Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaddsteklar - Gade, Niels Wilhelm - Gadebbusch - Gadebusch, Thomas Heinrich - Gadelius, Bror Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Gade—Gadelius, B. E.
290
redogöres på de olika familjerna, av vilka
följ, äro de viktigaste: bin (Apidae), r o
v-s t e k 1 a r (Spheyidae), vägsteklar
(Pom-pilidae), getingar (Vespidae),
dolkstek-1 a r (Scoliidae), spindelsteklar
(Mutil-lidae) och myror (Formicidae). I. T-dh.
Gade, N i e 1 s Wilhelm, dansk tonsättare
(1817 22/a—90 21/12), elev av Wexschall och
A. P. Berggreen. G. vann sin första
berömmelse med uvertyren »Nachklänge von
Os-sian» (1841), vilken snart följdes av en
symfoni i c moll. Båda verken mottogos
entusiastiskt i Leipzig av Mendelssohn och
Schu-mann. 1843—48 vistades G. mest i Leipzig,
där han en tid ledde Gevvandhauskonserterna.
Som kompositör framträdde han bl. a. med
uvertyren »I höilandene» och kantaten
»Co-mala» samt symfonien i B dur. Efter 1848
verkade han i Köpenhamn som dirigent i
Musikföreningen och som organist; som
kompositör fortsatte han i samma romantiska
riktning som förut, dock nu mera danskt betonad.
Särskilt hans körverk vunno allmänt
beaktande i såväl Danmark som utlandet:
»Elver-skud» (1853), »Frühlingsbotschaft» (1858),
»Korsfarerne» (1866), »Kalanus» (1869) m. fl.
Ett försök i Wagneriansk stil, »Baldurs dröm»
(1857), blev ofullbordat. Därjämte fortsatte
han att skriva symfonier (tills. 8),
karaktärs-uvertyrer, festkantater, kammarmusik,
violin-öch pianostycken samt en mängd smärre
solosånger. — G. var jämte J. P. E. Hartmann
den förnämste representanten för dansk
musikromantik. lians »Breve og optegnelser»
ut-gåvos 1892. Biogr. av W. Behrend (1917). G:s
porträtt återges på vidst. plansch. T. N.
Gadebusch [gäMaboJ], stad i ty. fristaten
Mecklenburg-Schwerin, 21 km n. v. om
Schwe-rin; 2,372 inv. (1925). G. är bekant genom det
efter staden uppkallade slag, som utxämpades
3 km s. därom vid W a k e n s t ä d t 20 (g. st.
9) dec. 1712 mellan svenskar under Magnus
Stenbock å ena sidan samt danskar och
sach-sare å den andra. Danskarna, omkr. 16,000
man, därav 6,000 ryttare och dragoner med
13 art.-pjäser, hade uppställt sig i slagordning
vid och s. ö. om Wakenstädt. Mot dem
an-ryckte Stenbock 20 (9) dec. på morgonen.
Hans styrka utgjorde omkr. 14.000 man, därav
6,000 man ryttare och dragoner, samtett
artilleri, som var danskarnas överlägset. I slaget
ledo danskarna, som hunnit få understöd av
omkr. 3,500 man sachsiskt kavalleri, stora
förluster, i synnerhet genom elden från det
av C. Cronstedt kommenderade artilleriet,
och efter en het strid, länge oavgjord på
svenska vänstra flygeln, vunno svenskarna en
lysande seger. Svenskarna fingo 1,600 döda
och sårade, fienden förlorade inemot 6,000
man, därav över 2.500 osårade fångar. Segern
vanns genom Stenbocks taktiska skicklighet,
truppernas uthållighet och tapperhet samt
svenska artilleriets kraftiga uppträdande.
Litt.: »Bidrag til den store nordiske krigs
historie», utg. av danska generalstaben, bd 4
(1910); »Karl XII på slagfältet», utg. av
Generalstaben, bd IV (1919). M. B-dt.
Gadebusch [gä’deboj*], Thomas
Heinrich, svensk-pommersk ämbetsman,
författare (1736—1804). Blev 1772 prof, i tysk och
pommersk statsrätt i Greifswald, anlitades
dessutom i förvaltningstjänst, fick kansliråds
namn 1796 och blev 1798 led. av pommerska
beredningen i Stockholm. G. skrev flera verk
om Pommerns historia och statsrätt, främst
»Schwedisch-pommersche Staatskunde» (1786—
88), och utgav tidskriften Pommersche
Samm-lungen (1783—86). Hans stora samling tryck
och handskrifter om Pommern inlöstes av sv.
staten 1805. Jfr H. Brulin, »Gadebuschska
samlingen i Riksarkivet» (i Nord. Tidskr. för
Bok- och Biblioteksväsen 1916). H. B-n.
Gadelius, Bror Edvard, läkare,
universitetslärare (f. 18 6 2 29/3), av samma släkt som
Erik G. Student i Uppsala 1881, med. dr och
docent i psykiatri i Lund 1896. Efter att ha
beklätt olika
läkartjänster vid Lunds
hospital och asyl samt
varit t. f.
överinspektör för
sinnessjukvården blev han e. o. prof,
i psykiatri vid
Karolinska institutet och
överläkare vid
Stockholms hospital 1903,
prof. 1908. Avgick
med pension 1927. Han
blev led. av
Medicinalstyrelsens vetenskap
liga råd 1913 samt av Vet.-akad. 1920.
G. är det största namnet inom den svenska
psykiatrien och sinnessjukvården. Lärjunge
till prof. Svante ödman, inledde han med
gra-dualavhandlingen »Om tvångstankar» (1896)
sitt alsterrika författarskap, som präglas av
ett självständigt grepp om ämnet och ofta
sökt draga upp själva grundlinjerna till
psykiatrien. Bland väsentliga fakta, vilkas
klarläggande i första hand kan tillskrivas G., må
nämnas de endokrina organens betydelsefulla
ingripande i känslolivet och de växlande
sin-nessjukdomsformernas beroende av
individuella, i varandra med flytande gränser
övergripande konstitutioner. I det stora verket »Det
mänskliga själslivet» (4 dir, 1921—24) belyser
G. såväl den allmänna som den speciella
psykiatrien. »Tro och övertro i gångna tider»
(2 bd, 1912—13) ger nya synpunkter på många
praktiskt-psykologiska frågor, och i »Skapande
fantasi och sjuka skalder» (1927), som
särskilt behandlar Tegnér, tränger han den
skapande fantasien in på livet. Icke mindre
betydelsefull är G:s läkargärning, och
Stockholms hospital (Konradsberg) blev under hans
ledning centrum i Sverige för de moderna
idéerna om en fullt sjukhusmässig behandling
av sinnessjukdomarna, motsatt äldre tiders
fördomsfulla betraktelsesätt.
Bland G:s mera populära arbeten må näm-
VIII. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
