- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo /
141-142

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgblindhet (Dyskromatopsi, Dikromatopsi, daltonism) - Färgcirkel - Färgcrayontryck - Färgelanda - Färgetsning - Färgfilter - Färgfotografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

Färgcirkel—Färgfotografi

142

blinda eller protanoper (spektrum b på
planschen), grönblinda eller deuteranoper
(spektrum c) och violettblinda eller tritanoper
(spektrum d). De två förra grupperna
sammanföras enl. Hering till en grupp,
röd-grön-blindhet, den sistnämnda benämnes
gul-blå-blindhet. Som ett mellanled mellan
dikroma-terna och de normala trikromaterna kan man
betrakta de s. k. anomala trikromaterna eller
de ofullständigt färgblinda, som äga ett
visserligen trikromatiskt men svagt utvecklat
färgsystem. De torde utgöra en lika stor
grupp som dikromaterna, d. v. s. 3—4 % av
alla män.

Man har goda skäl att antaga, att såväl
rödblinda som grönbbnda ha blott två
grundfärger, näml, gult, motsvarande den
normales rött, orange, gult och grönt, samt blått,
motsvarande blått, indigo och violett. Den
rödblindes spektrum är inskränkt från den
långvågiga, röda sidan och ljusast i
grön-gult. den grönblindes däremot oförkortat och
ljusast i orange. Båda se en neutral eller
gråaktig zon inom den normales blågrönt.
Den violettblindes grundfärger torde vara
rött och grönt, hans spektrum är starkt
förkortat från den kortvågiga sidan, och han
ser en neutral, gråaktig zon inom den
normales gult. Då f. kan medföra förväxlingar
av färger och även är rätt vanlig, skulle man
vänta sig talrika yttringar därav i det
dagliga livet, men så är knappast fallet.
Frånsett många färgblindas lättförklarliga
obenägenhet att yttra sig om färger, torde en
anledning härtill vara, att de vid användande
av de gängse färgbenämningarna ha en god
ledning i sina färgintrycks subjektiva
ljusstyrka. En rödblind vänjer sig vid att färger,
i vilka rött ingår, äro ljussvaga, en grönblind
vid samma förhållande i fråga om grönaktiga
färger. Den förre ser rent rött, den senare
rent grönt som mer eller mindre mörkt grått.
Defekten avslöjas kanske först vid tvång att
utföra en handling, grundad på färgval, t. ex.
att ur en samling färgade föremål utvälja
dem, som förefalla mest lika, att ange
meningen med färgade signaler etc.
Vetenskaplig undersökning av färgsinnet sker medelst
blandning av spektralfärger till likhet med
en viss given färg.

De färgblindas svårighet att skilja rött,
gult och grönt gör dem olämpliga för
yrken, inom vilka dessa färger nyttjas som
signaler. Efter en järn vägsolycka 1875, som
väckte tanken på farorna av f., framställde
professorn i fysiologi Frithiof
Holmgren krav på färgsinnesundersökning av
personalen vid järnvägarna, ett krav, som
snart förverkligades. Han införde även den
första praktiskt användbara
massundersök-ningsmetoden, den s. k. sefirgarnsmetoden,
vilken sedan 1882 är den i Sverige off.
antagna. Färgsinnesundersökning är numera i
de flesta civiliserade länder obligatorisk för
personal i järnvägs- och sjötrafik, inkl, lots-

och fyrväsendet, samt inom en del andra
yrkesgrupper. K. G. P-n.

Färgcirkel, fys., se Färg, sp. 137.

Färgcrayontryck [-kräjä’-], se Färggravyr.

Färgelanda, socken i s. v. Dalsland, Valbo
härad, Älvsborgs län, kring Valboån
(Munke-dalsälven); 115,97 kvkm, 2,964 inv. (1927).
Utgöres av småkulliga, skogbevuxna
bergplatåer och djupa dalslätter; i n. ö. Kroppefjäll
(se d. o.). 3.014 har åker, 7.356 har skogs- och
hagmark. I F. stationssamhälle (350 inv.)
Dalslands folkhögskola och vid Stigen (400 inv.)
Stigens yllefabrik. Bildar med F. och ödeborg
ett pastorat i Karlstads stift, V- Dals
kontrakt. Litt.: J. Hammarin, »Beskrifning öfver
F. pastorat» (1916).

Färgetsning, se Färggravyr.

Färgfilter, se L j u s f i 11 e r.

Färgfotografi, metod att på fotografisk väg
avbilda föremålen i naturliga färger; en
medelst en sådan metod framställd bild. —
Redan 1810 — alltså långt före fotografiens
uppfinning — hade J. Th. Seebeck observerat,
att ett med fuktigt klorsilver bestruket
papper vid belysning i spektrum eller under
färgade glas under vissa betingelser antog
färger, som något liknade dem, som inverkat.
Seebecks försök återupptogs på 1850-talet av
Poitevin m. fl. utan att dock föra till några
brukbara resultat. 1847—55 gjorde Edmond
Becquerel försök att på polerade silverplåtar,
som genom behandling med klor försetts med
ett överdrag av silverklorur, fotografiskt
återgiva färgerna, och det lyckades såväl denne
som Niepce de Saint Victor, vilken 1851—66
befattade sig med försök enligt Becquerels
metod, att rätt tillfredsställande återgiva
spektrums färger. De på nämnda sätt erhållna
färgerna kunde emellertid icke fixeras. Den
teoretiska förklaringen till Becquerels metod
gavs först 1868 av W. Zenker, som antog, att
stående ljusvågor vid belysningen uppstodo
inne i det ljuskänsliga skiktet, varigenom
detta på grund av den därigenom förorsakade
strukturförändringen fick egenskapen att
företrädesvis reflektera strålar av den våglängd,
som förut inverkat på skiktet. Zenkers teori
bekräftades på ett glänsande sätt av G.
Lipp-mann (se d. o.), som 1891 kunde i franska
vet.-akad. meddela, att han lyckats
framställa hållbara fotografiska avbildningar av
spektrums färger. Vid Lippmanns
färgfotograf eringsmetod. även kallad interf e r e n
s-metoden, utgöres det ljuskänsliga skiktet
av ett tunt, kontinuerligt, alltså kornlöst, på
glas gjutet bromsilvergelatin- el.
bromsilver-albuminskikt, som exponeras i omedelbar
kontakt med en speglande yta, vilket
åstadkommes genom att glasplåten får utgöra ena
väggen i en kyvett, som sedan fylles med
kvicksilver. Vid exponeringen uppstår, genom att
de infallande strålarna reflekteras i sig själva,
stående ljusvågor (jfr Interferens och
Stående ljusvågor). Vid amplituderna
blir bromsilvret påverkat av ljuset, men vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:45:52 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdh/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free