Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänkål - Fänneslunda - Fänrik - Fänrik Ståls sägner - Færder - Färdiggörare - Färed, Färe - Färentuna (härad) - Färentuna (socken) - Färeyingasaga - Färg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Fänneslunda—Färg
134
Fänkål, Foeniculum vulgäre,
b blomma, d genomskärning
av frukt.
(intill 60 %) m. fl.
aromatiska ämnen
och tillsättes olika
slag av medicin,
oftast för smakens
skull men även för
att stimulera
aptiten. — F ä n k å
Isvatten, som fås
genom destillation
av f. (1 d.) med
vatten (10 dir), nyttjas
som ögonvatten. —
De genom kultur
för-tjockade bladskaften av F. dulce ätas
råa el. kokta,
särskilt i Italien (it.
finocchio).
Fänneslunda,
socken i Älvsborgs län,
Äs härad, n. ö. om
Borås,kring
Fännes-lundaån; 21,89 kvkm,
246 inv. (1927). Är odlad längs ån,
däromkring skogbevuxen. 315 har åker, 1,146 har
skogs- och hagmark. Egendom: Fänneslunda.
fngår i S. Vings, Härna, F. och Grovare
pastorat i Skara stift, Ås kontrakt.
Fänrik (ty. Fähnrich, av Faline, fana),
lägsta officersgraden inom svenska armén.
Redan på 1500-talet fanns i svenska armén
såväl vid fänikan (fotfolket) som vid fanan
(rytteriet) en f., som bar fanan. Detta f:s
åliggande upphörde, då kompaniindelningen
infördes, och f. kom att beteckna den lägsta
officersgraden vid infanteriet (motsvarades
av kornetten vid kavalleriet). F. utbyttes
1835 mot underlöjtnant men
återinfördes i samband med 1914 års härordning,
varvid bestämdes, att de från krigsskolan
utexaminerade eleverna icke omedelbart
befordras till underlöjtnanter utan få grad som
f. medelst konstitutorial; befordran från f.
till underlöjtnant med fullmakt sker efter
två års tjänst, därest icke det enligt särskilda
föreskrifter utfärdade vitsordet därför anses
lägga hinder i vägen. Jfr
Gradbeteckning. I Tyskland
innehas graden som f. av
officers-aspiranterna; de ha
underofficerares tjänsteställning. M. B-dt.
Fänrik Ståls sägner, diktcykel
i två samlingar (1848 och 1860) av
J. L. Runeberg.
Færder, en av Norges
kraftigaste fyrar (omkr. 200,000
normalljus), är inrymd i ett 43 m högt
järntorn på skäret Lille F. vid
mynningen av Oslofjorden. F. har
varit fyrplats sedan 1696. P. Dn.
Färdiggörare, boktr., yrkesman,
som ordnar maskinsats för
avdragning. korrigering och ombrytning.
Färed, F ä r e, socken i
Skara
borgs län, Vadsbo härad, ö. om Mariestad;
13,34 kvkm, 224 inv. (1927). Är jämn
slättmark, i v. skogbevuxen, ö. därom odlad intill
Fredsbergs mosse på gränsen i ö. 520 har
åker, 606 har skogs- och hagmark. Ingår i
Hassle, Berga. F:s och Enåsa pastorat i Skara
stift, Mariestads kontrakt.
Färentuna, härad i s. Uppland, Stockholms
län, omfattar den intill Stockholm belägna
Mälarögrupp, som i v. begränsas av N. och
S. Björkfjärdarna samt Prästfjärden; 215,50
kvkm, 6,958 inv. (1927). Socknar: Lovö, Skå,
Sånga, Hillesbög, Färentuna, Munsö, Ekerö
och Adelsö. De förnämsta öarna äro Lovön,
Svartsjölandet, de tre nu sammanhängande
Ekerö, Kersö och Munsö, Adelsö samt det
historiskt ryktbara Björkö (se d. o.). På de
större öarna höja sig skogiga kullar över
odlade lerslätter. Längs Ekerö—Munsö löper
Uppsalaåsen. 8,233 har åker, 11,680 har
skogs-och hagmark. Jämte jordbruk äro
tegeltillverkning, grustäkt och stenbrytning av vikt.
De sandiga jordarna gynna tobaks- och
potatisodling, »Svartsjölandspotatis». I F. ligga
villasamhällena Stockby och Drottningholm
samt många gamla ståtliga herresäten och
kungsgårdar. F. tillhör Svartsjö fögderi,
Sollentuna och F. domsaga.
Färentuna, socken i Färentuna härad (se
ovan), på n. v. Svartsjölandet (se d. o.); 21.13
kvkm, 814 inv. (1927). 948 har åker, 887 har
skogs- och hagmark. Bildar med Hillesbög
(samt framdeles Sånga och Skå) ett pastorat i
Ärkestiftet, Svartsjö kontrakt.
Färeyingasaga, sagan om färöingarna, en
isländsk saga från omkr. 1200, känd blott
genom brottstycken, som ingå i Olofssagan
i Flatöboken.
Färg. 1. (Fys.) Färgförnimmelse uppstår, då
ögats näthinna träffas av ljus, vars våglängder
och intensitet falla mellan vissa gränser. Ljus,
som endast innehåller en bestämd våglängd,
säges vara homogent, enkelt, monokromatiskt
eller motsvara en ren spektralfärg. För att
av ögat uppfattas som f. måste
ljussvängningens frekvens ligga mellan omkr. 375 och
750 billioner per sek., svarande mot
vågläng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
