Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färg - Färgaberration - Färgad hörsel - Färgargallstekeln - Färgaryd - Färgbad - Färgblindhet (Dyskromatopsi, Dikromatopsi, daltonism)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Färgaberration—Färgblindhet
140
Några intressanta färgfenomen uppkomma
genom ljusets diffraktion och interferens (se
dessa ord och F ä r g r i n g a r). G. N.*
2. (Kem. tekn.) En av vissa färgämnen,
bindemedel, torkmedel o. dyl. beredd massa,
som antingen direkt eller efter utspädning
med lämpliga lösningsmedel kan användas till
färgning eller målning av olika föremål. Ofta
kallas även ett färgämne f. Alltefter det
medium färgämnet är löst eller uppslammat i
eller vartill det nyttjas talar man om
oljefärger, spritlacker el. -fernissor, vattenfärger
m. m. eller akvarell-, kalk-, porslins-,
emaljfärger m. m. Vid sammansättningen av en f.
måste man taga hänsyn till både färgämnets
och bindemedlets kemiska och fysikaliska
egenskaper. Färgämnet i en kalkfärg får t. ex.
ej angripas av kalk. Grundmassan i en
emaljfärg måste utgöras av en motståndskraftig
glas- el. porslinsmassa. I. B.
3. (Boktr.) Se Tryckfärg.
4. (Iler.) Se Heraldiska färger.
Färgaberration, fys., se Aberration 2.
Färgad hörsel (fr. audition colorée), den
företeelsen, att ett hörselintryck framkallar
en förnimmelse av ljus eller färg. Jfr S y
n-e s t e s i e r.
Färgargallstekeln, se G al 1 s te k 1 a r.
Färgaryd, socken i Jönköpings län, Västbo
härad, intill Hallandsgränsen; 86.05 kvkm,
2.352 inv. (1927). Genomflytes i n. av Nissan
och omfattar oländiga, stenbundna skogs- och
myrmarker samt i ö. delar av sjöarna Stora
Färgen och Mellan Färgen. 659 har åker,
5.762 har skogs- och hagmark. Vid Nissan
ligga Hylte bruk (850 inv., inom F. 700),
sulfit- och pappersbruk, samt del av Rydö
(700 inv., inom F. 250), pappersbruk m. m.
Ingår i Långaryds, F:s och Femsjö pastorat
i Växjö stift, Västbo kontrakt.
Färgbad, se Färgning.
Färgblindhet (Dyskromatopsi, D
i-kromatopsi o. s. v.), en hos många
personer förekommande egendomlighet i
färgsinnet, vilken f. ggn vetenskapligt beskrevs
1794 av den färgblinde engelske fysikern och
kemisten D a 11 o n och därför även kallas
daltonism. F. i vanlig mening är
medfödd och förblir oförändrad livet igenom. Vid
sjukdomar i ögat eller synbanorna, inkl,
synnerven, kan f. förekomma som ett symtom.
Den företer då växlingar med
sjukdomstillståndet och kan i gynnsamma fall åter lämna
plats för en normal färguppfattning.
Färg är icke en egenskap, som i och för
sig tillkommer yttre föremål, utan en
förnimmelse hos den seende, och färgintrycken
växla därför ej blott med olikhet i
våglängden hos de ljusstrålar, som träffa ögat, utan
även med synorganets tillstånd. Då vitt ljus
passerar genom ett tresidigt glasprisma,
uppdelas det som bekant i ett s. k. spektrum,
i vilket färgerna efter avtagande våglängd
äro rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och
violett. För att framkalla förnimmelsen vitt
behöver man emellertid ej åter blanda alla
dessa färger; härtill behövas blott två, de s. k.
komplementfärgerna, t. ex. orange och blått,
gulgrönt och violett o. s. v. ögat saknar alltså
förmågan att analysera färgförnimmelserna.
Vid normalt färgsinne kan vilken färgton som
helst, om ock ej i vilken mättnadsgrad som
helst, fås genom blandning av tre lämpligt
valda färger. Det normala färgsystemet
kallas därför trikromatiskt (trefärgat; jfr
spektrum a på vidstående plansch). För
den färgblinde behövas för samma ändamål
endast två färger; systemet är dikromatiskt
(tvåfärgat). I ytterst sällsynta fall är
systemet monokromatiskt (enfärgat), varvid al)
ljusretning, oberoende av våglängden,
framkallar samma eller rättare sagt ingen
färgförnimmelse: individen är totalt färgblind,
akromat (spektrum e på planschen). — Vid
normalt färgsinne uppfattas inom den centrala
delen av synfältet alla färger, i en zon
däromkring endast blått och gult, och allra
ytterst saknas all färguppfattning. Enl. en
ganska allmänt antagen, ehuru ej exakt
bevisad. åsikt äro tapparna näthinnans (se d. o.)
färguppfattande organ, stavarna åter, vilka
saknas inom gula fläcken eller den del av
näthinnan, som besitter den högsta synförmå
gan, blott ett färgblint organ för
uppfattning av olika ljusstyrka.
Kännedomen om färgsinnets och
färgsin-nesdefekternas väsen är mycket bristfällig.
Av de många färgteorier, som uppställts,
beröras här blott några få.
Young-Helm-holtzska trek omponen11eorien
antager vid normalt färgsinne tre olika slags
näthinneelement, varav ett retas
företrädesvis av långvågigt eller rött ljus, ett av
medellånga eller gröna ljusvågor och ett av
kort-vågigt, violett ljus. Saknas en av
komponenterna, föreligger ett dikromatiskt system,
d. v. s. färgblindhet. — H e r i n g förutsätter
tre substanser i näthinnan, vilka förmedla
resp, röd-grön-, gul-blå- och vit-svartseendet.
Sönderfall, dissimilation, av dessa substanser
ger förnimmelserna rött, gult eller vitt,
nybildning, assimilation, förnimmelserna grönt,
blått eller svart. — En svensk forskare, G.
Grönberg, har nyligen framställt en
4-färgsteori, enl. vilken de färgpercipierande
tapparna genom sin anatomiska byggnad äro
»stämda» för retning medelst ljus av olika
våglängd.
Medfödd f. är betydligt vanligare bland
män (3—4 %) än bland kvinnor (knappt 1 %).
Den är ärftlig i vissa familjer, och arvet
överföres i regel från morfar till dotterson.
En färgblind mans barn ha sålunda
mestadels normalt färgsinne, men döttrarna kunna
ge f. i arv till någon eller några av sina söner.
Stundom föreligga dock mera komplicerade
ärftlighetsförhållanden.
Flertalet färgblinda äro dikromater (total
f. är, som nämnts, en stor sällsynthet). Den
Young-Helmholtzska teorien särskiljer röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
