Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältbefästning - Fältbelysning - Fältbindel - Fältbro - Fältdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Fältbelysning—Fältdräkt
110
den omgivande marken (se vidare
Maskering). — Även
skenanläggningar avse att
vilseleda fienden om de verkliga
befästningarnas läge. De måste äga
största möjliga likhet med
verkliga befästningar, och smärre
trupprörelser böra då och då
anordnas i dem. —
Befästningar för artilleri omfatta
skyddade observations- och
eldled-ningsplatser, skydd för pjäser,
ammunition och servis under
eldgivning, förbindelsevärn,
skyddsrum för personalen under vila samt
ammunitionsförråd m. m. Ofta
vin-nes tillräckligt skydd enbart
genom maskering mot insyn från
luften samt goda förbindelser
mellan alternativa uppställningsplatser.
Viktigast är skyddet för observations- och
eld-ledningsplatser. — Fasta punkter
(»mot-ståndscentra») skola kunna försvaras åt alla
sidor och anläggas på sådana punkter inom
en ställning, vilka i det längsta skola hållas,
även om de omringats av fienden. En fast
punkt bildas i regel av en samling
skytte-värn, lämpligt belägna med hänsyn till
eldverkan såväl framåt som åt sidorna och även
bakåt. Som besättning räknas i allm. ett
kompani (vid större förhållanden en bataljon).
Till fasta punkter räknas även de smärre,
fristående värn (nästen) för tunga
kulsprutor o. dyk, som anordnas inom främre delen
av försvarsområdet, där man avser att kasta
fienderna tillbaka först sedan de genom det
främre bältet bragts i oordning eller på annat
sätt förlorat i anfallskraft. Som besättning
beräknas en grupp till en pluton.
Befästningsarbeten under anfalls strid
avse huvudsaki. att förstärka uppnådda
eldställningar och att från dessa ordna
förbindelserna bakåt samt att bereda skydd åt
reserverna. De utföras i överensstämmelse med
anläggningarna i en försvarsställning, ehuru
den till buds stående tiden samt fiendens
eldverkan oftast tvinga till användning av de
enklaste former. Vid strid om starkt befästa
ställningar blir den anfallande ofta
nödsakad att framtränga till stormställningen
antingen genom användande av
löpgravs-arbeten, d. v. s. truppen gräver sig fram
steg för steg i gravens längdriktning, eller
också, då försvararens artillerield är
synnerligen verksam, genom minarbeten,
varvid på erforderligt djup under markytan
framföras gångar, från vilka vissa av
fiendens anläggningar genom sprängning kunna
förstöras, varjämte egen ställning kan
framflyttas därigenom, att de uppstående
mingroparna hastigt besättas och inredas till
försvar. L.af P.
Fältbelysning, se Belysningstjänst.
Fältbindel, se Skärp.
Fältbro, varje i fält utförd bro, som dås
Fältbro.
utan användande av den på
krigsbrokolon-nerna medförda färdiga bromaterielen (se
Krigsbro och Krigsbrokolonn).
Fältbroar byggas antingen för väg- eller för
järnvägstrafik. På den vanligaste lätta brotypen
skola samtliga fordon i en arméfördelning,
tyngst 15 cm haubitser (totalvikt drygt 3
ton), kunna överföras. På den vanligaste
tunga brotypen skola 21 cm haubitser och
lastbilar med 21/2—3 tons last (totalvikt högst
6 ton) kunna överföras. — F. bygges bäst på
fasta stöd (bockar, stapelstöd, pålok,, stenkista
o. dyl.) och med enkelt bärverk, om
vattendjup och bottenförhållanden så medgiva. Eljest
tillgripas flytande stöd, varvid ofta
sammansatt bärverk nyttjas för att minska stödens
antal. Som flytande stöd förekomma vid lätta
broar båtar och flottar, vid tunga broar
pråmar eller tunga pontoner. — F. kunna ej
beräknas stå längre tid, t. ex. ej över isgång och
vårflod. Bilden visar i förgrunden en lätt
bro med enkelt bärverk på pålok, i
bakgrunden en tung bro med sammansatt bärverk på
poptoner. L. af P.
Fältdräkt, den för begagnande i fält och
(i allm.) under fälttjänstövningar i fred för
arméns personal bestämda uniformsdräkten.
Dess sammansättning är liksom utrustningen
i vissa avseenden olika under sommar- och
vintertid. F:s uniformstyg har, i första hand
på grund av engelsmännens erfarenheter från
boerkriget 1899—1902, vilka föranledde dem
att antaga en brungul (khakifärgad)
uniforms-färg, ändrats från de mörka eller bjärta
färgerna till färger, vilka göra f:s bärare så
litet synlig i terrängen som möjligt, således
grått med någon skiftning i grönt,
brun-grönt eller blått. Under världskriget
genomfördes av alla de krigförande länderna i detta
avseende genomgripande ändringar, och de
neutrala följde deras exempel. Samtidigt
gjordes snitten på f:s plagg ändamålsenligare
samt lika för alla truppslag. I Sverige antogs
1906 ett grått uniformskläde, som dock för
de 1923 fastställda uniformspersedlarna efter
hand ersättes av ett gråbrungrönt. M. B-dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
