Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gahn af Colquhoun, Carl Pontus - Gahnit - Gaia el. Ge - Gaidoz, Henri - Haikwar - Gail - Gaillard, Claude Ferdinand - Gaillardia - Gainesville - Gainsborough - Gainsborough, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Gahnit—Gainsborough
306
anförde 1814 den svenska truppstyrka, som
från Värmland ryekte in i Norge och
tillbaka-slogs i träffningarna vid Lier och Matrand
av en norsk kår under överste S. A. Krebs.
G. adl^es 1809 (hette förut Gahn) och slöt
själv sin adliga ätt. S. C.*
Gahnit, miner., se S p i n e 1 L
Gaia, omgiven av luft- och vattenande. Relief från Ara
pacis Augustae i Rom, utförd år 9 f. Kr.
GaTa el. G e, motsv. romarnas T e 1 1 u s,
Jorden, grek, myt., var mera en kosmogonisk
och mytologisk gestalt än en kultgudinna.
Hesiodos låter G. frambringa Uranos
(himmelen), bergen och urvattnet, därefter med
Uranos föda Okeanos, titanerna (bland dem
Kronos, se d. o.), cykloperna och
hekatonchei-rerna (jättar med hundra armar). G.
uppfattas även som allt levandes moder, till vars
sköte det återvänder efter döden och som,
befruktad av regnet, skänker fruktbarheten.
Se A. Dieterich, »Mutter Erde» (3:e uppl.
1925). — I grekisk konst framställes G. som
en kvinna, vilken endast med överkroppen
höjer sig ur jorden, t. ex. på den pergamenska
altarfrisen. I romersk konst betecknas en
moderlig gestalt med barn i skötet och
betande djur vid fotterna som Tellus, den allt
närande jorden. M. Pn N-n.
Gaidoz [gädå’s], Henri, fransk keltolog
(f. 1842). Blev 1872 prof, i geografi och
etnografi vid École libre des Sciences politiques
och 1876 prof, i keltiska språk vid École
pra-tique des hautes études i Paris. Skrifter:
»Esquisse de la religion des gaulois» (1879),
»Les religions en Grande Bretagne» (18851,
»Le dieu gaulois du soleil et le symbolisme
de la roue» (1886) m. fl. Han uppsatte 1870
Revue Celtique och 1877 den
mytologisk-folkloristiska tidskriften Mélusine. N. E. H.
Ga’ikwar, se G a e k w a r.
Gail [gäll], flod i Kärnten, s. Österrike,
biblod fr. h. till Drava (se d. o.); 130 km lång.
Mellan G. och Drava Gailtalalperna; högsta
toppar Sandspitze, 2,863 m ö. h., i v. och
Reisskofel, 2,369 m, längre i ö.
Gaillard [gajä’r], Claude Ferdinand,
fransk målare och grafiker (1834—87). Var
en utmärkt kopparstickare och
porträttmålare, en Holbeins och andra gamla mästares
högst kultiverade efterföljare. Monogr. av
V. Guillemin (1890). G-gN.
Bild 9. Thomas
Gainsborough. Gravyr efter
självporträtt.
Gaillardia [gaja’rdia], amerikanskt
växtsläkte av fam. korgblommiga, med
strödda, punkterade blad och stora, ensamma
blomkorgar. G. pulchella (G. picta), en enårig
ört från Mexiko med tvåfärgade (rödbruna
och, utåt, gula) kantblommor, odlas ofta som
prydnadsväxt i trädgårdar. G. M-e.
Gainesville [gei’nzvil], stad i Florida, U.
S. A.; 8.469 inv. (1925). Säte för Floridas
statsuniversitet (125 lärare, 1,800 stud. 1926).
Gainsborough |gei’nzb(o)ro], stad i eng.
grevsk. Lincoln (i Lindsey), vid Trent; 19,694
inv. (1921). Tillverkning av
jordbruksredskap; handel med oljekakor.
Gainsborough [géi’nzb(9)ro], Thomas,
engelsk målare (1727—88), jämte Reynolds den
mest betydande engelske porträttmålaren och
den förste av de stora engelska
landskaps-målarna. Till hela sitt
väsen har hans konst
engelskt tycke och är
ett uttryck för den
samtida kulturens
förfining. i synnerhet
hovets och den förnäma
världens skönhetsideal
och natursvärmeri.
Både van Dyck och
Watteau ha varit av
betydelse för hans stil.
I svensk konst spårar
man inflytande av G.
i C. F. v. Bredas
porträtt och i Elias
Martins landskap. Vid 14
års ålder kom G. till
London och mottog genom gravören Gravelot
intryck av fransk tradition. Vid akademien i
S:t Martin’s lane tecknade han efter modell,
och Fr. Hayman gav honom lektioner i
porträttmålning. Redan 1744 återvände han till
hemstaden, Sudbury i Suffolk, där han slog sig
ned som porträttmålare. Från 1760 började G.
om somrarna besöka den mondäna badorten
Bath, där han småningom skapade sig en
ställning som den förnäma världens porträttör. 1768
blev han led. av Royal academy i dess första
uppsättning. 1774 flyttade han till London och
stod sedan under ett årtionde obestritt som
Reynolds’ jämbördige. Efter att 1784 ha brutit
med akademien anordnade G. s. å. en
separatutställning, som blev en konstnärlig seger.
Drottning Charlottas porträtt (1782—84), i
Victoria and Albert museum, »Georgiana,
hertiginna av Devonshire», »Mrs Robinson»
(»Per-dita»), sittande med sin hund i parken (bild
4), samt dubbelporträttet av mrs Sheridan
och mrs Tickell, i National gallery, äro
ex. på hans utsökta konst som
kvinno-skildrare, samtidigt som de åskådliggöra den
raffinerade stoffskildring, varpå porträttet
av skådespelerskan mrs Sarah Siddons, i
National gallery, är ett populärt ex. »Syskonen
Lindley», 1768, samt mästerverket »The blue
boy» (»Den blåklädde gossen», master Buttal;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
