Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo / 351-352 (1928) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galvaniska element

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

zinkelektroderna dragas upp ur lösningen.
Elektromotoriska kraften i ett kromsyreelement är omkr.
2 volt. Mycket använt är Leclanchés
element (bild 4), som förekommer i en
mängd olika konstruktioner.
Elektrolytlösningen utgöres där av en salmiaklösning,
elektroderna bestå av zink och kol. Som
depolarisator tjänstgör en blandning av
pulvriserad brunsten och kol, som omger den
positiva kolelektroden. Elektromotoriska kraften
är omkr. 1.5 volt. Leclanchés element är
särskilt lämpligt för telefon- och
ringledningsanläggningar, för vilka endast relativt svaga
strömmar erfordras. Dessutom nyttjas det
mycket till s. k. torrelement. I dessa har
elektrolytlösningen genom tillsats av någon
fyllnadsmassa, t. ex. sågspån, gips, gelatin el.
dyl., bragts i halvfast tillstånd. Även
ficklampsbatterierna bestå vanl. av
Leclanché-torrelement, varje batteri av 3 element,
hopkopplade i serie. Deras elektromotoriska
kraft är därför omkr. 4,5 volt. Bland nyare
element må särskilt Edisonelementet
(bild 5) och Nicaelementet nämnas. Som
elektrolytlösning tjänstgör i båda elementen
en natriumhydroxidlösning. Den negativa
elektroden utgöres i båda fallen av
amalgamerad zink. Den positiva elektroden i
Edisonelementet består av en vid hög temp. och
tryck sammangjuten platta av kopparoxidul,
i Nicaelementet av en med paraffin
impregnerad kolstav. I båda fallen tjänstgör
luftsyre som depolarisator. Edisonelementets
elektromotoriska kraft är 0.95 volt. Dess inre
motstånd är 0.25 ohm, således mycket litet.
Dessutom utmärker det sig för konstant
spänning och stor köldbeständighet. Det nyttjas
mycket i signalanläggningar och i
radiotekniken. Nicaelementets elektromotoriska kraft
är omkr. 1.2 volt. Dess arbetsspänning är
synnerligen jämn.

Bild 2. Bunsens element. Z zinkcylinder, C kolskiva.

Bild 3. Grenets element.

Bild 4. Leclanchés element.

Bild 5. Edisonelement.

Vid vetenskapliga mätningar är det av stor
betydelse att ha ett element, som ej med
tiden ändrar sin elektromotoriska kraft,
vilken noga kan bestämmas och är så mycket
som möjligt oberoende av yttre inflytanden,
t. ex. av temp. och lufttryck. Denna fordran
har lett till konstruerandet av s. k.
normalelement, av vilka Clarkelementet
och Weastons element eller
kadmiumelementet äro de förnämsta. Av bild
6 framgår hur Weastonelementet är uppbyggt.
Som poler tjänar dels kvicksilver, dels
kadmiumamalgam. Ovan kvicksilverpolen befinner
sig en kvicksilversulfatpasta och ovan
amalgampolen en mättad lösning av
kadmiumsulfat med tillsats av kadmiumsulfatkristaller.
Elementets elektromotoriska kraft är 1,0187 —
0.000035 (t° — 18°) — 0,00000035 (t° — 18°)² volt.
Enl. internationell överenskommelse definieras
volt med tillhjälp av kadmiumelementet.

Uppkomsten av g. spelar stor roll vid
metallers lösning i syror och vatten samt således
även för deras motståndskraft mot
atmosfäriska inflytanden. Medan en kemiskt ren
väteutdrivande metall har mycket svårt att lösa
sig i en syra, löser den sig betydligt lättare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>