Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frosterus, släkt - Frosterus, Gustaf Benjamin - Frosterus, Sigurd - Frostfjärilar - Frostförsäkring - Frostknölar - Frostlister - Frostminskningsanslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1225
Frosterus—Frostminskningsanslag
1226
Frosterus, gammal finländsk släkt från
Nyland. Ericus Henrici (d. 1616),
kyrkoherde i Karlö, tog namnet F. Dennes ättling
i 5:e led Henrik F. (1727—73) var prof, i
ekonomi- och handelsrätt vid Uppsala univ.
samt utgav »Inledning til svenska
krigs-lag-farenheten» (1765—70). Barnen till biskopen i
Kuopio stift Robert Valentin F. (1795
—1884), ättling i 7 :e led till Ericus Henrici F.,
upphöjdes 1875 i adligt stånd; ätten fortlever
under namnet a f F. Biskopens brorson J
o-han Gustaf F. (1826—1901) blev 1867 e. o.
prof, i historia vid Helsingfors univ. och
1869 överinspektör vid skolstyrelsen. Om
hans brorson Sigurd F. se nedan. J. G. F:s
syster Alexandra Frosterus-Såltin
(1837—1916) och dotter Johanna
(Hanna) Wilhelmina
Frosterus-Seger-stråle (f. 1867) ha gjort sig kända som
målarinnor; om J. G. F:s son Gustaf
Benjamin F. se nedan. Monogr. om släkten F. av
A. Boldt (1924). H. E. P.
Frosterus, GustafBenjamin, finländsk
geolog (f. 1867 30/io); se släktöversikten. F. blev
1889 statsgeolog vid geologiska kommissionen
i Helsingfors och har vunnit en ledande och
internationellt erkänd ställning på marklärans
(agrogeologiens) område.
Frosterus, Sigurd, finländsk arkitekt och
essäist (f. 1876 4/«); se släktöversikten. Blev
arkitekt 1902 och fil. dr 1920, bekämpade den
i början av 1900-talet rådande
romantiskt-nationella riktningen
och har särskilt
intresserat sig för
storstadens och
industriens arkitektoniskt-tekniska problem. Han
har bl. a. ritat
Stock-manns varuhus i
Helsingfors, kraftverken
vid Äetsä och
Inge-rois samt Wanö gård.
■ om konstkritiker har
F. ägnat sitt främsta
intresse åt
färgproble
met, som det då moderna ljusmåleriet
aktualiserat, och samlat sina vetenskapliga rön i
»Regnbågsfärgernas segertåg» (1917) samt
dok-torsavh. »Färgproblemet i måleriet», bd 1
(1920). Essäer och kritiker finnas omtryckta
i »Olikartade skönhetsvärden» (1915) och
»Solljus och slagskugga» (1917). Sina tekniska
intressen har han dokumenterat i »Moderna
vapen» (1915). H. E. P.
Frostfjärilar, Chelmatöbia, ett släkte
mä-tarfjärilar, som utmärkes av att honan har
vingarna förkrympta till korta stumpar,
odugliga till flykt. Hos frostfjärilen, Ch.
brumata, har hanen en vingbredd av 23—26
mm. Framvingarna äro gråbruna med tydliga
vågiga, svartbruna tvärband, bakvingarna
ljusare grå med otydliga tvärband. Larven
blir 25 mm lång och är till färgen vanl.
ljusgrön med sex smala, jämnlöpande, vitaktiga
längdstrimmor. Hos den närstående
björk-frostfjärilen el.
björkfrostmäta-r e n, Ch. boreata, är hanen något större,
vingbredd 30 mm, med något ljusare, gulgrå
fram-vingar med mattbruna våglinjer. Larven
liknar frostfjärilens. F. framkomma ej förrän
sent på hösten, i slutet av sept.—okt., oftast
först efter en el. annan frostnatt. Efter
befruktningen krypa honorna uppför trädens
stammar för att på grenar och kvistar lägga sina
ägg, till antalet 200—300. Äggen övervintra
och kläckas på våren vid knoppspriekningen,
varefter de unga larverna angripa knopparna
och sedermera de utslagna bladen. Ung. vid
midsommar äro de fullväxta och begiva sig då
ned till marken för att förpuppas.
Frostfjärilens larv angriper företrädesvis fruktträden,
medan björkfrostmätarens angriper allehanda
lövträd och även fruktträden. F. uppträda
av orsaker, som ej äro kända, periodiskt med
massförökning, varvid fruktträden kalätas i
stora delar av Sverige. I regel pågå
härjningarna ett par år med stegrad intensitet
för att därefter upphöra. En sådan härjning
ägde rum i större delen av s. Sverige 1901—
05. Ehuru fruktträden ej dödas ens vid
kal-ätning utan senare på sommaren utveckla
en ny bladskrud i st. f. den avätna, slår
fruktskörden fel ej blott under härjningsåret utan
i allm. även följ, år, emedan de nya bladen
ej kunna bereda tillräcklig näring åt nästa
års blomknoppar. — För att skydda
fruktträden mot f. använder man i huvudsak två
metoder, dels limringar (se d. o.) kring
trädstammarna (förr tjärkransar; i dessa fastna
honorna, då de bege sig upp i träden för att
lägga ägg), dels besprutning med för äggen
el. larverna giftiga vätskor. I. T-dh.
Frostförsäkring, se Försäkring.
Frostknölar, Perniönes, områden av
kroppen, vilka genom frostskada förändrats, så
att de redan vid temperaturer över 0° C lätt
bli missfärgade (blåröda). F. äro vanligast på
händer, fötter, öron och näsa. Behandlingen
består framför allt i lokalt anbringande av
heta bad och lämpliga retmedel. Ljd.
Frost lister, skog sv., se Frostsprickor.
Frostminskningsanslag. Från början av
1840-talet ställde riksdagen för främjande av
utdikningar och avtappningar av sanka
marker och sjöar inom rikets mellersta och s. län
till K. m:ts disposition en särskild fond att
användas till låneunderstöd åt dylika
företag, varjämte för främjande av
vatten-avtappningen i de nordliga länen beviljades
särskilda medel att användas i form av
statsbidrag. Av 1873 års riksdag
vid-togs den ändringen, att till K. m:ts
disposition ställdes två för hela landet gemensamma
belopp, det ena för låneunderstöd till
utdikningar och vattenavtappningar, som
huvudsaki. avsågo att främja odlingsföretag (se
närmare Odl i n g slå n e f o n de n), det
andra att som bidrag utan
återbetalningsskyl-dighet användas att understödja myrutdik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
