Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fries, Klas Robert Elias - Fries, Samuel Andreas - Fries, Theodor (Thore) Magnus - Fries, Thore Christian Elias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Fries, S. A.—Fries, Th. Chr. E.
1170
»Linné» (1907), »Studien über die
amerika-nische Columniferenflora» (1908), »Den
svenska myxomycetfloran» (1912), »Botanische
Un-tersuchungen» (i »Wissenschaftliche
Ergeb-nisse der schwedischen
Rhodesia—Kongo-Ex-pedition 1911—12», 1914—21). K. A.
Fries [fris], Samuel Andreas, präst,
teolog (1867 15/3—1914 14/12); jfr
släktöversikten Fries 2. Inskrevs som student i
Uppsala 1886, blev fil. kand. 1888, teol. kand. 1894,
teol. lic. 1895,
disputerade s. å. för teol.
doktorsvärdigheten och
utnämndes 1897 till
teol. dr; blev 1894 v.
komminister i
Stockholms Storkyrkoför-samling, där Fredrik
Fehr då var
kyrkoherde och pastor
prima-rius, samt 1898 ord.
komminister där. F.
blev 1907 kyrkoherde
i Oskars församling i
Stockholm; var från 1904 stadsfullmäktig och
1910—13 ordf, i Stockholms stads
folkskolöverstyrelse.
F. var en av svenska kyrkans lärdaste
teologer och en eminent vetenskaplig begåvning.
Genom sin obetingade anslutning till den
moderna bibelkritikens principer kom han
emellertid redan från början i konflikt med den
rådande svenska teologien, och det lyckades
honom ej att vinna akademisk anställning.
Hans vetenskapliga verksamhet faller
huvudsakligen inom exegetiken. I fråga om G. T.
anslöt han sig principiellt till den kritiska
åskådning, som grundlagts av E. Reuss och
K. H. Graf och vidare utvecklats av J.
Well-hausen m. fl. Men F. var ingen okritisk
efter-sägare och vände sig bl. a. i flere skrifter
mot Wellhausens uppfattning rörande den
israelitiska kultens centralisation. Inom N.
T:s exegetik var F:s intresse företrädesvis
riktat på frågan om Johannesevangeliets
tillkomst. I motsats till gängse kritisk
åskådning, som frånkänner fjärde evangeliet nästan
allt värde som källa för Jesu liv, sökte F.,
fullföljande tidigare forskningar, framför allt
av H. Delff, visa, att till grund för detta
evangelium ligger en autentisk urkund av ett
ögonvittne. Bland F:s exegetiska arbeten
märkas »Israels historia» (1894), »Den
israelitiska kultens centralisation» (1895), »Det
fjärde evangeliet och Hebréer-evangeliet»
(1898), »Jesu lif» (1902), »Gamla och Nya
testamentets religion» (1912), »Israel i ljuset
av arkeologiska och etnografiska forskningar
i Palestina» (1914). — I sin dogmatiska
uppfattning var F. starkt påverkad av Albrecht
Ritschl men gillade ej dennes avvisande av
all metafysik. F:s egen metafysiska
åskådning var den Boströmska
personlighetsfiloso-fiens. Sina tankar i dessa frågor utvecklade
han i monografien »Fredrik Fehr» (1896).
F. var en varmt övertygad anhängare av
statskyrkoidén och i all sin gärning besjälad
av ett kyrkligt patos. Trots sin
vetenskapliga läggning var han en duglig och förfaren
praktisk kyrkomän. Han följde ett
genomtänkt kyrkopolitiskt program och använde i
stor utsträckning tidningspressen för
uttalanden i aktuella kyrkliga och religiösa frågor.
Hans kyrkopolitiska uppsatser utgåvos efter
hans död med förord av N. Söderblom under
titeln »Kyrkopolitiska riktlinjer» (1915). —
F. deltog i organiserandet av den första
religionsvetenskapliga kongressen, som hölls i
Stockholm 1897. Väsentligen genom honom
fick denna sin vetenskapliga prägel. 1910
stiftade han Religionsvetenskapliga
sällskapet i Stockholm. R. H-t.
Fries [fris], Theodor (Thore)
Magnus, botanist (1832—1913), son till E. M. F.
Blev fil. dr och docent i botanik i Uppsala
1857, adjunkt i botanik och praktisk ekonomi
1862 samt var 1877
—99 borgströmiansk
professor i samma
ämnen och prefekt för
botaniska museet och
trädgården. 1893—99
var han universitetets
rektor. Med. hedersdr
i Uppsala 1900. F.
var ordf, i 1899 års
läroverkskommitté. —
F. företog
forskningsresor bl. a. till
Björnön och Spetsbergen
(1868) samt Grönland (1871). Tre gånger
besökte han norska Finmarken. F. var särskilt
framstående som lavforskare. Hans skrifter
handla mest om lavar och svampar samt
skandinaviska och arktiska fanerogamer. Han
ägnade sig även åt studiet av
naturvetenskapernas historia i Sverige och utgav flera ytterst
värdefulla arbeten om Linné. Synnerligen
stor betydelse hade F. som
populärvetenskaplig författare. Bland hans skrifter
märkas »Monographia Stereocaulorum et
Pilo-phororum» (1858), »Lichenes arctoi Europae
Groenlandiaeque» (1860), »Genera
Heteroli-chenum europaea recognita» (1861), »Lichenes
spitsbergenses» (1867), »Bilder ur
växtverl-den» (1868), »Svenska polar-expeditionen år
1868» (tills, m. C. Nyström, 1869),
»Licheno-graphia scandinaviea» (1871—74), »Grönland,
dess natur och innevånare» (1872), »Om
växternas spridning» (1880), »Växtriket» (1884—
85), »Lärobok i systematisk botanik» (2 bd,
1891—97), »Naturalhistorien i Sverige intill
medlet af 1600-talet» (1894), »Linné,
lefnads-teckning» (2 bd, 1903). F. började 1907
redigera »Bref och skrifvelser af och till Carl von
Linné». — Led. av Vet.-akad. 1865. K. A.
Fries [fris], Thore Christian Elias,
botanist (f. 1886 2/u), son till Th. M. F. Fil.
dr och docent vid univ. i Uppsala 1913, prof,
i Lund 1927. Tills, m. brodern K. R. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
