Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föräldrarätt - Föränderliga stjärnor - G - Ga (kemi) - Ga. - Gabardin - Gabbro - Gabbrodiabas, Gabbrodiorit - Gabel, Christoffer - Gabelentz, Georg von der - Gabelentz, Hans von der - Gabelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Föränderliga stjärnor—Gabelle
284
omarbetats; se (utom redan anf. art.) bl. a.
Barnavårdsman, Barnlagarna och
Samhällets barnavård. C. G. Bj.
Föränderliga stjärnor, sådana stjärnor,
vilkas ljusstyrka är underkastad förändringar.
På grund av de vitt skilda slag av
ljusväxlingar dessa uppvisa har det blivit
nödvändigt att indela dem i underavd. med
utgångspunkt från det observerade
Ijusväxlingsför-loppet. Enl. Pickering kunna f. i stort sett
hänföras till någon av följ, fem huvudtyper:
I. Nya eller temporära stjärnor.
II. Lågperiodiska variabler, till vilka bl. a.
Mira i Valfisken (Mira ceti) hänföres.
III. Variabler med mycket oregelbundna
ljusväxlingar.
IV. Kortperiodiska variabler.
V. Förmörkelsevariabler, som samtliga äro
dubbelstjärnor, vilkas banplan mycket
nära gå genom jorden och till vilka de
s. k. algolstjärnorna höra (se vidare
Stjärnor).
G är sjunde bokstaven i många
europeiska språks alfabet. Dess ljudvärde är
mycket växlande, enär det
ursprungliga ^-ljudet undergått stora förändringar i
många språk. I svenskan är g tecken dels för
<7-ljud, dels för /-ljud (t. ex. ge, giva, berg, helg),
fc-ljud (lagt, skogstrakt), ^-Ijud (lugn) och
/-ljud (geni). Framför j i enkla ord är det
stumt (gjorde)-, n+g betecknar ^-Ijud (ung).
— Som musikterm betecknar g femte
tonen i den diatoniska skalan och åttonde i den
kromatiska (i romanska länder: sol). — Som
fornromerskt taltecken är G =
400, G = 400,000, i fornromerska texter är G
= Gaius, Gallia, Germania, gens, gesta, gratia
m. m. — I fysiken är g tecknet för
tyngdkraftens acceleration, g brukas även som förk.
för gram. På svenska automobiler betecknar
G inregistrering i Kronobergs län.
Ga, kem. tecken för en atom gallium.
Ga., förk. för Georgia.
Gabardln, en fyrskäftad vävnad med tydlig
avig- och rätsida. Förekommer mest i finare
enfärgade kvaliteter av ylle och bomull. G. H-r.
Ga’bbro (ett från ital. folkspråket lånat
ord), massformig, mörk, basisk djupbergart
(se Bergart) av växlande kornstorlek och
med en i olikhet med förhållandet hos diabas
(se d. o.) i regel i tjockt tavelformade individer
utbildad basisk plagioklas (se F ä 11 s p a t)
jämte pyroxen eller hornblände som
väsentliga beståndsdelar. Alltefter beskaffenheten
av dessa senare (mörka) mineral skiljer man
på g. i inskränkt bemärkelse med monoklin
pyroxen, vanl. s. k. diallag, n o r i t med
rom-bisk pyroxen och hornbländegabbro
samt gabbrodiorit med hornblände.
Rikligt olivinförande g. och norit kallas o 1 i v i
n-gabbro, resp, olivinnorit.
Gabbro-d i a b a s är namn för övergångsformer mellan
g. och diabas. Till gabbrobergarter höra även
essexiter och hyperiter (se dessa ord). N. Zn.
Gabbrodiabäs, Gabbrodiorit, se G a b b r o.
Gäbel, Christoffer, dansk statsman
(1617—73). Kom tidigt i Fredrik III:s tjänst
och fick efter 1648 stort inflytande på hans
politik. G. hade som konungens
förtroendeman ledande del i
statsvälvningen 1660,
blev 1661 räntmästare
och assessor, 1664
ge-heimeråd och
ståthållare i Köpenhamn samt
adlades s. å. Han var
1664—70 den
mäktigaste mannen i
landet men måste efter
Fredrik III :s död taga
avsked. Han var klok
och beslutsam men
också egennyttig och
ärelysten. — Hans son Freder ik G. (d.
1708) var 1699—1708 vice ståthållare i Norge.
Dennes son Christian Carl G. (1679-—
1748) var sjöofficer, blev 1715 viceamiral och
verkade som överkrigssekreterare 1717—25
ivrigt för flottans nyorganisering. 1726—48
var han stiftsamtman i Ribe. P. E-t.
Gåbelentz, Georg von der, tysk
språkforskare (1840—93), son till H. v. d. G.; prof,
i Leipzig och Berlin. Skrev företrädesvis om
östasiatiska språk, särskilt kinesiska, och
utgav »Die Sprachwissenschaft» (2:a uppl. 1901).
Gäbelentz, Hans von der, tysk
språkforskare (1807—74); kammar- och
regeringsråd, led. av förparlamentet i Frankfurt a. M.
1848 och Erfurtparlamentet 1850 samt 1851—
70 president i Sachsen-Altenburgs
ständer-församling. G. författade flera verk över
språk och språkfamiljer i Asien, Oceanien
(»Die melanesischen Sprachen», 1860—73), om
finska språk m. m.
Gabelle [gabä’1], fr., skatt, särskilt den
under franska monarkiens tid (jfr Filip, sp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
