Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabelle - Gabelsberger, Franz Xaver - Gabès - Gabinius, släkt - Gablenz, Ludvig Karl Wilhelm - Gablonz - Gabon, Gabun - Gaboriau, Émile - Gabriel - Gabriel, Jacques Ange - Gabrieli, 1. Andrea - Gabrieli, 2. Giovanni - Gabrielson, Arvid - Gabriel y Galán, José Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Gabelsberger—Gabriel y Galan
286
324) förekommande tryckande saltskatten,
som upphävdes 1790. — G. är även namn på
saltskatten i Kina.
Gabelsberger, Franz X a v e r, tysk
uppfinnare av ett stenografiskt system (1789—
1849). Blev 1823 geheimekanslist och sekr.
i bayerska inrikesministeriet. Redan tidigt
ägnade han sig åt
kryptografi och
de-chiffreringskonst samt
började 1817 utarbeta
ett nytt stenografiskt
system, vilket han från
1819 som stenograf
vid bayerska lantdagen
fick tillfälle att
till-lämpa. 1834
offentliggjorde han sin
uppfinning i den utmärkta
läroboken »Anleitung
zur deutschen Rede-
zeichenkunst oder Stenographie» (2:a uppl.
1850; nyutg. 1900). som följdes av
»Stenogra-phische Lesebibliothek» (1838) och »Neue
Ver-vollkomnungen in der deutschen
Redezeichen-kunst» (1843; ny uppl. 1849). — G:s system var
banbrytande genom sin originalitet. I motsats
till de föregående, vertikala och geometriska,
systemen bildade han sitt alfabet av den
vanliga skrivstilens grundformer, vilka
erfarenheten visat vara bekvämast att skriva. Hans
system översattes till de flesta europeiska
språk och har vunnit en mycket stor
spridning. Ett G.-museum inrättades i München
1902. Biogr. av Gerber (3:e uppl. 1925). Jfr
S t e n o g r a f i. (J. L-n.)
Gabès [-bä’s], oasstad i Tunisien, vid
Gabès-viken (Lilla Syrten) och järnvägen från Tunis;
15.119 inv. (1926). G. består av flera små
orter vid ökenranden, Grand Djara, Menzel
m. fl. Dålig redd men stor utförsel av
esparto-gräs, ull, dadlar m. m. Ruiner av det
feni-ciska och romerska Tacape. — Om Gabèsviken
se Syrten.
Gablnius, fornromersk släkt. Mest bekant
är A u 1 u s G. (d. 47 f. Kr.), vilken som
folk-tribun 67 f. Kr. genomdrev, att Pompeius fick
överbefälet i kriget mot sjörövarna. Han var
konsul 58, ståthållare i Syrien 57—55 och
kuvade då ett uppror i Judéen. (H. Sgn.)
Gäblenz, Ludvig Karl Wilhelm,
friherre von, österrikisk general (1814—74).
Först anställd i sachsisk, efter 1833 i
österrikisk tjänst, utmärkte sig G. bl. a. i
Ungern 1848—49 (som stabschef vid Schlicks
armékår) och i Italien 1859 (Magenta och
Sol-ferino). I jan. 1864 ställdes han i spetsen för
den österrikiska kår, som deltog i kriget mot
Danmark, och var sept. 1865—juni 1866
ståthållare i Holstein. Under kriget 1866 vann
G. österrikarnas enda seger, vid Trautenau
(27 juni).
Ga’blonz, tjeck. Jablonec nad Nisou, stad i
norra Böhmen, 10 km s. ö. om Reichenberg,
vid översta Neisse; 26,929 inv. (1921), mest
tyskar. G. är huvudort för ett av Böhmens
förnämsta glasindustriområden med över
100.000 arb.; tillverkning av glaspärlor,
bijouterivaror m. m., till stor del hemslöjd.
Gabon [gabå’], G a b ü n, fransk koloni på
Nedre Guineakusten, ingår i Franska
Ekva-torialafrika (se d. o. och kartan); 274.870
kvkm, 333.000 inv. (1924); huvudstad:
Libre-ville. Omfattar huvudsaki. Ogowes flodområde.
Från kustslätten stiger landet
terrassfor-migt till en inre, av floddalar sönderskuren
platå, som uppges nå 2,000 m. G. ligger under
ekvatorn och har ett mycket osunt klimat.
Befolkningen är bantunegrer; 1921 voro
européerna 623. De tropiska regnskogarna lämna
värdefulla träslag och kautschuk, G:s främsta
exportartiklar. Viktigaste hamnar äro
Port-Gentil och Libreville. Exporten var 1925 värd
35 mill. frcs, importen 44 mill. frcs. — Från
G. utgingo de expeditioner, som grundläde
Franska Kongo, sedermera Franska
Ekva-torialafrika (se d. o. och Kongo).
Gaboriau [gabåriå’1, É m i 1 e, fransk
författare (1835—73). Skrev humoresker och
kriminalromaner (många i sv. övers.).
Gabriel, hebr., »Guds man», en av de fyra
s. k. ärkeänglarna, omtalas i Dan. 8: 16, 9: 21
och Luk. 1: 19, 26.
Gabriel [gabriä’l], Jacques Ange, fransk
arkitekt (1698—1782), en av den franska
nyklassicismens ledande män. Till G:s
förnämsta arbeten höra interiörer i slottet i
Versailles, teatern och slottet Petit Trianon
(1771—76) där, vilken senare anläggning
visar inflytande av engelsk klassicism. Den
omfattande uppgiften att med ledning av
inkomna tävlingsförslag ordna Place de la
Concorde (1753) löste G. mästerligt. E.L-k.
Gabrie’Ii, italienska tonsättare. 1. Andrea
G. (1510—86), elev av Willaert, organist i
San Marcokyrkan i Venezia; utbildade som
kompositör vidare den venezianska körstilen.
— 2. Giovanni G. (1557—1612). den förres
brorson; även organist i San Marcokyrkan
och berömd kompositör av stora körverk;
utbildade kromatiken samt den vokala och
instrumentala ensemblen. Hans mest berömda verk är
»Sacræ symphoniæ» (1597—1615). Monogr. av
C. v. Winterfeld (3 bd, 1834). T. N.
Gabrielson, Arvid, språkman (f. 1879 18/9).
Blev fil. dr och docent i engelska språket i
Uppsala 1909, var t. f. prof. 1911—13 vid
Göteborgs högskola och 1919—21 i Uppsala samt
är sedan 1921 lektor i engelska språket vid
Högre lärarinneseminariet. Av hans arbeten
må nämnas »Rime as a criterion of the
pro-nunciation of Spenser» etc. (doktorsavh., 1909),
»Le sermon de Guischart de Beaulieu. Edition
critique» (1909) och »The influence of w in
old english» (1912).
Gabrie’1 y Galån [-i-], José Maria, spansk
skald av nationellt kynne (1870—1905). Väckte
uppseende genom diktsamlingen »Castellanas»
(i klassisk strofform). Hans »Obras
comple-tas» utgå vos efter hans död (bl. a. i 2 bd 1909).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
