Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabun - Gad - Gad, Emma, född Halkier - Gad, Gottlieb Ernst Clausen - Gad, Marius - Gadara - Gadd - Gadd, Hemming - Gadd, Pehr Adrian - Gaddens fyr - Gaddi, familj - Gaddlösa bin - Gaddsteklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Gabun—Gaddsteklar
288
Gabün, se G abo n.
Gad, hebr., »lycka», urspr. en i Palestina
och Syrien dyrkad gudomlighet (Jos. 11: 17).
Namnet återkommer hos en av Jakobs söner
och betecknar området för den från denne
härledda stammen, mellan halva Manasse i n.
och Ruben i s., öster om Jordan (Jos. 13: 24—
27; 4 Mos. 32: 34 ff.). E. A.
Gad, Emma, född H a 1 k i e r, dansk
författarinna (1852—1921), 1872 g. m. sedermera
konteramiral N. U. G. Skrev ett stort antal
uddiga och livliga teaterstycken med motiv
från det samtida Köpenhamn (»Et
sölvbryl-lup», 1890, m. fl.); några uppfördes i Sverige.
Hon utgav 1918 »Takt og tone», en populär
handbok i umgängeskonst.
Gad, Go tt 1 i eb E r n s t Cl ausen, dansk
bokhandlare (1830—1906). Upprättade 1855
en bokhandel i Köpenhamn, som han
upparbetade till en av landets största och som
även lade an på försäljning av svensk och
norsk litteratur. Förlagssammanslutningen
Forlagsbureauet. som han förestått sedan 1856,
övertog han 1893 och förenade med sitt
förlag. G. blev 1882 universitetsbokhandlare.
Förlaget ledes nu av G:s son Frederik
Hegel G. (f. 1871). På förlaget utges
månadsskriften Gads Danske Magasin (22 :a årg.
1928). P. E-t.
Gad, M a r i u s, dansk politiker och
statistiker (1827—1902). Blev 1868 fullmäktig i
krigsministeriet samt var 1858—76 och 1879
—95 led. av folketinget. 1866 slöt han sig
till »mellempartiet» och var 1869—76 dess
ledande man, övergick efter dess upplösning
1879 till högern men spelade sedan ingen
betydande roll. 1878—95 var G. chef för
statistiska byrån samt därefter chef för ett
revi-sionsdepartement. E. Ebg.*
Ga’dara, en till Dekapolis hörande
hellenistisk stad, belägen 5 km s. om Jordans biflod
Jarmuk (s. ö. om Gennesaret). Det nuv.
Mu-kès betecknar G:s läge. Jfr »gadarenernas
land» i Matt. 8: 28. — Ett av Josefos
omtalat annat G. var huvudstad i Peréen och
motsvaras av en nedanför es-Salt belägen ort,
Gador. E. A.
Gadd, zool., oegentlig benämning på
ormarnas tunga. Om g. hos gaddsteklar se d. o.
Gadd, Hemming, general (1837—1915).
Blev 1863 löjtnant i Generalstaben och
befordrades där 1880 till major. 1883 utnämndes han
till överstelöjtnant vid Norra skånska
inf.-reg. och till chef för Krigshögskolan. 1886
blev han överstelöjtnant vid Generalstaben
och chef för Lantförsvarsdep :s
kommandoexpedition, 1888 chef för Andra
livgrenadjär-reg:tet, 1892 sekundchef för Svea livgarde och
samtidigt generalmajor i armén, 1896 chef
för 4:e arméfördelningen, 1902 generallöjtnant
och vid sin avgång ur aktiv tjänst 1905
general. G. var militär led. av Högsta
domstolen, ordf, i Krigshovrätten samt anlitades
som ordf, i eller led. av ett stort antal
kommittéer. — Jfr G a d h, H. M. B-dt.
Gadd, Pehr Adrian, finländsk
ekonomisk skrirtaiällare (1727—97). Blev 1758 e. o.
prof, och 1761 prof, i kemi vid Åbo akademi.
G. var en av de ivrigaste representanterna
för frihetstidens ekonomiska strävanden. Han
var själv inspektör för salpetersjuderierna i
Åbo och Björneborgs län och
»provincialschä-fer» i Finland samt gjorde ivriga, ofta
fruktlösa försök att införa odling av nyttiga
utländska växter. Led- av Vet.-akad. 1759.
Upplysande äro G:s ekonomiska beski ivningar
över Satakunda härad (1751) samt Nylands
och Tavastehus län (1789). (H. E. P.)
Gaddens fyr, se II o 1 m ö g a d d.
Ga’ddi, berömd florentinsk familj under
senare medeltiden och renässansen; flera medl.
gjorde sig kända som konstnärer, politiker,
lärda och konstsamlare. Mest bekanta äro
målarna T a d d e o G. (d. 1366) och hans son
A n g e 1 o (A g n o 1 o) G. (omkr. 1350—96),
båda starkt påverkade av Giottos realism.
Taddeos märkligaste bevarade arbeten äro de
1334 signerade altarskåpsmålningarna i
Berlin samt fresker i Baroncellikapellet i Santa
Croce i Florens (se bild, pl. 1, till art.
Florentinsk konst), 1330-talet, och
valvmålningar i San Francesco i Pisa, 1342.
Angelo, verksam även som arkitekt och
skulptör men konstnärligt mindre betydande
målare än fadern, utförde fresker i koret till
Santa Croce i Florens. E.L-k.
Gaddlösa bin, se B i f a m i 1 j e n, sp. 259
och 262.
Gaddsteklar, Aculeäta, en underordning äv
steklarnas ordning, utmärkt av att honorna
i bakkroppens spets ha en gadd, som
motsvarar andra steklars äggläggningsrör. Den
tjänstgör såväl vid äggläggningen som till
försvar samt består av två spetsiga, med
hul-lingar försedda stiletter, vilka glida i ett
oparigt, slidformigt utskott. Två slags
giftkörtlar finnas i förbindelse med gadden; ett
par sådana avsöndrar hos många arter
myrsyra, den andra, opariga körteln avsöndrar
en alkalisk vätska, som blandar sig med
syran, vilken utan denna ej når sin fulla
verkningskraft. Vissa g. använda sitt gift ej
blott som försvarsvapen utan också som
medel att förlama eller döda de byten, som de
fånga till föda åt sin avkomma. För att
möjliggöra den höga grad av rörlighet, som är
nödvändig vid gaddens användning,
avsmalnar bakkroppen framtill till en midja eller
t. o. m. till ett slags skaft, eller också äro
de främsta bakkroppslederna små och
kul-formiga.
G:s larver äro 13-ledade, benlösa och
masklika. De kunna ej själva förflytta sig för att
skaffa sig näring utan matas antingen direkt,
eller ock förses de på en gång med behövligt
näringsförråd i särskilda, av föräldrarna byggda
bon. Många g. leva i större samhällen med
ordnad arbetsfördelning, andra leva som
parasiter eller äro rovinsekter. För deras ofta
mycket intressanta biologi och levnadsvanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
