Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gagner, Marie Louise - Gagnerus, Samuel - Gahm Persson, Sigfrid Lorens - Gahn, släkt - Gahn, Henrik (läkare) - Gahn, Henrik (kemist) - Gahn, Johan Gottlieb - Gahn af Colquhoun, Carl Pontus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Gagnerus—Gahn af Colquhoun
304
lektor 1918. Genom ett föredrag 1908 gav
hon uppslag till en frivillig biografeensur och
var 1911—12 ord. granskningsman vid
Statens biografbyrå, där hon sedan varit
suppleant. Hon har vidare varit verksam för att
inrätta barn- och ungdomsbibliotek och
motarbeta kolportagelitteratur samt har utgivit
flera läro- och läseböcker. K. E. S-g.*
Gagnerus, Samuel, vitterhetsidkare (1731
—91), fil. dr 1758, tjänsteman i Kungl. bibi,
och Antikvitetsarkivet. Blev 1767 led. av
Utile dulci, skrev dikter, »Äreminne öfver
krigs-rådet Georg Stjernhjelm» (1776),
»Erinringar rörande upfostrings-verket» (1774) m. m.
Gahm Persson, Sigfrid Lorens,
samlare (1725—94), tjänsteman i Krigskollegium.
Känd för sina
samlingar och avskrifter
av historiska
handlingar; större delen
inlöstes 1804 till
Uppsala universitetsbibliotek. G. var även
verksam som utgivare bl.
a. av militära
författningar. Trots sin
fattigdom bildade G. även
en värdefull samling
äldre svenskt tryck
(jfr bild på plansch
till art. Exlibris), vilken efter hans död
inköptes av D. Nescher och med dennes
bibliotek 1828 kom till Kungl. bibi. (O. W-n.)
Gahn, svensk gren av den skotska
adelssläkten Colquhoun (se d. o.). Namnet skrevs
i Sverige C a h u n, slutligen Gahn. En
svensk gren adlades 1689 med namnet C
a-nonhielm (utdöd före 1739), en annan 1809
(se nedan Gahn af Colquhoun). Av
släktens medl. märkas f. ö. mineralogen J.
G. G., hans bror läkaren Henrik G. och
sonson kemisten Henrik G. (se om dem nedan).
Gahn, Henrik, läkare (1747—1816), bror
till J. G. G. och C G. af Colquhoun.
Studerade från^l762, delvis under Linnés ledning,
i Uppsal? ">retog 1770—73 en utländsk
vetenskaplig .^sa, blev 1772 med. dr och s. å.
förste
amiralitetslä-kare i Stockholm; tog
avsked 1789. 1777—
90 tjänstgjorde han
därjämte som assessor
i Collegium medicum.
G. blev 1808
överläkare vid
Krigsakademien på Karlberg. Led.
av Vet.-akad. 1793. —
G. var en bland
Sveriges mest upplysta
och berömda läkare.
Han lyckades bl. a.,
efter många fåfänga försök, 1802 ympa
skydds-koppor i Stockholm och var 1807 en av
Svenska läkaresällskapets stiftare. (A. W-dt.)
Gahn, Henrik, kemist (1820—74), sonson
G. H-r.
till J. G. G.
Grundade 1867 i Uppsala
en kemisk-teknisk
fabrik, en av de första i
sitt slag i Sverige. G.
uppfann 1868 det
bekanta hygieniska
medlet aseptin (se d. o.).
Fabriksföretaget
sattes 1872 på aktier;
bolaget ombildades 1911
och fick då sitt
nuvarande firmanamn,
Henrik Gahns a.-b.
Gahn, Johan Gottlieb, mineralog och
kemist (1745—1818), bror till H. G. och C. P.
G. af Colquhoun. Studerade 1762—70 i
Uppsala och blev där förtrogen vän med T.
Bergman och C. W. Scheele.
Från 1770 bodde G. i
Falun, där han
förbättrade kopparsmältningen och gjorde
anläggningar för
grader-verk samt tillverkning
av vitriol, svavel och
rödfärg. G. fick 1782
bergmästares titel och
blev 1784 led. av
Vet.-akad. samt assessor
i Bergskollegium. Han
var riksdagsman 1778
och 1809 samt även led. av
konstitutionsutskottet 1809. G. var en ovanligt kunskapsrik
och synnerligen framstående vetenskapsman.
Sina talrika nya rön var han emellertid högst
obenägen att själv publicera men meddelade
dem gärna åt andra. Man tillskriver G. bl. a.
upptäckterna, att »benjorden», d. v. s.
benens oorganiska beståndsdel, utgöres av
fosforsyrad kalk och att mineralet brunsten vid
reduktion med kol ger en metall (mangan).
Vidare skall det ha varit G., som på
kristaller av kalkspat gjorde den för mineralogien
grundläggande samt av Torbern Bergman
sedan publicerade upptäckten av det bestämda
sambandet mellan den yttre kristallformen
och den regelbundna inre strukturen.
Berze-lius, med vilken G. samarbetade (jfr B ro d
d-b o), gjorde mycket för att G:s iakttagelser
och upptäckter ej skulle gå helt förlorade.
Särskilt gäller detta G:s stora förtjänster om
blåsrörsanalysens utveckling. G:s samlingar
tillhöra Falu bergsskola. Berzelius’
brevväxling med G. utgör bd 4:2 av »Jac. Berzelius
brev» (1922), utg. av Vet.-akad. (N. Zn.)
Gahn af Colquhoun [ kohö’n], Carl Pontus,
militär (1759—1825), bror till H. och J. G.
Gahn (se dessa ord). Gjorde krigstjänst i
Frankrike, Holland och Preussen, deltog i kriget mot
Ryssland 1788—90 och vid norska gränsen
1808, blev 1813 överste och chef för
Dalregementet samt 1814 generalmajor. G. samverkade
1809 med G. Adlersparre vid dennes
propaganda i Norge för förening med Sverige. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
