- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
1261-1262

(1927) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frälsningsarmén - Främlingslegionen - Främmande ord - Främmande trosbekännare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1261

Främlingslegionen—Främmande trosbekännare

1262

F. i Sverige räknar 1,400 officerare och
avlönade arbetare. Den har 264 kårer och 71
sociala institutioner, därav 35 slumstationer,
3 räddningshem för fallna kvinnor, 2 hem
för ogifta mödrar, 5 pensionat och härbärgen
för kvinnor, 7 barnhärbärgen, 10
barnkolonier, 6 sommarhem för gamla, 12 härbärgen
och skyddshem för män, däribland
alkoholist-anstalten Kurön. Stridsropet utgår i en
vecko-upplaga av 46,900 ex. De 7 svenska
armépublikationerna ha en totalupplaga av 123,000
ex. per n:r. F:s fastigheter i Sverige
representera ett värde av omkr. 11 mill. kr. Ägare
till dess egendom i Sverige är
Frälsningsarméns förlags -a. - b., vars styrelse
består av tre svenska frälsningsofficerare.
Generalen har ingen juridisk rätt över arméns
egendom i Sverige, men faktisk sådan äger
han dock, enär han kan till- och avsätta
officerare efter behag. Man har sökt trygga
f:s svenska egendom för Sveriges räkning
genom följ, paragraf i bolagsordningen: »Den
egendom, varmed bolagets tillgångar vid dess
upplösning överskjuter skulderna, skall
användas till samfundet f:s verksamhet eller,
om f. skulle upphört att existera i Sverige,
till sådant eller sådana filantropiska ändamål
inom landet, som K. m:t på aktiebolagets
underdåniga ansökning själv eller genom någon
annan myndighet täckes godkänna.» — Litt.:
Laura Petri, »F.» (1921) och »Catherine Booth
och salvationismen» (1925). L-aP.

Främlingslegionen (fr. La legion étrangère)
bildades efter julirevolutionen 1830 i
Frankrike för att göra oroliga personer av olika
nationaliteter, som samlats i landet,
oskadliga och draga nytta av dem genom att varva
dem till ett nyuppsatt, till Algeriet förlagt
truppförband. F. har deltagit i alla
Frankrikes krig och särskilt använts för att kuva
upprorsförsök i n. Afrika. I f. ingå numera
både utlänningar och fransmän. Ofta ha
legionärerna ett stormigt föregående liv; en
järnhård disciplin måste därför upprätthållas.
Under världskriget svällde f. ut högst
betydligt; dess styrka är f. n. omkr. 10,000 man.
F. är numera i Frankrike blott en allmän
beteckning för 4 främlingsinf.-reg:ten (tills.
17 bataljoner) och ett främlingskav.-reg:te.
Dessa reg:ten ha en ganska spridd
förläggning, företrädesvis i n. Afrika. M. B-dt.

Främmande ord, ord, som förekommer i
ett språk, där det ej är ursprungligt. Efter
graden av införlivning kunna de främmande
orden indelas i 1) citatord, till formen
oförändrade ord, vilkas främlingskap ofta i
skrift anges med citationstecken, kursiv o. s. v.,
ss. status quo, dolce far niente; 2)
främmande ord i inskränkt betydelse, vilkas
främmande natur kännes, även om de antagit
det lånande språkets böjning, t. ex. match,
flegma; 3) lånord, som så sammansmält
med det övriga ordförrådet, att de fattas som
inhemska, t. ex. kyrka, beväring. Inlåning
av ord sker dels av verkligt behov, dels och

kanske vanligast till följd av yttre
omständigheter (lättja, okunnighet, bildningssnobberi
o. s. v.). Av sv. ordlistor med förklaringar av
f. må nämnas O. östergren, »Våra vanligaste
främmande ord» (6:e uppl. 1926). Jfr
Språkrensning. R-n B.

Främmande trosbekännare kallas de
svenska medborgare, vilka ej tillhöra »den rena
evangeliska läran», såsom R. F. § 2 betecknar
Sveriges officiella religion. Som regel gäller,
att skiljaktighet i kristen trosbekännelse ej
behöver medföra någon olikhet i svenska
medborgares rättigheter och skyldigheter, och en
del av de med svenska statskyrkans ställning
sammanhängande inskränkningar därvidlag,
som drabba främmande trosbekännare, torde
i själva verket strida emot modern åskådning
och den anda inom R. F., som finnes uttryckt
i dess § 16. Konungen och statsråden skola
tillhöra den rena evangeliska läran (R. F.
§§ 2, 4). Alla, som inneha prästerligt ämbete
eller annan tjänst, varmed är förenat
åliggandet att undervisa i kristendom eller
teologisk vetenskap, skola bekänna samma lära.
Bland övriga ämbetsmän må ej någon, som
ej tillhör den rena evangeliska läran, såsom
domare eller innehavare av annan tjänst
deltaga i handläggning eller avgörande av fråga,
som angår religionsvård,
religionsundervisning eller befordran inom svenska kyrkan.
Utlänning, som av konungen kallas till
lärar-befattning vid universitet eller till
lärar-eller annan beställning vid andra inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst ävensom
till läkarbefattning, skall dock alltid bekänna
den rena evangeliska läran (R. F. § 28). F.
ha ej rätt att deltaga i kyrkostämmas
överläggningar och beslut och kunna ej heller
väljas till led. av kyrko- eller skolråd. En
strävan pågår att ge f. vidgade medborgerliga
rättigheter, såvida detta näml, kan förenas
med systemet av svensk stats- el. folkkyrka.

Om f:s religionsutövning (med undantag av
de mosaiskas) gäller alltjämt k. f. 31 okt.
1873, vanl. kallad dissenterlagen.
Redan i dennas § 1 är det tydligt, att staten
blott erkänner sammanslutningar av kristen
troslära. Endast sådana ha rätt att bilda
särskild församling och offentligt utöva sin kult.
För att vinna denna rätt skola de hos
konungen ingiva ansökan med uppgift om
trosbekännelse och församlingsordning. Varje
dis-senterförsamling skall anställa en
föreståndare, som skall ha tillsyn över att
församlingens offentliga gudstjänst överensstämmer
med dess uppgivna trosbekännelse och
församlingsordning samt att allmän lag därvid
ej överträdes. Församling av f. med rätt till
egen bokföring skall föra födelsebok samt
död- och begravningsbok (k. f. 3 dec. 1915).
Emellertid ar den statskyrkliga bokföringen
så ordnad, att även f. införas i
församlings-boken i särskilda förteckningar, med
hänvisning för envar till det uppslag, där fullstän
diga anteckningor om honom återfinnas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:43:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0803.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free