Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysiokrater el. Ekonomister - Fysiokratism - Fysiolog - Fysiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Fysiokratism—Fysiologi
70
ställare, som under senare hälften av
1700-talet bekämpade den då i de flesta europeiska
stater mer eller mindre rådande, i Frankrike
genomförda merkantilpolitiken (se
Merkantilsystemet). Det var eg. Fr. Q u e s n a y
(se d. o.), Ludvig XV :s livmedikus, som i
»Encyclopédie» — art. »Fermiers» (1756) och
»Grains» (1757) — gav det första egentliga
uttrycket åt de fysiokratiska idéerna. Han
utvecklade dessa närmare i »Tableau
écono-mique» (1758) samt fick inom kort ett stort
antal lärjungar (Mirabeau d. ä., Dupont de
Nemours, Mercier de la Rivière och
Bau-deau m. fl.), varjämte den av f. starkt
påverkade Turgot som minister fick tillfälle att
tillämpa en del av deras teorier. — Innehållet
av de lärosatser, vilka f. förfäktade, det s. k.
fysiokratiska systemet
(fysiokratism), är huvudsaki. följ.:
Samhällslivet är, liksom den fysiska världen,
underkastat oföränderliga lagar. Även för de
ekonomiska förhållandena finnes sålunda en
naturlig ordning, och staten bör låta denna göra
sig gällande. Studiet av denna naturliga
ordning lär. att jorden (och vattnet) är den enda
källan till rikedom och att följaktligen
jordbruket med binäringar är den enda
näringsgren, som kan i egentlig mening frambringa
rikedom. Varken industrien eller handeln
kan öka världens rikedom, ty en produkt av
någon av des«a näringsgrenar har under
naturliga förhållanden aldrig större värde än
den kvantitet jordbruksprodukter, som i form
av råämnen, verktyg, underhåll åt arbetarna
(i form av arbetslön) och kapitalisten (i form
av kapitalvinst) åtgått för denna produkts
frambringande. Jordbruket åter frambringar
en produkt, som ej blott ersätter alla gjorda
kostnader utan ger ett överskott (»produit
net»), vilket är en ren vinst för samhället.
Denna rena vinst, som tillfaller jordägaren,
är grundvalen för varje slag av kultur, ity att
först dess tillvaro gör det möjligt för en
del av samhällets medlemmar att existera
utan att ägna sig åt jordbruket. Den är
slutligen den enda källan för statens
beskattning. Då nu »produit net» tillfaller
jordägaren, äro jordägarna den enda samhällsklass,
som i själva verket kommer att erlägga skatt.
Staten bör därför ej pålägga annan skatt an
en grundskatt, proportionellt avvägd efter
denna »produit net». Även om skatt lägges
på andra än jordägarna, kommer den dock
att övervältras på dessa. — Av allt detta
följer, att staten bör avhålla sig från varje
åtgärd, som kan minska jordbrukets »produit
net». Alla åtgärder, som avse att uppmuntra
andra näringsgrenar på jordbrukets
bekostnad. äro förkastliga, över huvud kräver den
naturliga ordningen, att åt individen
inrymmes största möjliga, ehuru ej obegränsade,
frihet att välja yrke och utnyttja sina
ägodelar. Jfr art. »Quesnay» i »Handwörterbuch
der Staatswissenschaften». D. D.
FysiokratFsm, se Fysiokrater.
Fysiolog, forskare i fysiologi (se d. o.). —
Adj.: Fysiologisk.
Fysiologi (av grek. fy’sis, natur, och lo’gos,
lära) betydde urspr. läran om hela naturen
men betecknar sedan länge endast
vetenskapen om de levande varelsernas normala
livsföreteelser. F:s uppgift är att beskriva dessa
och åt dem giva en teoretisk tydning, d. v. s.
att återföra dem till verkningarna av de
energiformer man känner i naturen. Man skiljer
mellan växt- och djurfysiologi samt
allmän f., som omfattar ett för båda
gemensamt område. Som särskilda grenar av f.
ha utvecklat sig fysiologisk kemi, som
berör organismens kemiska byggnad och de i
denna skeende kemiska förändringarna, p
a-t o 1 o g i s k f., som söker utreda hur de i
kroppen normalt försiggående processerna
förändras vid sjukliga tillstånd, vidare
ljudfysiologi el. fonetik, en väsentligen
lingvistisk vetenskapsgren. — Någon
vetenskaplig tydning av livets gåta har f. ej
lyckats åstadkomma. Dock har f. med allt större
bestämdhet kunnat ådagalägga, att principen
om energiens oförstörbarhet är lika giltig
inom den levande naturen som inom den döda.
Härigenom har från f:s åskådning en gång
för alla bortdrivits tanken på en till sitt
väsen från alla energiformer principiellt
avvikande, specifik livskraft, vilken ena
ögonblicket kunde vara oerhört stark men det
andra nästan spårlöst försvinna. Sålunda har
f. ställt sig i ledet av de exakta
naturvetenskaperna. liksom ock dess forskningsmetoder
i grund och botten överensstämma med dessas.
Fysiologiens historia (om växtfysiologien se
Botanik). Äldre tiders erfarenheter om
kroppens byggnad och förrättningar samlades
och bearbetades av Aristoteles (384—322
f. Kr.) och G a 1 e n o s (130—201 e. Kr.),
vilkas arbeten under mer än tusen år utgjorde
källan för all kunskap härutinnan. Först med
anatomiens uppsving i nyare tiden
utvecklades även f. till självständig forskning.
Genombrottet skedde, då William Harvey (1578
—1657) i en 1628 tryckt skrift visade, att
Galenos’ föreställningar om blodets rörelse i
kroppen voro alltigenom falska, och lärde
huru denna verkligen försiggår. Härmed
inleddes en ny tid inom fysiologisk forskning.
Nu vidtog ett mycket fruktbringande
vetenskapligt arbete, varigenom vetenskapen
tillväxte till innehåll och djup, såsom bäst synes
av det stora verk, vari A. von Haller
(1708—77), en ny Galenos, samlade och
kritiskt sovrade sin tids hela fysiologiska
vetande. Så inbröt den stora omvälvning, som
A. L. Lavoisier (1743—94) genomförde
inom kemien. Efter att ha ådagalagt
förbränningens verkliga natur sträckte Lavoisier sin
forskning till djuren och visade, att även
värmebildningen i djurkroppen utgör en
förbränningsprocess, till sitt väsen fullständigt
överensstämmande med syrsättningen av döda
brännbara ämnen. Härigenom fick f. en fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
