Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältfackla - Fältfeber - Fältförsök - Fältgudstjänst - Fälthaubits - Fältherre - Fälthär - Fältjägare - Fältjärnvägar - Fältkanon - Fältkonsistorium - Fältläkarkår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Fältfackla—Fältläkarkår
112
Fältfackla, krigsv., apparat för belysning i
fält av sjukvårds-, provianterings- och
arbetsplatser, bangårdar och broar m. fl., då
permanenta belysningsanordningar saknas eller
icke fungera. F. består vanl. av en på en
stång fäst, avskärmad gas- el. elektrisk lampa
med reflektor och är medelst en ledning i
förbindelse med en gas- el. elektrisk
ackumulator eller motsv. energikälla. C. J. B.
Fältfeber, se Fältsjuka.
Fältförsök, lantbr., se Kärlförsök.
Fältgudstjänst, gudstjänst av trupper
under bar himmel. I svenska armén fick f.
fastare former och reglerades bl. a. genom
Johannes Botvidis »Agenda ecclesiastica in
castris sveticis» (1631), som dock aldrig fick
off. stadfästelse. Bestämmelser om f. ha
sedermera intagits i tjänstgöringsreglementena.
Militär gudstjänst har stundom oegentligt
kallats kyrkparad, som var en inspektion
av ordning och snygghet inom trupperna
före gudstjänsten. — Jfr K o r u m. A. G-w.
Fälthaubits, se Artilleripjäs,
Fältartilleri och Fältbatteri.
Fältherre, härförare. — Fältherren
förekom under 1600-talet i Sverige som titel för
riksmarsken.
Fälthär kallas numera i allm. de under ett
krig mobiliserade landstridskrafter, som
utföra de egentliga krigsoperationerna, under
det att krigsbesättningarna och d
e-p å e r n a äro avsedda för andra ändamål. F.
delas i arméer och här-(armé-)avdelningar.
Jfr Armé. F. kallades förr oftast
krigshären. M. B-dt.
Fältjägare, förr den del av infanteriet, som
särskilt utbildades i rekognosceringstjänst,
spridd ordning och skjutning. F. lever nu
kvar inom svenska armén blott i namnet
Jämtlands fältjägarregemente.
Jfr J ä g a r e. M. B-dt.
Fältjärnvägar, se Krigsjärnvägar.
Fältkanon, se Artilleripjäs och
Fältartilleri.
Fältkonsistorium (Consistörium castre’nsé),
ett provisoriskt, ambulerande domkapitel i
fält, infördes i den svenska
militärkyrkoordningen (§ 14 i Gustav II Adolfs krigsartiklar
av 1621) och försvann först ur 1903 års
tjänstgöringsreglemente. F:s preses var urspr.
konungens äldste hovpredikant, stundom
kallad fältpredikant el.
fältsuperintendent. Bisittare voro regements- och
ryttarprästerna, som urspr. (i motsats till
kompaniprästerna) kallades fältprostar
(praepositi castrenses). 1819—1903 namnes i
reglementena en fältprost som
fältkonsistoriets ord. preses. A. G-w.
Fältläkarkår, sammanfattningen av alla
armén tillhöriga läkare. 1556 förordnades
bardskärare (se Fältskär) vid fänikorna,
och genom reglemente 1571 ålades
bardskärar-ämbetet att vid rustningar och krig skaffa
armén och flottan erforderligt antal f ä
11-s k ä r e r. Som ingen kvalifikation krävdes,
kom sjukvården länge att mest handhas av
mer eller mindre okunniga tyska fältskärer.
1669 fastställdes, att blott examinerade
fältskärer skulle antagas. 1670 fick ämbetet
namnet Societas chirurgica och sitt första
reglemente med åliggande att utbilda fältskärer
till landets behov. Under Karl XII:s krig
visade det sig omöjligt att förse hären med
tillräckligt antal fältskärer, varför elever
utsändes för att efter en lärotid i fält avlägga
examen inför ett »Collegium chirurgicum
cast-rense». Tillgången förblev dock otillräcklig.
Även kvalitativt fortfor militärläkarväsendet
under 1700-talet att vara mycket bristfälligt
trots skärpta stadganden. Lönerna voro små,
och i sina subordinationsförhållanden var t. ex.
kompanibarberaren likställd med
gemenskapen. Genom kungl. brev 6 aug. 1806
undergick svenska militärläkarväsendet emellertid
en genomgripande förändring. Då stadgades,
att alla vid armén i fred och krig anställda
läkare skulle utgöra en särskild stat, f ä
11-läkarstaten, militärt organiserad och
lydande under egen, blott inför konungen
ansvarig chef; denne skulle vara ledamot av
Krigskollegium och Collegium medicum
(Medicinalstyrelsen). Närmare reglementariska
bestämmelser med skärpta fordringar på
utbildning m. m. utfärdades 1808 under
pågående krig. Vid riksdagen 1810 väcktes
förslag om kraftiga åtgärder för att motverka
de under 1808—09 års krig anmärkta felen
i fältförvaltningen. Nu inrättades Karolinska
mediko-kirurgiska institutet för utbildning
av militärläkare, Allmänna
garnisonssjukhuset i Stockholm uppfördes, och f. lades under
Collegium medicum. Genom ett nytt
reglemente, av 1812, avskaffades kårens militära
organisation, och dess medl., utan egen chef,
ställdes under såväl kollegiums som
vederbörande militärbefäls myndighet; i huvudsak
har detta reglemente varit gällande intill våra
dagar. I saknad av chef var f. blott ett
kollektivnamn på de vid hären anställda läkarna.
Vid 1907 års riksdag beslöts inrättandet
av en Sjukvårdsstyrelse, varigenom
högsta ledningen av hälso- och sjukvården vid
lantförsvaret samt chefskapet över läkarna
ordnats på ett mera enhetligt sätt.
Överfältläkaren, som förut varit led. av
Medicinalstyrelsen, blev nu chef för Sjukvårdsstyrelsen. 1911
antogs en ny organisation, vilken ännu äger
bestånd med de ändringar, som betingas av
tillkomna eller indragna truppförband.
Jämlikt 1925 års försvarsordning skall
kåren bestå av 1 generalfält- och 1
överfältläkare (chef för Sjukvårdsstyrelsens
fältläkar-byrå), 4 fältläkare (fördelningsläkare), 35
regements- och 66 bataljonsläkare. — Till kåren
räknas ett antal
fältläkarstipendia-t e r, med. stud., som avlagt minst med.
kand.-examen, på ansökan anställas av
Sjukvårdsstyrelsen och i st. f. lön på stat åtnjuta
stipendium mot att de fullgöra viss
tjänstgöring som militärläkare. Enl. 1911 års
orga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
