Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frere, sir Bartle - Frère-Orban, Hubert - Frères - Frerichs, Friedrich Theodor von - Fréron, Stanislas - Fresco - Frescobaldi, Girolamo - Frese, Jacob - Fresenius, Carl Remigius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143
Frère-Orban—Fresenius, C. R.
1144
och high commissioner för hela brittiska
Sydafrika genomföra dennes planer på
koloniernas federering efter Kanadas mönster. Vid
framkomsten möttes F. av underrättelsen om
den brådstörtade annexionen av Transvaal,
och svårigheterna ökades ytterligare genom
spänningen med sulukungen Cetewayo. F:s
ultimatum till denne i dec. 1878 (se
Cetewayo) ledde till sulukriget. Under
angreppen på regeringens sydafrikanska politik blev
F. syndabocken och lämnades utan stöd av
regeringen. Ett i Transvaal april 1879
hotande uppror förebyggdes genom F:s raska
och kloka åtgärder, men kort därpå fråntog
man honom befattningen som high
commissioner. Gladstone hade under sin
Midlothian-kampanj häftigt angripit F. och lät kort efter
den liberala valsegern av det nya
regeringspartiets radikala flygel förmå sig att
entlediga honom. F. var ridderlig, osjälvisk och
varmt religiös; om hans verksamhet i
Sydafrika har eftervärlden dömt rättvisare än
hans samtid. Litt.: Martineau, »Life and
cor-respondence of sir Bartle F.» (2 bd, 1895); B.
Worsfold, »Sir Bartle F.» (1923). V. S-g.
Frère-Orban [f rä’r-årbä’], Hubert, belgisk
statsman (1812—96). Var urspr. advokat i
Liége och invaldes 1847 i
deputeradekammaren som liberal. Redan s. å. blev F. minister
för allmänna arbeten,
var 1848—52
finansminister och grundade
1850 den belgiska
nationalbanken. 1857
blev han åter
finansminister, behöll denna
post till 1870, med ett
kort avbrott 1861, och
var 1868—70 jämväl
ministerpresident.
Han slöt
frihandels-vänliga traktater med
England och
Frank
rike, avskaffade inrikestullar och avvisade
franska försök till finansiellt inflytande i
Belgien. 1878—84 var han ministerpresident och
utrikesminister samt genomdrev då en
antiklerikal skollag, som vållade brytning med
Vatikanen, men föll på sitt doktrinära
motstånd mot allmän rösträtt. F. skrev bl. a.
»La mainmorte et la charité» (utg. anonymt,
2 dir, 1854—57). Monogr. av P. Hymans (2
bd, 1905—10). A. A-t.
Frères [frär], fr., bröder. — F. de la
charité [-de la Jarite’], Barmhärtiga bröder (se
d. o.). — F. ignorantins [frärz injårätä’],
se Ignorantbröder.
Frèrichs [-riks], Friedrich Theodor
von, tysk läkare (1819—85), prof, i Göttingen
1848, Kiel 1850, Breslau 1852 och Berlin 1859.
F. är en av grundarna av den experimentella
patologien. Redan hans artikel »Verdauung»
i Wagners »Handwörterbuch der Physiologie»
gjorde hans namn högt skattat. Efter »Die
Brightsehe Nierenkrankheit und ihre Behand-
lung» (1851) hälsades
han som en av sitt
lands främsta
kliniker; hans »Klinik der
Leberkrankheiten» (2
bd med atlas, 1859
—62) blev klassisk,
likaså monografien
»Ueber den Diabetes»
(1884). Med E. Leyden
grundade han
Zeit-schrift für Klinische
Medicin. R. T-dt.*
Fréroii [frerä’], S t a n i s 1 a s, fransk
politiker (1754—1802). Blev ivrig anhängare av
revolutionen och grundade 1790 tidningen
Orateur du Peuple. Satt i konventet och blev
jämte Barras skräckväldets redskap i
Marseille och Toulon 1793. Återkommen till
Paris, blev F. som anhängare av Danton
misstrodd och bidrog att störta Robespierre. En
tid använd i direktoriets tjänst, följde han
Leclerc till San Domingo och dog där. F. var
föga begåvad, eldfängd och skrytsam. Biogr.
av R. Arnaud (1909). B. H-d.
Fresco [fre’skå], it., se Freskomåleri.
Frescoba’Idi [freskå-], G i r o 1 a m o,
italiensk orgelspelare och tonsättare (1583—1644);
från 1608 organist vid Peterskyrkan i Rom.
F. ansågs som sin samtids främste
orgelvirtuos; komponerade bl. a. flera gedigna
stycken för orgel och klaver. T. N.
Frese, J a c o b, skald (1690 el. 1691—1729).
Var född i Viborg, inskrevs 1702 som student
vid Åbo univ., överflyttade omkr. 1711 till
Sverige, där han tog tjänst i Kungl. kansliet
och 1719 vart kanslist vid civilexpeditionen.
— F:s diktsamlingar (»Andelige och
Werlds-lige Dikter», »Werldslige Dickter» och »Kårta
sede-läror och sede-tillämpningar», 1726,
»Pas-sions-Tankar» och »Någre poetiske
sambling-ar», 1728) visa honom som en eklektiker, i
hög grad beroende av Stiernhielm, Spegel,
Ru-dén, Runius m. fl. och självständig eg. endast
i sina »Verser i sjukdom wid åtskillige
wåhr-tider». Lidande och sorgsen, fann han i
pie-tismen den trosform, som mest tilltalade
honom, och hans dikt ger i dessa
subjektiva betraktelser och stämningar ett rörande
vemodigt uttryck för hans känsloliv med dess
dödslängtan, fromhet och enkla naturkärlek.
F :s »Valda dikter» utgåvos 1902 med biogr.
av A. Hultin. R-n B.
Fresenius, Carl Remigius, tysk kemist
(1818—97). Inrättade 1847 i Wiesbaden ett
laboratorium, som under F:s och sedermera under
sönerna prof. Heinrich F:s (1847—1920)
och prof. Wilhelm F:s (f. 1856) ledning
utvecklats till ett analytiskt institut av rang.
F. skrev de vittbekanta handböckerna
»An-leitung zur qualitativen chemischen Analyse»
(1841) och »Anleitung zur quantitativen
chemischen Analyse» (1846), båda i många uppl.,
och utgav från 1862 Zeitschrift für Analytische
Chemie. Led. av sv. Vet.-akad. 1883. A. Btn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
