Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gainsborough, Thomas - Gairdner, James - Gairdnersjön, Lake Gairdner - Gais - Gaiserik el. Genserik (Geiserik) - Gaius (förnamn) - Gaius (rättslärd) - Gaj - Gaj, Ljudevit - Gala - Galagos el. Öronmakier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Gairdner—Galagos
308
bild 1) visa hans förmåga att återgiva den
ungdomliga psyken. »Morgonpromenaden»
framställer ett aristokratiskt par på vandring
i sin park (se Engelsk konst, pl. 3),
medan »Vy från Suffolk», omkr. 1752, i
Dublin, och »Vattningsstället» (bild 3) giva
två typiska sidor av hans landskapskonst,
ungdomsårens verklighetskära naturstudium
och mannaårens fullblodsromantik. Genom
den samtida högt stående gravyrkonsten i
England, särskilt mezzotinten, vann G. tidigt
europeisk ryktbarhet. Nationalmuseum i
Stockholm äger två bilder av honom, »Mrs Ford»,
ofullbordad, en intelligent människoskildring,
och »Thomas Haviland», ett representativt
porträtt av en engelsk lärd. 1927 anordnades
i London en minnesutställning av G:s verk.
Litt.: W. Armstrong, »G. and his place in
english art» (1898); G. Mourey, »G.» (1905);
G. Pauli, »G.» (Knackfuss,
»Künstlermono-grafien», n:r 71, 1909); W. T. Whitley. »Th.
G.» (1915). G. W-m.
Gairdner [gä’odno el. gä’dna], James,
brittisk historiker (1828—1912). Var född i
Edinburgh, anställdes 1846 i engelska statsarkivet,
där han 1859—93 var vice arkivarie. G. var
sin tids grundligaste kännare av källorna till
Englands historia under Henrik VII:s och
Henrik VIII:s regeringstid. Han utförde
många stora editionsarbeten (bl. a. »The
Paston letters», 3 bd, 1872—75; flera nya uppl.
med suppl.) och skrev »The houses of
Lan-caster and York» (1874), »History of the life
and reign of Richard III.» (1878; revid. uppl.
1898), »Henry VII.» (1889), »The early
Tu-dors» (1902), »A history of the english church
in the 16th century» (1904; d. IV i Hunts
»History of the english church»), »Loilardy and
the reformation» (1908—13; fullbordad av W.
Hunt) m. fl. av noggrann forskning präglade
arbeten. V.S-g.
Gairdnersjön [gä’odno- el. gä’dno-], Lake
Gairdner, saltsjö i Sydaustralien.
Gais, luft- och mjölkkurort i schweiz. kant.
Appenzell Ausserrhoden, 5 km n. ö. om
Appen-zell, 934 m ö. h.; 2,788 inv. (1920).
Gaiserik [ga’j-] el. Gen se rik (förr ofta
Geiserik) blev 428 konung över
vandalerna i s. Spanien. Med sina vandaler
övergick G. 429 till Afrika för att där grunda ett
eget rike. G. besegrade den västromerske
ståthållaren Bonifatius (se d. o.) och satte sig
snart i besittning av det öppna landet.
Enligt en överenskommelse med romerske
kejsaren 435 erkändes vandalerna som foederati
och rättmätiga innehavare av sina
nyeröv-rade boningsplatser. Några år senare
bemäk-tigade sig G. själva Kartago och hotade
genom sjörövarflottor de italienska kusterna.
G. lyckades också år 442 frampressa
erkännandet av det vandaliska rikets oberoende.
Vandalriket höjde sig härefter under G:s
skickliga ledning till den germanska världens
mäktigaste stat. Rom fick vid flera tillfällen
känna tyngden av G:s kraftiga arm. Särskilt
ryktbara äro G:s erövring och plundring av
Rom år 455. Jfr Vandaler. S. T-g.
Gaius [gä’jus], romerskt förnamn; skrives
förkortat C. eller G.
Gaius [gä’jus], romersk rättslärd omkr. 160
e. Kr. Stort värde har hans »Institutiones»,
en grundläggande, noggrann, klart avfattad
lärobok i person-, sak-, testaments-, arvs-,
obligations- och processrätt. Arbetet, bevarat i
en 1816 upptäckt palimpsest, blev en
huvudkälla för Justinianus’ »Institutiones» (se d. o.)
och har även i nyare tid haft stor betydelse.
G:s övriga skrifter äro förlorade. H. Sgn.
Gaj, tåg eller kätting, som nyttjas på
fartyg för att sidovägen stötta bommar,
däver-tar m. m.
Gaj, L j u d e v i t, kroatisk skriftställare
(1809—72). Under universitetsstudier i Wien,
Graz och Budapest sammanträffade G. med
representanter för andra slaviska folk och fick
intresse för
sydslaver-nas kulturella
samhörighet. 1830 föreslog
han reformering av
den kroatiska
rättskrivningen (efter
tjeckiskt mönster). 1835
började han utge
tidningen Novine
Horvat-ske, vars namn 1836
ändrades till Ilirske
Novine. Därmed v .r
grunden lagd till den
s. k. illyriska rörelsen,
vilken syftade till förening av sydslaverna
under antagande, att de härstammade från de
gamla illyrerna. Rörelsen hade en tid stor
framgång, men på magyariskt initiativ måste
»illy-risk» utbytas mot »sydslavisk», och G:s
inflytande sjönk, i synnerhet efter 1848; han dog i
fattigdom. G. skrev även om kroatisk historia,
utgav folkvisor och
patriotiska sånger
men har sin
förnämsta betydelse
som politisk och
litterär agitator.
Monogr. av V.
De-zelié (1910). A. A-t.
Gala, it., sp., fr.,
fest(-dräkt), (hov-)
prakt. —
Galaspektakel, tea-terfestföreställning
i hovets närvaro.
Galägos el.
öron-mäkier, Galagi-nae, äro en
under-fam. av de lorilika
halvaporna,
Nycti-cebidae. Kroppen
är smärt och
långhårig, svansen lång
och yvig, ögonen
stora, tättsittande,
öronmakie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
