- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo /
129-130

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fängelsesystem - Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

Fängelsesystem

130

gemensamma verkstäder. Samtidigt (1825)
förbereddes ett nytt, fruktbringande uppslag
inom fångvårdsreformen genom inrättande i
New York av en asyl för yngre förbrytare.

I det irländska eller s. k.
progressiva systemet, som vars upphovsmän
nämnas Alexander Maconochie och
Walter Crofton, indelas straffet i olika
grader, övergående från strängare till
mildare form. Flyttningen från klass till klass
göres beroende av fångens uppförande.
Härtill sluter sig ett övergångsstadium med
relativ frihet samt villkorlig frigivning. I
modifierad form tillämpas detta system
flerstädes, även i Sverige. Olägenheterna av det
ursprungliga irländska systemet framgingo
särskilt av svårigheten att med rättvisa
bedöma fångarnas karaktär, i det att
prövningen i första hand måste ligga hos den
underordnade bevakningen, som står i
omedelbaraste beröring med fångarna. I samma mån
som fängelsernas tjänstemän, högre som lägre,
blivit mera vuxna sitt kall, ha systemets
olägenheter minskats. Erfarenheten har i alla
fall lärt, att cellsystem icke lämpar sig för
längre fortlöpande tid utan snart måste
utbytas mot straff i gemensamhet eller ett
mellanting mellan båda. Efter en kortare tids
vistelse i enrum, natt och dag, eftergives
cellvistelsen om dagen för deltagande i arbete,
skolbesök etc. tills, m. andra fångar. I
Amerika är cellsystemet, behandling i enrum natt
och dag, nästan fullständigt övergivet, så även
i England och Skottland. Som oeftergivlig
regel anses emellertid, att rannsakningsfångar
hela tiden böra hållas isolerade i enrum, en
åsikt, som likväl hittills på grund av
kostnaderna icke kunnat genomföras i Amerika
och icke heller allestädes i Europa.

Vid sidan om f. har fångvårdsvetenskapen
många viktiga frågor under sin behandling.
Frågorna om asyler och jordbrukskolonier för
vanvårdade barn, särskilda straffanstalter för
minderåriga förbrytare, fångarnas
undervisning och yrkesutbildning samt premiering för
utfört arbete, disciplinära bestraffningar,
drinkares och sinnessjuka fångars behandling
m. m. studeras av fångvårdsmännen.

I Sverige hade vid riksdagen 1809—10
begärts tillsättning av en kommitté för revision
av strafflagstiftningen. Med anledning härav
förordnades en kommitté, som 1815 avgav
betänkande om inrättande av nya straff- och
korrektionshus. Sedan en ny kommitté varit
i arbete, tillsattes 1825 Styrelsen över
rikets fängelser och
arbetsinrättningar, vars förste ordf, var C. A.
Löwenhielm. Efter skiftande förslag förordade
lagkommittén, som utarbetat förslag till ny
kriminallag, Auburnska systemet med särskilt
sovrum för varje fånge samt fångarnas
klassificering. 1840—41 års riksdag beslöt, under
inverkan av kronprins Oskars skrift »Om
straff och straffanstalter» (1840), att bevilja
ett extra anslag av 1,950,000 rdr till
ombygg

nad av läns- och kronocellfängelserna så, att
cellsystemet kunde genomföras såväl för
rannsakningsfångar som jämlikt R. F. 21 dec. 1857
för envar, som dömts till straffarbete på två
år eller kortare tid. Genom k. f. 30 maj 1873
utsträcktes enrumsstraffet även till övriga
fångar så tillvida, som de skulle vid
strafftidens början hållas i cell 1/6 av den ådömda
strafftiden, dock icke under sex eller över
tolv mån. Efter celltidens slut skulle fången,
om straffet var längre, överföras i
gemensamhet. Dock inrättades efter hand för
gemen-samhetsfå ngarna s. k. nattceller, där de hade
att tillbringa sina nätter, skilda från
varandra. Genom lag 29 juli 1892 stadgades, att
den, som dömts till straffarbete på fyra år
eller kortare tid, skulle under strafftiden
hållas i enrum med rätt att åtnjuta V» därav
i avdrag. På längre tid dömda ävensom
livstidsfångar skulle vid strafftidens början
hållas i enrum tre år. För fängelsefånge
infördes ingen ändring. Genom
verkställighetslagen 22 juni 1906 bortföll nämnda avdrag
på strafftiden. Numera gäller lag 24 mars
1916 om verkställighet av straffarbete och
fängelsestraff. Genom denna har förordnats
bl. a., att, om den, som undergår straffarbete
eller fängelse, vid straffets början fyllt 20 år,
han skall hållas till straff i enrum under hela
strafftiden, där denna icke överstiger 3 år, och,
där strafftiden är längre, de 3 första åren.
Har fången vid straffets början ej fyllt 20 år,
inskränkes tiden till 1 år. Enrumsfången
skall hållas innesluten i cell, där ej hans
vistelse utom denna betingas av deltagande
i gudstjänst, skolundervisning, rörelse i fria
luften eller gymnastik m. m. Cellstraffet
skall avbrytas, om men för fångens andliga
eller kroppsliga hälsa därav inträder eller
uppenbarligen kan befaras. Genom lag av 6
maj 1921 har vidare förordnats, att, då fånge,
som vid straffets början ej fyllt 20 år,
avtjänat 4 mån. och annan fånge avtjänat 1 år,
han må tillåtas utföra arbete gemensamt med
andra fångar. Därigenom är enrumsstraffet
i själva verket inskränkt till 4 mån. för de
yngre och till 1 år för de övriga fångarna.
Ensamhetsfångarna må kunna sysselsättas
jämväl utom straffanstaltens slutna område,
såvitt förbindelse mellan fången och
obehöriga därvid förhindras. Även
gemensamhets-fångarna skola under sovtid städse hållas
isolerade var för sig, utom vid s. k.
fångkolonier (se d. o.). En klassindelning är
genomförd så, att fångarna successivt efter
välförhållande och avtjänad strafftid uppflyttas i
högre klass med något ökade förmåner.
Genom lag om villkorlig frigivning 22 juni 1906
och 28 juni 1918 har i den dömdes behandling
införts möjligheten av ett ytterligare led, i
det att den, som undergår straffarbete på viss
tid och utstått 2/3 av straffet, kan
villkorligen frigivas, såvitt den tid, under vilken
straffet är verkställt, utgör minst ett år. Den
sålunda frigivne är under viss prövotid av

VIII. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:45:52 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdh/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free