Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förmörkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Förmörkelse
238
satt sida om jorden mot solen. Av
månbanans lutning mot ekliptikan följer, att
månen oftast passerar vid ny strax över eller
under solskivan och vid fullmåne över eller
under jordens skuggkägla. Det är endast om
full- eller nymåne inträffar, då månen
befinner sig i eller nära en av månbanans noder,
som en förmörkelse uppstår (jtr bild 1). —
Bilderna 2—4 visa även läget av solen,
jorden och månen vid f:s inträffande. För orter
på jorden, som vid solförmörkelser beröras av
kärnskuggan (A i bild 2), visar sig
förmörkelsen som total. De orter, som falla inom
halvskuggan, ha partiell förmörkelse. Medan
solförmörkelserna endast kunna iakttagas från
ett mindre, begränsat område, som beröres av
månens skuggkägla, synas månförmörkelserna
från alla de orter på jorden, för vilka månen
för tillfället står över horisonten. Även
mån-förmörkelserna uppträda som totala eller
partiella f., beroende på om månen helt eller
endast delvis inträder i jordens skugga.
F. i solen och månen uppträda vanl. två
eller tre tillsammans, beroende på att
nodlinjen tillräckligt länge i huvudsak bibehåller
riktningen mot solen, så att en nymåne och
den därpå följande fullmånen samt stundom
ytterligare en nymåne komma att inträffa i
närheten av en nod. Månbanans nodlinje är
två gånger om året riktad mot solen, och
man har då vad man skulle kunna kalla
förmörkelseterminerna. Om nodlinjen ständigt
bibehölle sin riktning i rymden oförändrad,
skulle f. upprepas årl. vid samma tid.
Nodlinjen beskriver emellertid ett varv runt
månbanan på en tid av 18 år och 11 dagar. På
grund härav förskjutas
förmörkelseterminerna, så att de inträffa i genomsnitt 19 dygn
tidigare varje år. Efter förloppet av denna
tid, 18 år och 11 dagar, upprepas f. i solen
och månen i samma ordning som i närmast
föregående period. Denna period, kallad S
a-roscykeln, var känd redan under
forntiden och har varit ytterligt nyttig och
användbar vid förutsägelser
av f. i äldre tider.
Solens verkliga
diameter är omkr. 400 ggr så
stor som månens, men då
solen befinner sig ung. 400
ggr så långt från jorden
som månen, följer därav,
att dessa båda
himlakroppar se ut att vara täml.
lika stora. Deras
skenbara storlek växlar på
grund av jordbanans och
månbanans avlånga form.
Månen är, då den står
jorden närmast, skenbart
något större och, när den
är mest avlägsen, något
mindre än solen. Om en
solförmörkelse inträffar,
då månen är på större
Bild 1. S solen, I, II, III etc. jorden och månen,
N,—N2 månbanans nodlinje. Den prickade delen av
månbanan antages ligga under, den heldragna över
papperets plan. Efter hand som systemet
jorden—månen förflyttar sig från läget 1, kommer nodlinjen att
alltmera närma sig riktningen från jorden till solen.
T läget III inträffar fullmåne i närheten av noden,
och man har följaktligen månförmörkelse. Detta
upprepas först i läget VIII, dä månen vid sin
opposition med solen åter står vid en av sina noder.
Solförmörkelse uppstår vid lägena IV, VII och IX.
avstånd, blir den ringformig (bild 3). I
motsatt fall uppträder förmörkelsen som total för
de orter, som inkomma i månskuggans centrala
del. På grund av att månens skuggkägla
(kärn-skugga) har sin spets helt nära jordbanan, är
det endast ett smalt, begränsat område på
jorden, som vid varje tillfälle kommer att
beröras av densamma. Totala solförmörkelser
äro därför också för en viss bestämd ort
ytterligt sällsynta. En total förmörkelse kan
Bild 2. Total solförmörkelse. Månens kärnskugga, inom vilken solen är h.
o. h. bortskymd, har sin spets vid O och betäcker således ett område av
jordytan vid A, inom vilket förmörkelsen är total. Inom återstoden av
området BB’ är förmörkelsen partiell; på orten a är alltså endast det parti av
solen, som i bilden betecknas med Llt bortskymt av månen.
Solen
Månen
Jorden
Bild 3. Ringformig solförmörkelse. Från punkten A synes månen avteckna
sig som en mörk skiva, LL, mot solen, vars rand är synlig runt omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
