Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyr - Fyrarullalåda - Fyrbiträde - Fyrbland - Fyrbox - Fürbringer, Max - Fyrbåk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Fyrarullalåda—Fyrbåk
52
gasförbrukningen minskas med omkr. 30 %.
Den förut för varje vecka erforderliga
tillsynen av en ledfyr blir med användande av
Daléns apparater obehövlig, vilket särskilt vid
otillgängligt liggande f. och till havs
förankrade lysbojar är av stor betydelse.
Aga-lys-bojar ha sålunda legat förankrade utan tillsyn
över ett år. Jfr Acetylenbelysning.
Antalet svenska fyrar, inkl, fyrskepp och
lysbojar, var vid utgången av år 1926 1,357.
— Vid f. finnas ofta apparater för
mist-signaler, avsedda att under tjocka eller
mycket disig luft, då ett fyrsken ej längre kan
vägleda, lämna de sjöfarande viss ledning.
Med maskindrivna mistsirener, mistlurar
och nautofoner, kanonskott, exploderande
knallpatroner, urverks- eller gasdrivna
klockor, för hand skötta klockor, mistlurar eller
gonggonger eller med radiosignaler och
un-dervattenssignaler söker man giva de
sjöfarande erforderlig orientering under
ogynnsamma siktförhållanden. Under de senaste
åren har man genom kombinering av
under-vattenssignaler och samtidiga radiosignaler
funnit ett medel för fartyg, försett med
erforderliga mottagningsapparater, att även under
tjocka eller disig luft närmare bestämma
sitt läge i förhållande till en f. eller ett
fyrskepp, varifrån nyssnämnd signalering gives.
I Sverige finnes dylik signalering f. n. (1927)
anordnad på fyrskeppet »Fladen» och är under
utförande på fyrskeppet »Finngrundet». Den
första svenska mistsignalanläggningen
utfördes vid Nidingens fyrplats på västkusten, där
1766 en mistsignalklocka uppsattes. I Sverige
funnos vid 1926 års utgång 68
mistsignalsta-tioner med ständig bevakning. Dessutom
finnas efter kusten förankrade bojar, försedda
med klockor eller visselpipor, vilka genom
sjöhävningen bringas att ljuda.
De äldsta med visshet kända f. voro
belägna i Egypten. Ehuru ej äldst, torde dock
f. på ön F a r o s utanför Alexandria vara
den ryktbaraste av de gamla folkens f. Den
äldsta f. i Sverige är den kort efter 1225
inrättade Falsterbo fyr (se d. o.). Under
äldsta tider utgjordes fyrljusen av en öppen
eld, brinnande som ett bål eller i en
gryt-liknande, genombruten ställning, fyrpanna
(bild 1—2). 1687 uppsattes på örskärs f. i
Uppland en fyrapparat med oljelampor och
sfäriska speglar av polerat stål, vilken
uppges vara den först använda fyrapparaten.
1791 konstruerade Anders Polheimer
en f., vid vilken stenkolselden försågs med
kraftig lufttillförsel underifrån genom ett i
fyrens underbyggnad inneslutet system av
radierande kanaler, av vilka den, som vette
närmast mot vindriktningen, hölls öppen.
Den första svenska f. efter detta system var
Kullen (1792). Efter danskt mönster
infördes senare den täckta stenkolsfyren,
i vilken Polheimers »fyrugn» inneslöts i en
glaslanternin (bild 4). Denna f. (i Sverige
tidigast uppsatt på Kullen och vid
öster
garn 1817), som hade en jämförelsevis rökfri,
vit, kraftigt lysande låga, utträngde på grund
av sin stora ljusstyrka fyrapparater av den
typ, som uppsatts på örskär. 1781 uppsattes
den första omgående fyrapparaten,
uppfunnen av svensken Jonas Nordqvist.
varom kungjordes i Inrikes Tidningar 15
febr. s. å.: »Till de sjöfarandes efterrättelse
länder, att på Carlstens eller Marstrands
fästnings torn är en fyrbåk inrättad med sex
brännspeglar, vilka drivas av ett urverk, så
att de på fem minuter gå runt och giva
under den tid ett skiftande sken av sex starka
och tre svagare sken.» 1822 uppsattes på
den franska f. Cordouan den första
linsapparaten, konstruerad av den franske fysikern
Augustin Fresnel (d. 1827). De första
svenska f., som försågos med linsfyrapparater,
voro Vinga 1841 och Falsterbo 1843. — För
landtrafikens reglering, särskilt vid
gatukorsningar i större städer, förekomma numera
stundom trafikfyrar (se d. o.). F. L-g.
Fyrarullalåda, den under århundraden,
ända till mitten av 1800-talet, mest
brukliga sjölavetten, bestående av två
sidoplan-kor, förenade medelst en bröst- och en
kammarkolv samt vilande på fyra på två axlar
sittande ekrullar, för- och akterrullar. En f.
är avbildad vid art. B r o k.
Fyrbiträde, befattningshavare på fyr med
ständig bevakning eller på fyrskepp.
Fyrbiand, se Blandsäd.
Fyrbox, eldstaden hos lokomotiv,
lokomo-biler och mindre ångpannor.
Furbringer, Max, tysk anatom (1846—1920).
Blev prof, i Amsterdam 1879, i Jena 1888 och
var sin lärare Gegenbaurs efterträdare i
Heidelberg 1901—12. Bland F:s enligt
mästarens morfogenetiska
grundsatser utförda
arbeten märkas »Zur
vergleichenden
Anato-mie und
Entwickel-ungsgeschichte der
Ex-kretionsorgane der
Vertebraten» (1878)
och »Zur
vergleichenden Anatomie der
Schultermuskeln»
(1876—1902). Främst
står dock jätteverket
»Untersuchungen zur
Morphologie und Systematik der Vögel» (2
bd, 1888), en jämförande undersökning av
fåglarnas bröst-, skulder- och vingparti jämte
en på allsidig anatomisk jämförelse grundad
omgestaltning av fågel systemet. Denna, som
genom sin grundlighet och vederhäftighet
väckt allmänt gillande, slopar fullkomligt de
gamla, på yttre egenskaper och levnadsvanor
grundade ordningarna, t. ex. rovfåglarna, i
det att ugglorna förenas med nattskärrorna,
medan dagrovfåglarna anses stå hägrar,
storkar och stormfåglar närmast. E-k N-d.
Fyrbåk, se Fyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
