Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färöarna - Litteratur - Historia - Färöbanken - Fässberg - Fäste - Fästebönder - Fästepenning - Fästingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Färöbanken—Fästingar
162
ofta. Endast 1/40 av ytan är odlad eller kan
odlas; skog saknas, och träd finnas endast i
planteringar och trädgårdar på några få
ställen. Gräsvegetationen gynnas av den ymniga
nederbörden; höskörden är god. F. ö. odlas
blott korn, havre och potatis. Det viktigaste
husdjuret är fåret, som finnes i stort antal
(1924 64,199); antalet nötkreatur uppgår till
3,857, hästar till 639. Fågellivet på
kustklipporna är utomordentligt rikt; vilda
däggdjur äro blott råttor, möss och (införda) harar.
Huvudnäringar äro utom fåraveln valfångst
och fiske, särskilt av torsk; 1925 utfördes
4,712 ton klippfisk och 3,821 ton saltad
fisk samt 196 ton valolja. En viktig binäring
är insamlandet av sjöfågelsägg och dun.
Befolkningen tillhör en kraftig, begåvad ras
och använder ännu delvis folkdräkt. Språket
tillhör den västnordiska gruppen av de
nordiska språken. Danska är skol-, kyrko- och
domstolsspråk; färöiska är läroämne i
skolorna. I danska riksdagen representeras F.
av en folketingsmand och en landstingsmand.
F. bilda ett amt, en retskreds (under en
so-renskriver) och sex syssler; i kyrkligt avseende
bilda de ett provsti under Köpenhamns stift.
Amtmannen är ordförande i lagtinget, ett
slags amtsraad med utvidgad myndighet. —
Litt.: »De danske Atlanterhavsöer» (1904—
11); Ester Åkesson, »Färöarna» (1911); D.
Brunn, »Turistruter paa Færöerne» (2 bd,
1917-—19). Se bilder på vidstående plansch
och vid art. Fågelberg. P. E-t.
Litteratrir. F. ha en rik och betydande skatt
av gammal folkdiktning, särskilt folkvisor,
bland vilka »Sjuröar kvädi», om Sigurd
Fav-nesbane, äro märkligast. De tillhöra de s. k.
dansvisorna, som sjungas och dansas ännu i
dag. Konstdikten är däremot mycket sen,
först från slutet av 1700-talet. Av skalder
på 1800-talet må nämnas Jens Christian
Djur-huus (d. omkr. 1850) och hans sonson Jens
Henrik Oliver Djurhuus (f. 1881), Jöannes
Patursson (f. 1865) och Mikkjal Dänialsson ä
Ryggi. Några veckotidningar utkomma på F.
Folkvisesamlingar ha utgivits av H. C.
Lyng-bye (1822) och V. U. Hammershaimb (1881—
85); »Færöisk anthologi» (2 bd, 1886—91) och
»Færöiske folkesagn og eventyr» (1898—1901)
omfatta äldre diktning; modern är A. C.
Even-sens »Lesibök» (1911). Se uppsats av C.
Kjers-meier i Ord och Bild (1919) och M. Erichsen,
»Færösk dans og færöske kvad» (i Nord.
Tidskr. 1927). R-n B.
Historia. F. omtalas f. ggn i den iriske
munken Dicuils skrift »De mensura orbis
terræ», skriven omkr. 825. Enl. denna skulle
öarna redan i början på 700-talet ha varit
bebodda av kristna eremiter från Irland, vilka
emellertid fördrivits omkr. 800 av norska
vikingar. Säkert vet man, att en bebyggelse
ägde rum under 800-talet av huvudsakligen
norska kolonister och att den nuv.
befolkningen härstammar från dessa. Öarna voro
självständiga till 1035, skattade därefter till
Norge och kommo sedan med detta land under
Danmark, som vid skilsmässan från Norge
1814 behöll ögruppen. Sin storhetstid
upplevde de under forntiden och äldre
medeltiden. Genom sitt avsides läge kunde de
emellertid ej hålla jämna steg med
kulturutvecklingen på fastlandet. I mitten på 1300-talet
bortrycktes dessutom nästan hela befolkningen
av digerdöden, och sedan kommo sjörövare
(härjningar ännu så sent som 1629). Handeln
på F. var fr. o. m. 1500-talet monopoliserad
till förmån för enskilda; 1709—1856 drevs den
av staten. I mitten på 1800-talet inleddes ett
materiellt och kulturellt uppsving för F.,
vilket ännu varar. En stark nationell rörelse har
uppstått (omkr. 1890), och i det gamla
lagtinget (återupprättat 1852) bildades 1906 ett
»selvstyreparti», som kräver starkt utvidgad
befogenhet för lagtinget, egen finansstyrelse,
färöiskt kyrko- och undervisningsspråk o. s. v.
Yttersta flygeln av detta parti påyrkar
fullständig lösryckning från Danmark och ev.
anslutning till Norge men har hittills ej haft
någon större framgång. Även ett
»sambands-parti» finnes, som i stort sett vill bevara F:s
nuv. ställning inom danska staten. — Litt.:
N. Andersen, »Færöerne 1660—1709» (1895);
Jörgen-Frantz Jacobsen, »Danmark og
Færöerne» (1927). Å.S-n.
Färöbanken, belägen omkr. 70 nautiska mil
v. s. v. om Suderö, Färöarna; inom 200
meters-djupgränsen en omkr. 50 nautiska mil lång
och omkr. 25 nautiska mil bred platå med
djup om 100—140 m; rikt torskfiske. P.Dn.
Fässberg, f. d. socken i Göteborgs och Bohus
län, sedan 1 jan. 1922 stad, benämnd
Mölndal (se d. o.). Litt.: J. Lundskog, »F:s
socken och Mölndals kvarnby» (1921).
Fäste, se Fort.
Fästebönder (da. fæstebönder) funnos i
Danmark från omkr. 1200 och utgjordes urspr.
mest av frigivna trälar. De hade rätt att
bruka sin jord och fingo med tiden en viss
medegendomsrätt men voro skyldiga att till
godsägaren inleverera en viss årlig avgift
(landgilde) för jorden och att prestera
åtskillig annan tjänst (jfr Bonde, sp. 792). I
äldre tider utgjorde f. den övervägande delen
av bondeståndet, men under det senaste
århundradet har den allra största delen av
detta slags jord (fæstegods) övergått till
självägande. P. E-t.
Fästepenning, se Handpenning.
Fästingar, Ixo’didae, en till kvalstren (se
d. o.) hörande familj, som omfattar dessas
största, mest kända och som smittoförare för
människan viktigaste former. Om f:s
byggnad och utveckling se K v a 1 s t e r.
Två underfamiljer finnas, Argasinae och
Ixodinae. Argasinerna ha mundelarna på
buksidan, sakna ryggsköld och äro primitivare
än ixodinerna; deras levnadssätt påminner om
vägglössens. De anträffas i stall och
människoboningar, suga ofta och litet, angripa
främst fåglar men även människor. De före-
VIII. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
