Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbränningsmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Förbränningsmaskin
188
Bild8. Förgasare.
1 spridare för
bränslet; 2 luftinlopp; 3
inlopp för
tillsatsluft; 4
reglerings-spjäll för
bränsleblandningen; a—b
förträngning, avsedd
att öka luftens
hastighet mitt för
spri-darmynningen för
att åstadkomma
finare fördelning av
bränslet.
Tändningen sker med
glödkula (tändkulemotorer),
elektrisk ström eller
komprimerad luft av hög temp.
(dieselmotorer; se nedan).
Bild 9 visar en
tändkule-motor. Innan motorn
sättes i gång, uppvärmes
tänd-kulan till sådan temp., att
det mot dess varma vägg
insprutade bränslet
förångas och den därvid
uppkomna bränsleblandningen
antändes. Sedan motorn
kommit i gång, hålles
tänd-kulan varm genom
förbränningarna i denna. För
bränslets insprutning äro
dessa motorer, som
användas för tyngre bränslen,
försedda med bränslepump.
— De elektriska
tändnings-anordningarna äro antingen
galvanoelektriska,då
strömmen fås från en
ackumulator eller ett torrelement
(batteritändning, som numera
vanligen användes endast för själva
igångsättningen eller som reservtändning), eller
magnetoelektriska, i vilka strömmen alstras
genom en metalltrådsslingas rotering eller
svängning mellan polerna på en permanent
Bild 9. Tändkulemotor.
A kolv; B cylinder; C vevhus; D luftinsugningsventil;
E tändkula, samtidigt cylinderlock; F spridare för
bränslet: G avloppskanal för förbränningsgaserna; H
överströmningskanal för den i vevhuset
förkomprime-rade förbränningsluften; L ljuddämpare; M avgasrör.
hästskomagnet. I förra fallet transformeras
den erhållna primärströmmen till så hög
spänning, att en gnista kan springa över mellan
två elektroder i motorns förbränningsrum, då
primärströmmen brytes. Vid de
magnetoelektriska apparaterna åstadkommer man en gnista
i motorns förbränningsrum genom att inställa
apparaten så, att växelströmmen når sitt
maximum i det ögonblick, då tandning skall
ske, samt då bryta strömmen, s. k. a v b r
y-tartändning. Vid Boschs
Ijusbåge-tändning alstrar en högspänd ström en
gnista, vilken tjänstgör som ett slags brygga,
över vilken en ström av lägre spänning
fortsätter. De båda strömmarna åstadkommas i
en och samma trådlindning.
Styrning. Styrningsanordningarna tjäna
till att med ytterst exakta tidsmellanrum
öppna och sluta de ventiler, genom vilka
bränslet införes i cylindern och
förbränningsprodukterna avgå därur. Mera långsamt
gående motorer sakna ofta styranordningar och
t. o. m. ventiler (se bild 5—7). Då sådana
finnas, arbeta de i regel automatiskt, d. v. s.
under inverkan av kolvens rörelser samt
fjädertryck. På hastigt gående motorer äro såväl
in- som utloppsventilerna styrda, emedan en
snabbare, mera preciserad rörelse här är ett
oeftergivligt villkor.
K y 1 n i n g. Temperaturen i en
motorcylinder är så hög, att dess väggar måste avkylas,
vilket oftast sker med vatten, som genom en
pump bringas att cirkulera genom breda
kanaler i cylinderväggarna och i cylinderlocket
(k y 1 m a n 11 a r). Även luftkylning
förekommer, varvid cylinderväggarna förses med ett
antal tunna lameller, genom vilka värmet
avledes till den omspolande luften.
Gasmaskiner. Dessa, i vilka
drivmedlet är en blandning av brännbar gas och luft,
voro de första f., som kommo i bruk. Den
första gasmaskinen konstruerades 1860 i Paris
av L e n o i r. 1867 utställdes på
Parisutställningen tyskarna N. A. Ottos och E. L a n
g-e n s atmosfäriska gasmaskin, som väckte
stort uppseende. Gasmaskinens verkliga
genombrott kan dock räknas från 1878, då
samma konstruktörer framvisade en ny
maskintyp med större utvecklingsmöjligheter, vilken
ännu utgör grundtypen för de flesta moderna f.
Gasmaskinen blev en omtyckt drivmaskin
för den mindre industrien och hantverket i
städerna, där lysgas — då det enda drivmedlet
— stod att få. Maskinen utvecklades hastigt,
och inom kort uppstodo de nu förhärskande
oljemotorerna ur denna maskintyp.
Härigenom gjorde man sig först oberoende av
lys-gasen. 1881 uppfann engelsmannen D o w s o n
en metod att ur koks eller antracit framställa
en generatorgas, som var lämplig för drift av
gasmaskiner, varigenom dessa fingo stor
användning även för större kraftbelopp. 1894
föreslog engelsmannen T h w a i t e, att man
skulle nyttja den dittills föga använda
mas-ugnsgasen vid järnverken för drift av gas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
