Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fries, Ellen - Fries, Jakob Friedrich - Fries, Karl Henrik August - Fries, Klas Robert Elias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Fries, J. F.—Fries, K. R. E.
1168
kvinnliga — 1883 samt 1890 studierektor vid
Åhlinska skolan, vars gymnasium hon
organiserade. 1885 utgav hon »Den kvinliga
elementarundervisningen i Frankrike». Hon tog
initiativet till
bildande av Svenska
kvinnornas nationalförbund (1896). Utom
gra-dualavh., »Bidrag till
kännedomen om
Sveriges och
Nederländernas diplomatiska
förbindelser under Karl
X Gustafs regering»
(1883), utgav hon de
på självständig
forskning grundade
arbetena »Erik
Oxen
stierna. Biografisk studie» (1889) och
»Teckningar ur svenska adelns familjelif i gamla
tider» (2 bd, 1895—1901; flera uppl.). Även
i serien »Märkvärdiga qvinnor» (2 bd, 1890—
91; ny, omarb. uppl. av d. 2, »Svenska
kvinnor», utg. av S. Björklund 1920) finnas
biografier (t. ex. Ebba Brahes), vilka h. o. h.
grunda sig på arkivforskning. I övervägande
pedagogiskt syfte tillkommo »Den svenska
odlingens stormän» (3 bd, 1896—99) samt
»Svenska kulturbilder ur 16- och 1700-talens
historia» (1901; utg. av L. Wahlström). — I fråga
om Sveriges förhållande till Polen och Estland
samt svensk kulturhistoria under 1600-talet
var hon i sin forskning nydanare. Särskilt
i »Sv. adelns familjelif» framträda dragen
i hennes egen personlighet: anspråkslöshet,
ideell livssyn, humor och utpräglad
svenskhet. Se Maria Cederschiöld, »En
banbryter-ska» (1913). L. W-m.
Fries [fris], Jakob Friedrich, tysk
filosof (1773—1843). Blev 1804 prof, i filosofi
i Jena, var 1805—16 prof, i filosofi och
matematik i Heidelberg, 1816—19 ånyo i Jena
men suspenderades 1819 på grund av sitt
deltagande i Wartburgfesten. 1824 blev han prof,
i matematik och fysik samt fick 1825 tillstånd
att åter hålla filosofiska föreläsningar. F.
betraktade sig själv som Kants trognaste
lärjunge, men hans Kanttolkning är ytterst
ensidig och felaktig. Grundvalen för all
filosofi blir för F. en undersökning av
kunskapsförmågan, som av honom fattas som det
empiriskt givna tidliga medvetandet.
Psykologien är därför grundvetenskap, och man kan
genom själviakttagelse av jagets verksamhet
finna de principer och kategorier, som
konstituera kunskapen. På denna punkt
kritiserar F. Kants transcendentala metod.
Människan fattar emellertid i sin kunskap blott
företeelserna men ej de bakomliggande tingen
i sig. Det är religionens sak att genom
känslan och aningen komma i kontakt med dessa.
I denna sin religionsfilosofi är F. påverkad
av Jacobi och Schleiermacher. F. har under
senare tid utövat stort inflytande. L. Nelson
bildade en s. k. nyfriesisk skola, som vid
tolk
ningen av Kant anknyter till F:s
uppfattning och inom vilken man uppvisat F:s
epokgörande teorier, särskilt inom psykiatrien.
Denna skola utger »Abhandlungen der
Fries’-schen Schule». F :s förnämsta arbete är »Neue
Kritik der Vernunft» (3 bd, 1807; 2:a uppl.
1828—31). Bland hans övriga talrika arbeten
märkes en filosofisk roman, »Julius und
Eva-goras» (2 bd, 1814—22; ny, förkortad uppl.
1910). Monogr. av Henke (1S67); Elsenhans,
»F. und Kant» (2 bd, 1906). C. H-m.
Fi ies [fris], Karl Henrik August,
K. F. U. M.-ledare (f. 1861 ®/9), syssling till
Ellen F.; högt förtjänt om kristlig verksamhet
för unga män. Blev fil. dr 1892, är en av
Kristliga studentvärldsförbundets stiftare och
var dess ordf. 1895—
1920 samt ordf, i
Sveriges kristliga
studentrörelse 1910—21
och generalsekreterare
i K. F. U. M:s
världsförbund 1921—26 och
då bosatt i Genève. F.
var 1888—1921 sekr. i
Stockholms K. F. U.
M., under vilken tid
dess verksamhet nådde
sin största utveckling; sedan 1926 är han
denna förenings ordf. Han har även gjort
betydande insatser i svenskt missionsarbete
samt i arbetet för mellanfolkligt samförstånd
genom kyrkosamfunden. F. har, förutom
gra-dualavh., »Weddäsé Mårjåm, ein äthiopischer
Lobgesang an Maria» (1892), bl. a. skrivit
»Bibelstudium i Apostlagärningarna och Pauli
brev» (1908; 3:e uppl. 1923). O. M-m.
Fries [fris], Klas Robert Elias,
botanist (f. 1876 u/7), son till Th. M. F. Blev
fil. dr och docent vid Uppsala univ. 1905,
professor bergianus 1915. Led. av Vet.-akad.
1926. Han har
företagit många resor, bl.
a. till Argentina oeh
Bolivia med svenska [-Chaco-Cordillerexpedi-tionen-]
{+Chaco-Cordillerexpedi-
tionen+} 1901—02,
genom Afrika från Kap
till Alexandria 1911—
12 som deltagare i
greve E. v. Rosens
expedition och jämte sin
broder Th. Chr. E.
Fries till Östafrika
1921—22. Han har
huvudsaki. ägnat sig åt den systematiska
botaniken men även åt växtgeografi, morfologi
och biologi. F :s många arbeten gälla framför
allt Sydamerikas och Afrikas flora,
slemsvampar, buksvampar och andra svampar. Nämnas
må »Zur Kenntnis der alpinen Flora im
nörd-lichen Argentinien» (1905), »Zur Kenntnis der
Phanerogamenflora der Grenzgebiete zwischen
Bolivia und Argentinien», 1—4 (1906—08),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
