Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galge - Galgenfrist - Galgfysionomi - Galghumor - Galgorot - Galicien - Galiciska språket och litteraturen - Galiléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Galge—Galiléen
318
Galge vid Stockholm. Från
ett kopparstick,
framställande G. H. von Görtz’
halshuggning 1719.
Galge, ställning, där man verkställde
dödsstraff genom hängning. De större, fasta
galgarna hade i germanska länder ofta formen av
tre bjälkbärande stenpelare, som stodo på eller
inom en ringmur. Den
dödsdömde fördes av
skarprättaren uppför
en stege, en snara lades
om halsen och fästes
vid en krok i
tvärbjälken, och den dömde
knuffades av stegen.
Senare (på 1700-talet)
upphissades han från
marken. Kroppen fick
sedermera kvarhänga,
tills den själv
sönderföll. Även andra
galg-typer användes, så t.
ex. för
sedelförfalska-re, vilka utanför
bankhuset hängdes i en g.,
som timrades upp för
någon dag och bestod av två lodrätt stående
bjälkar, förbundna med en vågrät bjälke, vid
vilken snaran fästes. Galgplatsen ansågs
vanhederlig, och självmördare samt svårare
förbrytare, som avlidit i fängelset, nedgrävdes
där Mot mitten av 1800-talet nedrevos i
Sverige de fasta g.; Visby har ännu kvar
pelarna och ruiner av muren till sin g.
Stockholms g. stod från slutet av 1600-talet på
Hammarby ägor; stod förut på Södermalm
(Katarinasidan). Jfr Hängning. G. O. G.
GaTgenfrist, ty., eg. uppskov med
hängningen; oväntat uppskov med något obehagligt.
Galgfysionomi, bovutseende.
Galghumor, förtvivlans munterhet.
Galgorot, se Galangarot.
Gali’cien, sp. Galicia [gali’pia], landskap
i n. v. Spanien, vid Atlanten och
Biscaya-bukten, delad på prov. Coruna, Lugo,
Ponte-vedra och Orense; 29,154 kvkm, 2,165,954 inv.
(1926). G. är ett urgammalt bergmassiv
(huvudsakligen granit), som motstått den
kan-tabriska veckningen; högre sydgående kedjor
Galiciskt landskap.
Kloster i prov. Orense, Galicien.
(Faro 1,156 m ö. h.) avskilja Västgalicien
från de ö. delarna, vilka i n. bilda
Lugobäcke-net och genomflytas av Mino, som i sitt
nedersta lopp utgör gräns mot Portugal. G:s
kust är rik på fjordar (rias); i n. v. intränger
Corunaviken. G. har många floder; klimatet
är fuktigt, vegetationen vid fjordarna
sydländsk; även i det inre utbreda sig överallt
åkrar, ängar, skogar (bok, ek, tall), på
höjderna betesmarker. Huvudnäringen är
jordbruk (råg, majs, potatis; vin); boskapsstocken
är stor. Fiske, särskilt av sardiner, drives vid
alla kustorter; kustfarten är betydande. Av
G:s städer märkas hamnstäderna La Coruna
och Vigo samt Santiago, G:s historiska
huvudort. — Befolkningen, gallegos, utgör till
språk och historiskt ursprung en särskild
folkgrupp, släkt med Nordportugals. Många
gallegos söka sig uppehälle i det övriga Spanien
som säsongarbetare. — Efter
folkvandrings-tiden bildade G. halvtannat århundrade ett
eget kungarike under sveverna, erövrades 585
av goterna och förenades 1072 med Kastilien
och Leon. Se A. Meakin, »Galicia» (1909).
Galiciska språket och litteraturen. Av de
portugisiska dialekterna kom redan under
medeltiden den i Galicien att mer och mer
skilja sig från de andra, så att man nu talar
om ett särskilt galiciskt språk.
Skiljaktigheterna äro störst inom ordförrådet. — På
1200-talet kom den sydfranska
trubadurdiktningen till Galicien, där den gav upphov till
en rik lyrisk diktning på galiciska. Särskilt
vid de pyreneiska hoven kommo 1200- och
1300-talets skalder att i sin egen diktning
giva galiciskan företräde framför spanskan.
Så skrev Alfonso X sina »Cantigas en loor de
Santa Maria» (Lovsånger till jungfru Maria)
på galiciska. Den senare litteraturen är av
mindre betydelse. A. Lbd.
Galiléen (hebr. gelil haggojim, förk. till
galil), »hedningarnas krets», den n. delen av
Palestina, n. om Jisreelsslätten. G:s natur
företer stor olikhet mot Judéens i s.—n.
löpande, åt ö. och v. fallande breda bergsrygg.
Bergskedjorna i G. löpa från v. till ö. och bli
allt högre mot n. Landet får därför utseende
av en trappa, som stiger mot Libanon och
Hermon. Mellan bergskedjorna ligga breda,
väl odlade slätter. Fruktbarheten överträffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
