Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1233
Fruktodling
1234
mat trivas ej de i Sverige vanliga
fruktträden, som där ersättas av tropiska fruktslag.
Odlingen av de förstnämnda frukterna går
långt tillbaka i tiden. De talrika
förhistoriska lämningar av äpplen, päron och körsbär,
som man på träffat i de schweiziska
pålbygg-naderna, i Sverige i en pålbyggnad vid
Alvastra. ha antagits åtm. delvis förskriva sig
från odlade träd, men denna åsikt torde ännu
tarva säkrare bevis. I Grekland odlades
emellertid redan omkr. 300 f. Kr. flera olika
äppel-och päronsorter, vilka snart spriddes till
Italien. Plinius nämner inemot 100 i Italien
odlade sorter av äpplen, päron, plommon och
körsbär. Under Roms storhetstid stod f. högt
men sjönk i betydelse under medeltiden; då
bedrevs den huvudsakligen vid klostren och
utbreddes av munkarna. Under nyare tiden
gick f. långsamt men säkert framåt, tills den
slutligen på 1800-talet hastigt nådde en hög
utveckling i de flesta kulturländer.
Till Sverige infördes en mera ordnad f. trol.
med munkarna på 1000- el. 1100 talet.
Fruktträdgårdar omnämnas flerstädes i
landskapslagarna, vilka stadgade stränga straff för
åverkan i dem. Under nyare tiden
stegrades även i Sverige alltmera intresset för f.
Dennas framsteg hämmades dock av åtskilliga
avbrott, bl. a. genom enstaka års förhärjande
vintrar. Sålunda bortfröso de allra flesta
fruktträden i hela riket vintern 1708—09,
efter vilken tid f. endast helt långsamt kunde
uppnå sin forna betydelse. Med de
förbättrade odlingsmetoderna och den allmänt
stigande välmågan under senare delen av
1800-talet har fruktproduktionen inom landet
hastigt ökats (jfr Trädgårdsskötsel).
Svensk f. har befordrats i synnerhet genom
hushållningssällskapens understöd. Dels ha
dessa utdelat fruktträd till mindre
bemedlade, dels ha de anställt länsträdgårdsmästare
(trädgårdskonsulenter), som tillhandagått
fruktodlare med råd, dels ha de även anordnat
fruktutställningar samt uppmuntrat bildandet
av fruktodlarföreningar. Sveriges pomologiska
förening, som stiftades 1900, har verksamt
understött f., bl. a. genom att främja
frukthandelns ordnande, genom utställningar o. s. v.
Även de på senaste tid flerstädes i landet
bildade fruktodlarföreningarna, som omfatta
smärre områden av en eller annan socken, ha
visat sig ägnade att befordra odlingen av
fruktträd. Svensk f. har dock lidit stora
förluster därigenom, att den haft att bekämpa
en ytterligt svår konkurrens med utländsk
frukt. De år, då rik fruktskörd inträffar i
Sverige, kännetecknas också av utmärkt sådan
i mellersta Europas starkt fruktproducerande
länder, och just sådana år importeras till
Sverige oerhörda massor av frukt, då gällande
tull (10 öre per kg) icke utgör något
verksamt skydd mot denna import, som ofta
medfört, att stora mängder svensk frukt icke
kunnat säljas för något pris utan måst användas
till foder eller lämnas att ruttna bort.
Ehuru f. bedrives i alla landskap inom
Svealand och Götaland samt utefter Bottniska
vikens kust ända till Piteå (även på enstaka
platser i Jämtland), är den av större
ekonomisk betydelse blott inom landets mera
gynnade delar, främst Götalands kust- och
kalktrakter samt på Mälaröarna.
Överallt inom landet, där f. kan bedrivas,
är äppelträdet det viktigaste bland
fruktträden. Päron och plommon planteras
visserligen så långt norrut som i Gävletrakten, s.
Dalarna och s. Värmland men odlas i större
skala endast i sydligare Sverige.
Sötkörsbä-rens odling är lönande nästan endast i s. och
mellersta Sveriges kalktrakter, på Mälaröarna
och några få andra ställen. Surkörsbären
odlas med större eller mindre framgång lika
långt norrut som äppelträden. Persikor och
aprikoser fordra i Sverige spaljé.
Medan man tidigare tillmätte valet av
fruktsorter ringa eller ingen betydelse för f :s
räntabilitet, ha frågorna om sortvalet på
senare tid visat sig alltmera betydelsefulla.
Sålunda har man, ej minst till följd av de
utredningar härom, som utförts på Sveriges
pomologiska förenings initiativ, under de
senaste 25 åren utgallrat en mängd fruktsorter,
som alltför lätt angripas av parasitära
sjukdomar, giva för små skördar, alstra frukt av
ringa värde för handel o. s. v., och inskränkt
antalet sorter till en bråkdel av vad som
tidigare förekom. Under tiden ha endast helt
få nyare fruktsorter fått allmännare spridning.
Särskild uppmärksamhet har ägnats dessa
frågor, sedan man (först genom amerikanska
undersökningar) funnit, att många fruktsorter
äro självsterila, d. v. s. sakna förmåga att
sätta frukt efter pollinering med eget
frömjöl, även i det fall, då detta frömjöl
hämtats från annat träd, tillhörande samma
fruktsort. Frågan har visserligen mindre betydelse
i svenska trädgårdar än i vissa större
utländska odlingar, då man i Sverige sällan
har anledning att plantera större
fruktträds-kvarter endast av en enda eller kanhända
blott ett fåtal sorter. Då det gäller att
plantera endast ett träd eller en likartad rad
sådana (t. ex. utefter en längre vägsträcka),
måste därför självfertila fruktsorter (dessa
äro dock ej många) komma till användning.
I senare fallet planterar man numera ej gärna
en enda sort utan hellre ett par sorter
tillsammans, om vilka man vet ej blott att de
blomma på samma gång utan även att de
vid verkställda försök visat sig lämpliga för
ömsesidig befruktning.
Vid val av läge för fruktträdsodling
före-drages mot s. sakta sluttande mark.
Platser, kända för frostländighet, böra undvikas.
Vindskydd i form av berg, kullar eller skogar,
helst barrskogar, är önskvärt i n. och v. Bästa
jordmån är myllrik lerjord, gärna rätt
sten-bunden. De flesta jordslag med undantag av
alltför torr sand, styv och mager lera samt
ren torvjord kunna dock med större eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
