Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friesen, Otto von - Friesen, Richard von - Friesen, Sixten Gabriel von - Friesendorff, von, ätt - Friesendorff, Fredrik von - Friesland (Vriesland) - Friesz, Othon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1173
Friesen, R. v.—Friesz
1174
giska inledningen och haft överinseendet över
utgivningsarbetet, till vilket han även varit
initiativtagare. F. är en av de främsta nu
levande nordiska filologerna och intar en
ledande ställning i sin vetenskap, framför allt
inom de delar, som ha beröring med
forn-historien och arkeologien.
Friesen [frYsøn], R i c h a r d v o n, riksfrih.,
sachsisk politiker (1808—84); jfr
släktöversikten. Var 1849—52 sachsisk
inrikesminister, blev 1859 finans- och utrikesminister
samt var 1871—76 ministerpresident. lian
deltog i fredsförhandlingarna 1866 och i Tyska
rikets grundande. F:s »Erinnerungen» (2 bd,
1880; bd 3, 1910) kritiserades skarpt av Flathe
(i Historische Zeitschrift, bd 46, 1881) och
v. Beust (1881).
Friesen [fri’son], Sixten Gabriel von,
skolman, kommunalman, politiker (1847 n/12—
1921 V12), bror till C. S. v. F. Fil. dr i Uppsala
1877, v. rektor för det nyinrättade
realläroverket i Stockholm
1876—80, rektor 1880
—91 samt lektor i
matematik och fysik
1880—1912. Både som
praktisk skolman och
som flerårig led. av
el. ordf, i styrelserna
för Stockholms stads
undervisningsverk och
stadens folkskolor
utövade F. en för
skolväsendets utveckling
mycket betydelsefull
verksamhet. Som kommunalman
(stadsfullmäktig 1887—1915, ordf. 1904—15) visade han
praktisk duglighet och klar blick. Led. av Andra
kammaren 1885—87, 1891—1905 och av Första
kammaren 1905—15 (v. talman 1913—15),
spelade han i synnerhet i Andra kammaren en
mycket betydelsefull roll och intog en stark
ställning genom sin grundliga behandling av
ärendena, betydande förmåga i debatten samt
snabba och säkra uppfattning av formerna.
Tillhörande de frisinnades krets, var han särskilt
i undervisningsfrågor reformvän, men hans
ord voro tungt vägande även på andra
områden, i synnerhet i fråga om statsregleringen
och bankväsendet. Han var ock led. av
statsutskottet 1892—1903. Vid 1899 års riksdag
stod han i spetsen för dem, som togo initiativ
till den samling av Andra kammarens
frisinnade element, vilken ledde till Liberala
samlingspartiets (se d. o.) organiserande vid 1900
års riksdag. F. fungerade några år som detta
partis ledare. Han var ock 1899, 1900 och 1902
den främste frambäraren av ett
rösträttsförslag, vilket avsåg en reform, byggd på
principen politisk rösträtt för alla kommunalt
röstberättigade män, som uppnått 25 års ålder.
Vid 1901 års riksdag yrkade F. på uppskov
med härordningsfrågans avgörande, tills i
sammanhang därmed rösträttsfrågan kunde
lösas och rättvis fördelning av de ekonomiska
bördorna för försvaret genomföras. F. var led.
av 1902—03 års kommitté för teknisk
utredning av frågan om proportionellt valsätt vid
val till Andra kammaren men yrkade vid
1904 års riksdag avslag på regeringens
proposition om proportionella val till Andra
kammaren såsom stridande mot känsla och
uppfattning hos större delen av svenska
folket, allt under det att han erkände det
teoretiskt rättvisa i proportionsval. F. var även
bl. a. riksbanksfullmäktig 1893—1917 (ordf.
1909—17). Jfr C. Svedelius, »Norra real 1876
—1926» (1927). Ths.*
Fi iesendui ff [frl’s-], von, svensk friherrlig
ätt, urspr. från Westfalen. Johan
Fredrik v. F. (1617—69) gick i svensk tjänst,
blev resident i Portugal 1649, senare hovråd
och var 1657—61 sändebud i London, där han
förde de förhandlingar, som ledde till
svensk-engelsk allians 1661. Han blev engelsk
ba-ronet s. å. och tysk riksfriherre 1665. Hans
son Carl Gustaf v. F. (1663—1715) var
envoyé i Lüneburg, Hannover och Celle 1699
—1711 samt i Berlin 1712—15 och blev svensk
frih. 1705. Om hans son F. v. F. se nedan. På
Finlands riddarhus immatrikulerades en gren
1818 (utgick 1829) och en annan 1877. B. H-d.
Friesendmff [frl’s-], Fredrik von, frih.,
riksråd (1707—70); jfr släktöversikten. Var
en tid hovmarskalk hos arvprinsen Adolf
Fredrik och blev 1747 landshövding i
Västmanlands län. Vid brytningen mellan det unga
hovet och hattarna följde F. de senare. Han
satt i sekreta utskottet 1751, 1755 (då en av
hovets främsta motståndare) och 1760 samt
insattes 1761 i rådet. Han hade då redan
börjat i åtskilliga frågor skilja sig från sitt
parti, och 1764 röstade han i rådet mot
subsi-dieuppgörelsen med Frankrike. Följden av F:s
omsvängning blev, att han fick behålla sitt
råilsämbete vid hattregeringens fall 1765. Han
blev s. å. rikskansliråd och tjänstgjorde efter
Löwenhielms död 1768 som kanslipresident.
Vid hattarnas seger 1769 miste F. sitt
rådsämbete. L. S.*
Fiiesland [fri’s-] (Vriesland), provins i
nordligaste Holland, vid Nordsjön och
Zuider-zee; 3,322 kvkm, 399,345 inv. (1926). Till F.
höra öarna Ameland och Schiermonnikoog.
Huvudstad: Leeuwarden. F. är lågt och flackt,
vid kusterna av dammar skyddat mot
översvämningar. Polderna äro bland de vackraste
och rikaste i hela Nederländerna. Innanför
dessa ligga frodiga betesmarker och åkerjord,
i ö. vidsträckta torvmossar. F. exporterar
mejeriprodukter, boskap och kött samt färsk
potatis (till England). Viktigaste hamn är
Harlingen. Jfr Frise r, Frisiska
språket och Frisiska öarna. — Om O
st-f r i e s 1 a n d se d. o. och Hannover.
Friesz [fris], Othon, fransk målare (f.
1879), en av expressionismens främsta
konstnärer i kretsen kring Cézanne. Om denne och
om Matisse påminna särskilt F:s färglysande,
dekorativt komponerade landskap. E. L-k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
