Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäbod (Säter) - Fäbodeskog - Fäbodlag, Fäbodvall - Fäbroms - Fäderneslandet - Fædrelandet - Fägre - Fäktkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fäbodeskog—Fäktkonst
100
går det sydeuropeiska fäbodväsendet i
huvudsak ut på produktion av slaktdjur men det
nordiska sedan urminnes tider på
framställning av mjölkprodukter. Litt.: J. Frödin,
»Sil jansområdets fäbodbygd» (1925). J. Frdn.
Fäbodeskog, den vid fäbodställena i n.
delarna av Sverige belägna skogsmarken. I äldre
stadganden om skogsmarkens delning vid laga
skifte omtalas f. som motsats till dels h e
m-s k o g, dels u t s k o g (se dessa ord). C. G. Bj.
Fäbodlag, Fäbodvall, se Fäbod.
Fäbroms, Fäfluga, se Bromsar.
Fäderneslandet, namn på flera svenska
tidningar. — 1. En dec. 1830—april 1833 i
Stockholm av M. J. Crusenstolpe (se d. o.) utgiven
tidning, som skulle vara hovorgan samt utkom
först 4, därpå 3 och till sist 2 ggr i veckan. —
2. En först vecko-, sedan halvveckotidning,
vilken uppsattes i Lund 1852 och från nov.
1853 i Stockholm utgavs av fil. dr N. B.
Munck af Rosenschöld (med hyrda
»ansva-ringar») samt av honom 1856 såldes till
boktryckaren J. F. Ila "ström (d. 1898). Den var
politiskt radikal (med bidrag av bl. a. M. J.
Crusenstolpe, S. A. Hedin, M. Bakunin och
J. Mankell) men övergick småningom till att
lägga huvudvikten på personliga
skandalhistorier samt var, särskilt på 1860- och 1870-talet,
många gånger åtalad. F. nådde tidtals en
upplaga av ända till 100,000 ex. Bland dess
redaktörer märkas Janne Damm (från 1863
till 1865), S. M. ödmann (från 1865 till 1898)
samt C. O. Dahlin (tillika tidningens siste
ägare). F:s skandaliseringstaktik framkallade
1926 mot tidningen en mycket effektiv
boj-kottning från cigarrhandlarnas och
tidnings-kolportörernas organisationer, och
bojkott-ningen ledde omsider till att F. okt. 1927
upphörde att utkomma. (V. S-g.)
Fædrelandet, dansk tidning, vilken 1834
började utges i Köpenhamn som politisk
veckotidning av prof. Chr. G. N. David och
överlärare J. Hage. Den blev dec. 1839 daglig
och räknade sedan bland sina ledande
medarbetare Monrad, Tseherning och P. C. Ploug
(den sistnämnde ansvarig redaktör 1841—81).
F:s redaktionsbyrå var under marsdagarna
1848 de liberala ledarnas samlingsplats, och
tidningen blev därpå språkrör för den nya
regeringen, från 1852 för den nationalliberala
oppositionen. Ploug bekämpade i F. på
1850-talet helstatsidéerna och förfäktade ivrigt
danskhetens rätt i Slesvig. Från 1873 blev
F. närmast ett personligt organ för Ploug
och hans högern allt närmare stående
åskådning. 1881 sålde Ploug tidningen till ett
konsortium, som ville göra den till en
handels-och nyhetstidning; den måste dock redan 31
mars 1882 upphöra att utkomma. V. S-g.
Fägre, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, v. om sjön Viken, kring Göta kanal; 67,64
kvkm, 1,860 inv. (1927). Är till större delen
odlad, jämn slätt, i ö. delvis skogbevuxen och
småkuperad. 3,878 har åker, 2,195 har
skogs-och hagmark. Egendom: Fimmerstad. Ingår
i F. och Trästena pastorat i Skara stift, S.
Vadsbo kontrakt.
Fäktkonst, konsten att strida med blanka
vapen, har sitt ursprung i de primitiva
stridsmetoder, som i tidernas begynnelse användes
medelst tillhyggen av skilda slag. F. har
sedermera dels följt vapenteknikens utveckling,
dels utformats på teoretisk grund i skilda
»skolor». Vapnens olika konstruktion och
beskaffenhet ha betingat en uppdelning i
en-hands- och tvåhandsfäktning, och inom båda
dessa har vapenviktens reducering medgivit
en utveckling från våldsamma dråpslag, där
kraften var huvudsaken, till ytterst snabba,
begränsade vapenrörelser med avsevärd
precision. F:s utveckling har även varit starkt
beroende av de skyddsmedel, som under skilda
tider varit i bruk, ss. sköld, brynja,
harnesk, hjälm med visir o. dyl. Först brukades
hugget nära nog åteslutande som
anfalls-rörelse. Medeltidens motståndskraftiga
rustningar framtvungo stöten som mera ägnad
att tränga igenom rustningens skarvar och
öppningar, och därigenom kommo hugg- och
stötvapnet, rapiren, samt senare stötvapnet,
värjan, att uttränga huggvapnet, svärdet.
Efter krutets uppfinning och skjutvapnens
införande gick f. en ny era till mötes. I
och med att de dyrbara rustningarnas tid
var förbi, blevo näml, de bredare folklagren
i tillfälle att göra sig gällande med vapen i
hand, och försvaret medelst vapnet framtvang
och utvecklade parad- och ripostarbetet.
Tidens oro och laglöshet gjorde fejderna täta
och eggade till ökad färdighet i vapnens bruk.
Fäktskolor grundades, och fäktlärarskrået
uppstod (i Frankrike stadfäst av Karl IX
1567). Duellväsendet — den personliga
hederns skyddande med vapen i hand — blev
jämväl en kraftig hävstång för f :s utveckling.
Bild 1. Florett.
Enhandsfäktning har utförts med
svärd, värja, sabel, lans, dolk och
närbesläktade vapen, ss. huggvärja, pallasch m. fl.
Numera bedrives enhandsfäktning som idrott
endast med värja och sabel samt, som skolvapen,
med florett (bild 1). Dolk eller kniv samt
lans nyttjas även i militär utbildning.
Tvåhandsfäktning har utförts med
två-handssvärd, hillebard, pik eller spjut och
bajo-nettförsett gevär. Numera förekommer blott
det sistnämnda och detta uteslutande i
militär utbildning.
Nu existerande »skolor» — den franska,
italienska och, huvudsakligen i fråga om
sabel-fäktning, den ungerska — skilja sig i fråga
om det tekniska utförandet av vissa
vapenrörelser men lyda alla gemensamma
konventioner, bygga på samma principer och bruka
likartade termer. Här nedan upptagna defi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
