege (1915) och W. Alberts (1922). R-n B.
Fre’nzel [-ts-], Karl, tysk författare (1827
—1914). Skrev historiska romaner, särskilt
om 1700-talet, och var från 1861 den
konservativa bildade Berlinpublikens teaterkritiker
(»Berliner Dramaturgie», 2 bd, 1877).
FreppeT, Charles É m i 1 e, fransk biskop
(1827—91). Föddes i Elsass, var lärare vid
Sorbonne i Paris och blev 1871 biskop i
Ångers. På Vatikankonsiliet 1869—70
försvarade F. ofelbarhetsdogmen; från 1880 led. av
deputeradekammaren; utgav skarpa kritiker
av Renans »Vie de Jésus» och »Les apötres».
Biogr. av F. Charpentier (1904). Hj. H-t.*
Frere [fri’o], sir Bartle, brittisk statsman
(1815—84). Kom 1834 ut till Ostindien som
civil tjänsteman, blev 1850 styresman över den
stora nyannekterade provinsen Sind samt
ledde framgångsrikt dess
omdaning från
anarkistiska förhållanden
till rättssäkerhet och
välstånd. Under
sea-poysupproret 1857
sände F. djärvt nästan
alla europeiska
trupper i Sind till de mest
hotade områdena och
upprätthöll med sitt
personliga anseende
och 178 europeiska
soldater ordningen inom
provinsen. F. blev 1859 medlem v
vicekonung-ens råd och var 1862—67 guvernör i
president-skapet Bombay. Han ledde 1875—76 prinsens av
Wales politiskt betydelsefulla indiska resa och
blev efter hemkomsten baronet.
Kolonialministern lord Carnarvon sände honom 1877 till
Sydafrika för att som guvernör i Kapkolonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
