Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galiléen - Galilei, Alessandro - Galilei, Galileo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Galilei, A.—Galilei, G.
320
vida Judéens. Aldrig fullt behärskat av
Israel och bebott av en befolkning med rätt
olika härstamning, stod G. länge i blott lös
förbindelse med landsdelen i s. Ännu på Jesu
tid missaktades »hedningarnas Galilea» av
den kriug Jerusalem och Judéen samlade
judendomen. Emellertid blev G. efter
Jerusalems förstöring judendomens andliga centrum.
Tiberias vid Gennesarets sjö blev under 2:a
årh. e. Kr. det judiska lagstudiets härd. Se
vidare Palestina. E. A.
GalileT, Alessandro, italiensk arkitekt
(1691—1737). G. var verksam dels i Florens,
dels i Rom, där han skapade sina mästerverk,
fasaden till kyrkan San Giovanni in Laterano
(1734) och Capella Corsini i samma kyrka.
GalileT, G a 1 i 1 e o, italiensk fysiker och
astronom (1564 15/j—1642 8/i), son till V. G.
Han inskrevs 1581 som med. stud, vid univ.
i Pisa men övergav snart läkekonsten för
att ägna sig uteslutande åt de matematiska
vetenskaperna, fick 1589 en professur i
matematik i Pisa men utbytte den 1592 mot
samma lärostol i Padova. Under de 18 år han
tillbragte där fullbordade eller förberedde han
alla sina förnämsta arbeten. Hans forne
lärjunge Cosimo II de’ Medici kallade 1610 G. till
Florens och utnämnde honom till sin förste
matematiker och filosof. G:s öppna anslutning
till läran om jordens rörelse uppeggade
teologerna mot honom. Redan 1616, då
Koper-nikus’ lära av den romerska kyrkan
högtidligen fördömdes, fick G. en varning, och
1632 kallades han till Rom, anklagad för att
i »Dialogo sopra i due massimi sistemi del
mondo» ha försvarat kättersk lära. Han
undergick då en långvarig rannsakning, möjl.
förenad med tortyr, samt blev slutligen 1633
dömd att under förödmjukelser avsvärja sina
irrläror och lova att aldrig mera nämna
något om jordens rörelse. Att han omedelbart
härefter skulle ha vågat yttra: »E pur si
muove» (»Och dock rör hon sig») anses
numera vara osannolikt. Han förvisades först
till Siena, sedan till sin villa invid Arcetri
nära Florens. Där framlevde han under
inkvisitionens uppsikt sina återstående år,
omhuldad av en son och forna lärjungar. De sista
åren av sitt liv var han fullständigt blind.
G:s stoft vilar i kyrkan Santa Croce i
Florens; det 1737 avtäckta gravmonumentet med
G:s byst och en staty, »Astronomien», är ett
veik av Giovanni Battista Foggini och
dennes söner Giulio och Vincenzo.
Tidigt visade G. prov på utomordentlig
observations- och kombinationsförmåga. Ännu
blott student, iakttog han
pendelsvängningarnas isokronism (se Pendel) och
konstruerade med stöd därav ett instrument för att
mäta pulsens hastighet. I geometrien
lyckades han 1585 komplettera vissa av Arkimedes’
undersökningar om kroppars tyngdpunkter,
och samtidigt uppfann han den hydrostatiska
vågen, varmed fasta kroppars och vätskors
spec. v. kunde bestämmas. Som lärare i Pisa
upptäckte han cykloiden och studerade
teorien för kroppars fall, för vilket ändamål han
anställde försök från det lutande tornet. I
Padova författade han till tjänst för sina
lärjungar arbeten i fortifikation, mekanik och
sfärisk geometri. 1597 började han konstruera
en proportionalcirkel, som han slutgiltigt
beskrev 1606. Under mellantiden fortsatte han
sina undersökningar i mekaniken, varvid han
upptäckte lagarna för likformigt accelererad
rörelse (se F a 1 1 r ö r e 1 s e); f. ö. ägnade han
sig åt astronomiska observationer, uppfann
termometern och sysslade med magneters
armering och ballistiska problem.
I juli 1609 erfor G., att man i Holland
konstruerat ett instrument, som genom en
förening av linser ökade synkraften. Efter en
kort tids försök konstruerade han teleskopet
och mikroskopet. Med sitt teleskop upptäckte
G. i jan. 1610 fyra av Jupiters månar
ävensom ojämnheterna på månens yta samt
beskrev s. å. dessa o. a. astronomiska
iakttagelser i »Sidereus nuneius». Kort därefter
observerade han ytterligare Saturnus’ från
klotformen avvikande, egendomliga form,
solfläckarna och Venus’ faser. — 1612 utgav G. en
avh. om orsaken till att fasta kroppar flyta
och röra sig i vätskor samt meddelade, att han
beräknat Jupitermånarnas omloppstider. Av
denna senare upptäckt sökte han snart draga
nytta för longitudbestämningar till sjöss.
De iakttagelser över solfläckarna, som med
anledning av G:s upptäckt på flera håll
anställdes, föranledde honom att författa tre
brev till Marco Velsero (1613), i vilka han
förklarade de förnämsta bland dessa
iakttagelser. G. skrev även i brevform en
uppsats om gränserna mellan tro och vetande
med hänsyn till vetenskapliga forskningar.
Han invecklades därigenom i processen om
den Kopernikanska lärans riktighet. Utgången
av processen innebar en maning för G. att
hålla sig stilla någon tid. Snart ansåg han
sig dock skyldig att bryta tystnaden för att
bemöta en av jesuiten Grassi utgiven skrift
om kometerna, i vilken G:s åsikter skarpt
kritiserades, och han författade nu »Il
sag-giatore» (1623), ett mästerstycke i polemik.
Även under sin förvisning efter domen 1633
ägnade han sig flitigt åt vetenskapliga
forskningar. Så förbättrade han metoden för
longi-tudbestämning medelst iakttagelser av
Jupitermånarnas förmörkelser och fullbordade
»Discorsi e dimostrazioni matematiche
in-torno ä due nuove scienze» (utg. 1638). Även
som fullständigt blind fortsatte han sina
undersökningar, som bl. a. behandlade månljuset
och pendelns användning vid urverk.
Bland G:s många lärjungar må nämnas
Castelli, Torricelli, Viviani, Guiducci,
Cava-lieri och Renieri. Även från avlägsna länder
infunno sig många för att åhöra hans
föreläsningar. G:s saml. skr. ha ofta utgivits,
fullständigast i den stora nationalupplagan
i 21 bd (1890—1909), under redaktion av A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
