Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fästingar - Fästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Fästning
164
komma ej i norden. Kända äro Argas (se d. o.)
persicus i Asien och n. Afrika samt
Ornitho-dorus moubata i tropiska Afrika, överförare av
den afrikanska återfallsfebern. Ixodinerna, de
Ixodes ricinus. a nyfödd larv; b nyfödd larv, sedan
den första gången sugit blod; c könsmogen hona; d
könsmogen hona, sedan den efter befruktningen för
sista gången sugit blod; e könsmogen hane. Nat. storl.
egentliga f., ha mundelarna framåtriktade och
äga ryggsköld. De äro starkt specialiserade
och anpassade för parasitismen; de mätta sig
blott en gång för varje utvecklingsstadium,
borra sig då in i huden på sitt offer och
sitta, om de ej avlägsnas, kvar, larverna
några dagar, honan en vecka eller mer, och
svälla därunder oerhört. Hanen äter ej utan
dör efter skedd
befruktning. Honan lägger,
sedan hon lösgjort sig, ägg
under ett par veckor och
dör sedan. Ixodes ricinus,
den vanliga fästingen, även
kallad flått, lever i
fuktiga skogar och överför
blodstallning på boskapen.
Den är ofarlig för
människor; bör med nödig
försiktighet avlägsnas, så att
ej mundelarna avslitas och bli kvar i såret.
Bland utländska ixodiner må främst nämnas
Boophilus annulatus, som lever på
nötkreatur i varmare länder och överför Texasfebern
(se d. o.). E-k N-d.
Fästning. 1. (Jur.) Se Trolovning.
2. (Krigsv.) Genom en orts permanenta
befästande avser man att med minsta möjliga
levande stridskrafter skydda den mot en
överlägsen fiende. De orter man genom befästande
vill trygga kunna vara: ett viktigt pass
(t. ex. bergpass, flodövergång, sund), en från
andra strategiska synpunkter viktig ort vid
landets gräns eller i dess inre, en från
politisk synpunkt viktig ort (huvudstad), en
förrådsort, en örlogshamn, flodmynning o. s. v.
Bild 1. Fästningsfront efter ten al j system (T), bastionssystem
(B) och kaponjärsystem (K).
På grund av dessa olika ändamål talar man
om olika slag av f.: spärr-, operations-, gräns-,
central-, förråds- och kustfästning. I regel
uppfyller en f. samtidigt flera olika
ändamål; så är fästningen Boden både spärr-,
operations- och förrådsfästning samt till sitt
läge gränsfästning; Karlsborg var
förråds-och centralfästning samt för vissa fall även
avsedd till operationsfästning. Vaxholms
fästning, Karlskrona och Älvsborg äro
kustbefästningar.
Den enklaste f. bestod av en vall av jord
eller sten med framförliggande hinder av grav,
palissader el. dyl. Planutstakningen skedde
under tidernas lopp efter i huvudsak tre
grundformer: tenalj-, bastions- och
kaponjär-(polygonal-)systemen (se B a s t i o n, K a p o
n-j ä r och Tenalj samt bild 1). — Till
försvarets stärkande anlades framskjutna
verk, särskilt framför ingångar (p o t e r n e r).
Dessa verk stodo länge i omedelbart taktiskt
samband med huvudvallen och utvecklades
särskilt rikt i bastionssystemet, vars detaljer
framgå av bild 2- Då artilleriets skottvidder
ökades, framsköt man, för att bereda kärnan
skydd, utanverken allt längre från
huvudvallen. Enär samverkan med huvudvallen
försvårades därigenom, måste utanverken göras
alltmer självständiga med möjlighet till
försvar åt alla sidor, och så framväxte på
1800-talet det moderna fortet (se For t).
Fästningen (se bild 3) omgavs med en gördel av
fort, och denna f o r t g ö r d e 1 har nu
blivit huvudförsvarsställningen,
under det att befästningen kring kärnan, e
n-c e i n t e n, blivit av mer sekundär betydelse
och vid flera f. saknas. Den är dock viktig
som stöd för försvaret i fortgördeln och för
att hindra en genom fortgördeln inträngande
fiende från att bemäktiga sig och skada
kärnan med där för försvaret betydelsefulla
anläggningar. Enceinten består numera av
mindre, stormfria infanteriverk med
samman-bindningslinjer av enklare profil. —
Fortgördeln lägges om möjligt på ett avstånd
från medelpunkten av 7—9 km. Detta
avstånd är visserligen icke tillräckligt för att
fullständigt skydda kärnan mot
långskjutande artilleri men skyddar dock mot den
stora massan av belägringsartilleriet.
Bekanta f. ha följ, radier: Paris 28 km,
Antwer-pen 15 km, Przemysl 8 km, Verdun
6.6, Novo-Georgievsk, Liége, Namur,
Toul och Belfort 6 km, Maubeuge 5,
Boden 4,5 km. Fortens inbördes
avstånd är i första hand beroende
av terrängen; som medelavstånd kan
angivas 3 km. Utom av fort (el.
be-fästningsgrupper), vilka bilda
stommen i försvaret, består fortgördeln
av stridsställningar för tungt
artilleri, belägna i skyddade ställningar
bakom fortgördeln; stridsställningar
för infanteri med dess hjälpvapen
(kulsprutor, granatkastare o. s. v.)
Ixodes ricinus.
Könsmogen hona, sedd från
ryggsidan. 3 ggr nat.
storl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
