Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktodling - Fruktos - Fruktskorv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1235
Fruktos—Fruktskorv
1236
mindre fördel användas för f. Äppel- och
körsbärsträd fördraga lättare än andra en
torr och lös sandjord, medan päronträden i
nödfall kunna odlas på styvare lerjord, som
knappast skulle lämpa sig för andra träd. —
Då fruktträden äro ytterst känsliga för
jordens fuktighetshalt, fordra de för sin trevnad
en effektiv dränering, där jorden icke av
naturen är lagom fuktig. Marken bör därför i
de flesta fall täckdikas. För att bli fullt
lämplig för fruktträden bör jorden redan före
planteringen beredas, varvid det gäller att befria
den från svårare ogräs samt att genom
bearbetning luckra den till visst djup. Styvare
jord lättas upp genom inblandning av
mull-bildande ämnen. Fruktträd (i synnerhet
stenfruktträd) trivas dåligt i jord med sur
reaktion; kalk bör därför tillföras dem i riklig
mängd.
Förr planterades fruktträden mest utefter
sidorna av fyrkantiga kvarter i
köksträdgårdar, medan man numera helst planterar ut
dem på större eller mindre fält, där marken
under dem endast till en början upptages av
köksväxter eller bärbuskar för att sedermera
hållas öppen och fri från alla underkulturer.
Mindre ofta förekommer i Sverige f. med
lant-bruksväxter som bikultur; oftare låter man
jorden växa igen med gräsvall, ehuru detta
menligt inverkar på trädens trevnad. Man
har upprepade gånger sökt införa odling av
fruktträd utefter landsvägar och järnvägar,
ett i mellersta Europa mycket använt
plan-teringssätt, som emellertid torde ha små
förutsättningar till framgång i Sverige.
Fruktträd, som behöva mera värme, odlas med
fördel intill sydsidan av väggar, murar eller
plank, vid vilka de utbredas och fästas (se
S p a 1 j é). I större trädgårdar förekommer
även odling av finaste sorters fruktträd i
kruka (se Drivning). — Fruktträden
planteras oftast i april och maj. Under
gynnsamma förhållanden kan med ännu större
fördel planteras i senare hälften av sept., i okt.
eller ännu senare på hösten. — Till plantering
användas helst fruktträd i en ålder av 2—4
år. Åtgången av träd beräknas per har till
400, om det på senare år mest använda
plan-teringssättet begagnas, enl. vilket man sätter
träden med 5 m avstånd och låter varannan
rad utgöras av dvärgträd, varannan av
omväxlande stam- och dvärgträd, med beräkning
att dvärgträden om 20—25 år skola borttagas.
I planteringar av ensartade träd beräknas
8—12 m avstånd för stamträd av äpplen,
päron och sötkörsbär, 4—6 m för dvärgträd
(se d. o.) av äpplen och päron samt för
surkörsbärsträd, 5—8 m för plommon.
Sedan fruktträden stått på platsen omkr.
ett år, bör beskärning av dem företagas
(se därom Trädgårdsskötsel).
Fruktträdens skötsel består för övrigt
förnämligast i luckring och bearbetning av
jorden under dem samt gödsling. Unga träd
gödslas med naturliga gödselmedel, åt äldre
träd gives antingen naturlig gödsel eller,
för att befordra bördigheten, kali- och
fosfor-syrehaltiga ämnen samt kalk. Om den skada,
som vållas fruktträd av insekter, och medlen
däremot se Besprutning och
Fruktträdens skadeinsekter.
Den rätta tidpunkten för skörden måste
med noggrannhet iakttagas, för att frukten
skall få sitt fulla värde. Avtages frukten i
förtid, hindras den från att uppnå sin rätta
utbildning; plockas den för sent, går en del
förlorad genom att falla av, åtminstone den
tidigare frukten fördrager med svårighet
transport, senare frukt skadas av frost o. s. v.
Skördandet av frukten är ett arbete, som
kräver stor omsorg, emedan skador lätt
uppkomma genom vårdslös behandling. För att
betinga högsta möjliga pris undergår den till
salu avsedda frukten en noggrann sortering
i tre eller flera kvaliteter. Försändning av
frukt sker huvudsakligen i korgar (lämpliga
för stenfrukter), tunnor eller lådor. Numera
begagnas en bestämd, för hela landet antagen
lådtyp i två storlekar, rymmande ung. 50 och
25 1 frukt. Dessutom användas kartonger,
tillverkade av s. k. wellpapp. Frukten
nedpackas varvtals, vanl. mellan lager av träull;
finare frukt inlindas därjämte i silkespapper.
Vid större fruktträdgårdar finnas i regel
särskilda fruktförvaringsrum, väl ombonade,
för att eldning i dem skall undvikas. Frukt
förvaras bäst i mörker och vid låg, jämn
temp. (+ 2 till + 6°) i icke för torr luft, då
den eljest skrumpnar.
Litt.: O. Eneroth, »Handbok i svensk
po-mologi» (1864—66; ny uppl., omarb. av A.
Smirnoff, 1896—1902); Sveriges pomologiska
förenings årsskrifter (från 1900); R. Abelin,
»Om frukt och fruktträdsodling» (2:a uppl.
1906); G. Lind, »F. på kalljord» (3:e uppl.
1920). C. G. D.
Fruktos, kem., se Sockerarter.
Fruktskorv, sjukdom hos fruktträd,
framkallad av arter av svampsläktet Venturia
(med konidief ormer av släktet Fusicladium).
Viktigast äro äppel-, V. inaequalis (F.
den-driticum), och päronskorven, V. pirina
(F. pirinum). De bilda på blad (bild 5) och
frukter (bild 4), företrädesvis päronskorven,
därjämte på årsskott samt yngre kvistar
(»stamskorv») mörkt olivgröna,
sammetsar-tade överdrag. Vid starka angrepp bli
frukterna förkrympta och missbildade, ofta
sprickiga, och bladen avfalla i förtid. Vid
stamskorv på en—fleråriga grenar finner man
svamplagren mellan resterna av den
söndersprängda barken. I de fallna bladen
utbildas under vintern Ventwrra-fruktkropparna,
vilkas sporer spridas på våren och
framkalla nya sjukdomsutbrott. Även som
stamskorv kan sjukdomen övervintra. —
Ekonomiskt mindre betydande är
körsbärs-skor ven, V. cerasi, som bildar
millimeterstora fläckar på blad och bär av körsbärsträd.
— Mot f. förordas följ, åtgärder: De avfallna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
