Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fynd - Fyndig - Fyndighet - Fyne, Loch - Fünfkirchen - Fyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Fyndig—Fyr
50
ning i vad angår sättet för bekantgörandet
alldeles kommit ur bruk, avser vad i äldre
lagar kallades vägafynd eller det någon
hittar i sin väg, varemot andra regler gälla
för sjöfynd (se d. o.) ävensom för f. av
levande husdjur (d r i f t e f ä). Detta
sistnämnda skall en gång lysas, varefter
upp-hittaren har rätt till foderlön och all annan
kostnad, sedan hans nytta avräknats;
dessutom förvärvar han djuret, såframt ägaren ej
kommer inom natt och år (k. f. 16 febr. 1864
§ 16: 4). Om f. av bi stadgas särskilt i
bygg-ningabalken kap. 21. Om tillvarataget
resgods (på järnväg) se järnvägstrafikstadgan
12 juni 1925 § 38. — F. av sådant, som ej kan
antagas ha någon ägare, medför ingen
kungörelseskyldighet. Funna fornsaker tillfalla
upphittaren ensam; denne är likvisst, enligt
k. f. 30 maj 1873, vid f. av guld, silver eller
koppar, skyldig att hembjuda det åt staten
(Vitt.-akad.) till inlösen; se vidare
Fornminnen. — För underlåtenhet att vederbörligen
bekantgöra f. liksom för dess förtigande för
ägaren stadgas straff i strafflagen 22: 19. —
Om tillvaratagandet kräver särskilda
anordningar, kallas det ej f. utan bärgning,
fiske eller jakt (se Bärgarlön och
Sjöfynd). A. Th. S. (C. G. Bj.)
Fyndig kallas den del av vid gruvdrift
brutet berg, som innehåller malm, i motsats
till den ofyndiga delen, som icke
innehåller någon malm och därför genom
skräd-ning el. dyl. frånskiljes. G. H-r.
Fyndighet, anträffad malmförekomst av
något slag i dess naturliga och orubbade läge.
Fyne, Loch [lå^ fain], långt mot n.
inträngande gren från Clydevikens yttre del,
på Skottlands västkust, grevsk. Argyll; 70 km
lång, 3—8 km bred. Rikt sillfiske.
Fii’nfkirchen, stad i Ungern, se P é c s.
Fyr, säkerhetsanstalt till ledning för
sjö-eller luftfart; f. för sistnämnda ändamål kallas
1 u f t- el. a e r o f y r. F. är försedd med en
fyrapparat, som under mörker utsänder ett
fyrsken av viss fyrkaraktär, ss.
blixtsken, blänksken, intermittent sken, klippsken,
växelsken, fast sken eller kombinationer av
dessa sken. Man talar därför om fast fyr,
blänkfyr (rättare än »blinkfyr»), som
visar regelbundet återkommande blänkar,
åtskilda av mörker av längre varaktighet än
blänkarna, intermittent f., vars fasta
sken plötsligt förmörkas under kortare tid, än
skenet varar, o. s. v. Fast sken överges dock
nu alltmera som fyr sken, på grund av den
möjlighet det erbjuder till förväxling med andra
fasta sken (fasta sken i land, fartygslanternor
etc.). Färgen på fyrskenet är i regel vit, röd
eller grön. Genom lämpligt val av
fyrkaraktärer undvikes förväxling av närbelägna fyrar.
En f:s geografiska lysvidd är den
distans från f., där fyrskenet på grund av
jordklotets rundning ej längre blir synligt; med en
f:s optiska lysvidd avses det avstånd från
f., där på grund av ljusstyrkans avtagande
storlek fyrskenet upphör att synas. Är f.
avsedd att lämna sjöfarande ledning över öppet
hav, kallas den h a v s f y r (bild 9—12). Avses
däremot ledning i trängre farvatten eller vid
hamninlopp, kallas f. 1 e d f y r (bild 13), resp,
h a m n f y r. Ofta utmärkes en farled med
två f., s. k. ö v e r e n s f y r a r, vilkas sken,
hållna överens, angiva farleden. Havsfyrar
skola ha stor lysvidd och måste därför ha
fyrlågan högt över vattenytan och ljusstarka
fyrapparater samt utsända i regel blixt- eller
blänksken, varvid variationer vinnas genom
användning av en-, två-, tre-, fyr- eller
femblixt- eller blänksken. Med treblixtsken
förstås en fyrkaraktär, visande tre korta, tätt
på varandra följande blixtar, åtföljda av en
längre mörkperiod. Blixtsken är ett
blänksken, där blänken varar kortare tid än 2 sek.
Havsfyrar utföras i regel som höga
tornbyggnader av murverk eller järn, om
terrängen icke medger, att f. anordnas på
tillräcklig höjd över vattenytan. Ett
tornlik-nande, av murverk uppfört sjömärke kallas
båk, och f y r b å k var därför fordom namn
på fyrar av denna byggnadstyp. —
Fyrapparaten utgöres oftast av en linsapparat av
infattade, slipade glas (bild 5), stundom av en
eller flera paraboliska eller sfäriska speglar.
Ljuskällan, som anbringas i apparatens f
o-kus (brännpunkt), utgöres av glödnät för
fotogen eller gas, veklampor med ända till
sex koncentriska vekar eller elektriskt ljus,
antingen som bågljus eller glödlampor.
Linsapparaterna äro av sex ordningar, beroende
på diameterns storlek. Den största apparaten
har 1,84 m diameter och säges vara av första
ordningen. En dylik linsapparat uppsattes
1900 på Kullens fyr vid n. inloppet till
Öresund (bild 8). Linsapparaten består här av tre
i form av en triangel ställda sådana linsfack,
som bilden visar och vilka av ett loddrivet
urverk bringas att rotera med en hastighet
av ett varv på 15 sek. och visa vitt
blixtsken med en kort blänk var 5:e sek., med en
ljusstyrka av 500,000 hefnerljus och med en
geografisk lysvidd av 24 naut. mil. Den
roterande delen väger omkr. 7,000 kg.
Ljuskällan utgöres av tre i grupp ställda glödnät
för luxbelysning. Kostnaden för
fyrapparaten var omkr. 60,000 kr.
En mycket vanlig typ av led- eller
hamnfyr äraga-fyren med i stålcylindrar
komprimerad aga-gas (acetylen-dissousgas) som
lysämne och utrustad med dr Gustaf Daléns
sinnrika fyrapparater. Särskilt
uppseendeväckande äro Daléns klippljusapparat
och solventil. Klippljusapparaten
bereder möjlighet att giva en f. önskad
fyrkaraktär, på samma gång som gasförbrukningen
kan nedbringas till ett minimum. Vid en
aga-ledfyr med blixtsken är gasförbrukningen
endast omkr. 12 % av gasförbrukningen vid
samma f., anordnad för fast sken.
Solventilen avstänger automatiskt gastilloppet
till brännaren under dagsljus, varigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
