Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Funck, ätt - Funck, Alexander - Funck, Carl - Funck, Fredrik Alexander - Funck, Johan - Funck, Tomas - Funck-Brentano, Frantz - Funcke, Otto - Fundament - Fundamentalbas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Funck—Fundamentalbas
26
Funck, svensk ätt, urspr. från Stralsund.
Inkom till Sverige med köpmannen och
bruksägaren Tomas F. (1580—1645). Hans son
Johan F. (se nedan) adlades 1672, och dennes
son Gustaf F. blev 1723 frih.; den adliga
ätten utgick på manssidan 1789. Om J. F :s
son Tomas F. och dennes brorsöner Carl och
Alexander F. se nedan. Den sistnämndes son
lagmannen frih. Fredrik Jakob F. (1778
—1864) ivrade för folkundervisning, inrättade
1822 i Tåby den första sparbanken på landet
och 1852 det första privata folklånbiblioteket,
grundläde 14 sockenbibliotek och utövade
ekonomiskt författarskap. Om hans brorson F.
A. F. se nedan.
Funck, Alexander, frih.,
bergsvetenskapsman (1716—97); jfr släktöversikten. Blev 1746
geschworner i Sala, var 1752—79 bergmästare
i Södermanlands m. fl. län och fick 1779
bergsråds titel. Led. av Vet.-akad. 1742. Företog
1748—53 utrikesresor, över vilka han ingav
en relation till Bergskollegium. N. Zn.
Funck, Carl, frih., riksråd (1708—83); jfr
släktöversikten. Ingick 1728 i kansliets
krigs-expedition och 1730 i militärtjänst samt blev
överste 1760 i armén och 1761 vid artilleriet.
Ivrig mössa, lämnade
F. 1760, trots
regeringens förbud, hären
för att bevista
riksdagen. Han invaldes
1765 i sekreta
utskottet och blev s. å.
riksråd. Kraftig, energisk
och inflytelserik,
präglade F. mössornas
hänsynslösa åtgärder för
införande av ordning
och sparsamhet i
statsförvaltningen. Han
var som partiman hätsk och stridslysten samt
entledigades vid mössornas fall 1769. Vid
partiets seger maj 1772 insattes F. åter i rådet.
Vid underrättelsen om resningen i Skåne
utsågs F. att där leda ordningens återställande,
men statsvälvningen 19 au g. kom emellan,
innan F. hann avresa. Han blev därefter ånyo
entledigad. . L. S.*
Funck, Fredrik Alexander, frih.,
riksdagsman (1816—74); jfr släktöversikten. Efter
universitets- och lantbruksstudier samt
militärtjänst 1834—48 ägnade sig F. åt skötseln
av sina egendomar (bl. a. Bolltorp i
Östergötland), innehade kommunala uppdrag och var
i flera år landstingsordf. Han bevistade tre
ståndsriksdagar, invaldes i Första kammaren
och satt 1867—74 i statsutskottet samt var
1873—74 kammarens vice talman. F. var icke
någon lysande begåvning men nobel och
självständig samt hade en aktad och inflytelserik
ställning.
Funck, Johan, ämbetsman, bergsman (1630
—79); jfr släktöversikten. Blev efter studier
i Uppsala och vid holländska universitet
slutligen assessor på stat i Bergskollegium 1676;
han adlades 1672. F. var en av sin tids rikaste
personer av borgerlig börd. G. H-r.*
Funck, Tomas, militär och diplomat (1672
—1713); jfr släktöversikten. Deltog med
utmärkelse i Karl XII:s krig, utnämndes 1710
i Bender till överste för Södermanlands reg.,
sändes s. å. till Konstantinopel och blev i april
1711 utnämnd till envoyé där. F:s svåra och
icke ofarliga verksamhet vid det turkiska hovet,
vilken framför allt gick ut på att söka egga
Porten till krig mot Ryssland och utverka
penninglån åt Karl XII, fortsattes till aug.
1713, då han förvisades till Demirtasch, där
han dog. H. B-n.
Funck-Brentano [få’k-brätanå’], F r a n t z,
fransk historiker (f. 1862 ln/e)- F. överflyttade
jämte sin fader, Théophile F. (1830—
1906), 1871 från Luxemburg till Paris, där
fadern 1873 blev prof,
i folkrätt. F. blev
själv 1885
bibliotekarie vid
Arsenalsbiblio-teket i Paris och har
utgivit en rad
skarpsinniga historiska
arbeten, bland vilka
märkas »Philippe le Bel
en Flandre» (1897),
»Légendes et archives
de la Bastille» (1898;
bl. a. med en
värdefull studie över
»järn
maskens» gåta; sv. övers. 1900), »L’affaire du
collier» (1901; »Marie Antoinettes halsband»,
1924), »L’ancien régime» (1926) samt i den av
F. redigerade »L’histoire de France racontée
å tous» delarna »Les origines» (1925) och »Le
moyen åge» (1922). B. H-d.
Funcke [fo’ijko], Otto, tysk evangelisk
präst, författare (1836—1910). Verkade i
Bremen 1868—1904 som
präst vid
Friedenskir-che. Rika
erfarenheter som själasörjare
och resenär, vidsynt
blick och äkta humor
inspirerade och
kännetecknade hans
omfattande författarskap,
som framför allt tog
sikte på praktisk
kristendom. Bland F:s
arbeten märkas i sv.
övers. »Guds fotspår
på min lefnadsväg» (1898—1900), »Resebilder
från Sverige» (1905) samt »Vardagsspörsmål
i evighetsljus» (1912). B. A.
Fundame’nt (lat. fundame’ntum), grundval,
grund; fotstycke; på tryckpressar den plana
yta, på vilken den för tryckning färdiga
formen lägges. — Adj.: Fundamental,
grundläggande, viktig.
Fundamentälbas. 1. Ett ackords verkliga
grundton (t. ex. c, f. till ett sextaekord på e).
— 2. Den besiffrade basstämman (generalbas).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
