Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frietzky, Clas (d) - Frigel, Per - Frigell, Anders - Frigg - Friggeråker - Frigid - Frigidarium - Frigiven - Frigorifer - Frihamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1175
Frietzky—Frihamn
1176
Frietzky [fn’tsky], Clas (de), bruksägare,
riksdagsman (1727—1803). Härstammade från
en bömisk släkt, som 1699 naturaliserades i
Sverige. F. ägnade sig åt bergsbruk och
lanthushållning samt
blev 1754 disponent
vid Storfors bruk
näraFilipstad. Han
var en av den
värmländska
bergslagens mest
betydande brukspatroner. 1760 gjorde
han sitt inträde i
det politiska livet
och blev snart en
av mössornas bästa
män. Redan vid
riksdagen 1765—66
var han en av
par
tiets ledare. Särskilt intresserade han sig
för ekonomiska frågor och förfäktade livligt
mössornas finanspolitik. F. var den
egentlige upphovsmannen till realisationsförslaget
av 1772, vilket vittnade om klara insikter
i det ekonomiska livets villkor. Han sökte
återhålla de segrande mössorna från de
överdrifter, till vilka de efter hattrådets fall
på våren 1772 gjorde sig skyldiga. Efter
1772 års statsvälvning uppmanade han sina
partivänner att underkasta sig den nya
ordningen. Vid riksdagen 1778—79 slöt han
sig till den begynnande oppositionen på
riddarhuset. 1786 var han en av
adelsoppositionens främste. Hans diktamen i
bränn-vinsfrågan, vari han hävdade
husbehovsbrän-ningen såsom »svenska folkets urgamla
rättighet», bidrog väsentligen till att ständerna
avslogo konungens förslag att frigiva
brännvinsbränningen mot en ständig årlig
bevillning. 1789 stod F. i främsta ledet på
riddarhuset. Han arresterades vid statskuppen och
frigavs först efter riksdagens slut Vid
riksdagen i Gävle 1792 var F. oppositionens mest
bemärkta person. Sin återstående levnad
till-bragte F. i lantlivets lugn på Säbylund, där
han samlade ett storartat bibliotek F. var
oegennyttig, klok och frimodig, en redbar
karaktär och en betydande parlamentariker.
Biogr. av E. Herlenius i Halmstads högre
allmänna läroverks program (1903). L S *
Frige’l, Per, tonsättare (1750—1842). Blev
fil. mag. 1776 i Uppsala och var 1785—1809
sekreterare i Statskontoret samt 1796—1841
Mus. akad:s sekr., sedan prof, vid
Konserva-toriet, där han undervisade i harmonilära och
komposition. Skrev bl. a. kyrkliga verk,
däribland oratoriet »Försonaren på Oljoberget»
(uppf. 1815 och 1820). — Biogr. i B. v. Beskow,
»Minnesbilder», II (1866).
Frige’U, Anders, klassisk filolog (1820—
97). Blev docent i latin i Uppsala 1854, fick
personlig e. o. professur 1882. F. var
framstående handskriftsforskare och
Liviuskän-nare, utgav kommenterade upplagor av Li-
vius (böckerna I—II och XXI—XXIII),
Ho-ratius och Caesars »De bello gallico» samt
»Livius som historieskrifvare» (1880).
Frigg (»makan»), nord, myt-, den förnämsta
av de fornnordiska gudinnorna, Odens maka,
Balders moder. Oden frågar henne till råds
(»Vaftrudnismal»), men hon berättas också föra
Oden bakom ljuset för att gynna sina
skydds-lingar (»Grimnismal»). Och Loke beskyller
henne för otrohet (»Lokasenna»); detsamma
berättas i Ynglingasagan och hos Saxo.
Kvinnor anropa henne i barnsnöd och vid
ofruktsamhet (Volsungasagan). Stjärnbilden Orions
bälte kallades av svenska allmogen »Friggs
rock» (på somliga orter »Frejas rock») eller
»Friggs ten». — F. är den enda nordiska
gudinna, vars namn möter också hos andra
germanska folk. I en langobardernas historia från
700-talet berättas, att Frea (Frigg) förmår
sin gemål, Wodan (Oden), att hjälpa hennes
skyddslingar langobarderna mot vandalerna.
I den ena Merseburgbesvärjelsen (även från
700-talet) nämnas Frii a och Folla,
hennes syster. Den sjätte veckodagens namn,
fredag, betyder »Friggs dag» och är en övers,
av lat. dies Veneris, Venus’ dag. — F. är alltid
förbunden med Oden; hennes kult har trol.
jämte dennes i rätt sen tid från
sydgerma-nerna invandrat till norden. Ett märkligt
minne om dyrkan av F. är sockennamnet
Friggeråker i Västergötland (se H. Jungner,
»Gudinnan F. och Als härad», 1922); i samma
landskap finnes en socken Odensåker. Till sitt
ursprung är F. snarast en fruktbarhetsgudinna,
en sydländsk motsvarighet till den nordiska
Freja. Jfr uppsatser av E. Wessén i Namn
och Bygd 1922 och i »Studier i nordisk
filo-logi», 14 (1923; Skr. utg. av Sv. litt.-sällsk.
i Finland, 170). E W-én.
Friggeråker, socken i Skaraborgs län,
Gudhems bäiad, n. om Falköping; 13 kvkm, 484
inv. (1927). Tillhör Falbygden (se d. o.) och
når i s. v. upp på Mösseberg 930 har åker,
77 har skogs- och hagmark Egendom: Stora
Bäckabo Inom F. en del av Mössebergs
vat-tenkuranstalt, bl a vintersanatoriet. Sedan
1871, då F :s gamla romanska kyrka revs,
har F. del i Torbjörntorps kyrka. Ingår i
Falköpings stads- och landsförsamlingars,
Torbjörntorps, F:s och Luttra pastorat i Skara
stift. Falköpings kontrakt.
Frigld (lat. frigidus), kall, känslolös. —
Subst : F r i g i d i t è t.
Frigidärium, lat (av frigidus, kall),
av-kylningsrum i romerskt badhus; kallrum i
drivhus
Frigiven, se Slaveri
Frigorifér (av lat. frigus, köld, och fe’rre,
bära), ett slags kylmaskineri. Se Kylmaskin.
Frihamn (it. po’rto fra’nco), en hamn, som
i tullhänseende betraktas som utrikes ort. dit
alltså varor från utlandet få tullfritt införas
och där fartyg icke äro underkastade
tullbevakning eller undersökning. Med avseende
på utrustning, hamnrörelsens handhavande,
O. de Frietzky. Relief av J.T.
Sergel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
