Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo / 353-354 (1928) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galvaniska element - Galvanisk elektricitet, Galvanism, Berörings- el. Kontaktelektricitet - Galvanisk stapel - Galvanisk ström - Galvaniskt batteri - Galvanism - Galvanografi - Galvanokaustik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om den är i beröring med en till höger om
densamma i spänningsserien stående metall
eller om den är förorenad med en sådan. Detta
beror på att ett galvaniskt element bildas,
där metallen blir den negativa el.
lösningspolen. Man märker även lätt, att vätgas ej
längre bortgår från den metall, som löses,
utan från den andra, alldeles i
överensstämmelse med ett elements fordringar. Förenar
man mekaniskt två olika metaller med
varandra, måste man därför alltid först
undersöka om något för endera metallen skadligt
element skulle bildas, ifall metallerna komme
i beröring med en elektrolyt. Och då såväl
luftens fuktighet som allt vatten i naturen
alltid innehålla tillräckligt med lösta ämnen, för
att de skola kunna verka som elektrolyter,
inser man den stora risken med sådana
metallföreningar. Därvid blir det alltid den metall,
som står före i spänningsserien, vilken
kommer att angripas. Det är dock ej alltid
säkert, att ett sådant elements skadliga verkan
är så stor. Så är risken för att t. ex. zink
i beröring med en annan metall skall lösa
upp sig ej så stor. Vattnet i naturen
innehåller sällan andra syror än kolsyra. En del
zinkioner kastas visserligen ut men förena
sig med kolsyran till olösligt karbonat eller
med vattnet till olöslig hydroxid. Dessa
olösliga zinkföreningar falla därefter ut på
zinken och överdraga den med ett skyddande
hölje. Annorlunda blir förhållandet vid
beröring mellan t. ex. järn och koppar, vilka
bilda ett galvaniskt element, där järnet går
i lösning. I detta fall bildas även en olöslig
hydroxid av det lösta järnet. Till skillnad
från zinkhydroxiden är dock järnhydroxiden
ej något skydd för järnet, utan detta senare
anfrätes längre och längre in. Man får därför
t. ex. aldrig nita ett järnfartyg med
kopparbult eller ombord på en båt låta järn och
koppar komma i beröring med varandra.
Zink skyddar alldeles utmärkt järn för
rostning. Skulle det gå ett hål på zinköverdraget,
bildas ett galvaniskt element, där zinken blir
den negativa och järnet den positiva polen,
varvid zinken utlöses och ej järnet. Tenn är
däremot, liksom koppar, ett fördärv för järn.
Så länge tennbeläggningen är hel, skyddar
den järnet för att rosta. Men så fort det
bildas den minsta rispa i beläggningen och
fuktighet dessutom tillkommer, bildas genast
ett galvaniskt element, där järnet blir den
negativa polen och sålunda utlöses. Förtenta
föremål användas därför mest inomhus
(bleckkärl, husgerådsartiklar o. dyl.). Märkas bör,
att man på galvaniserat järn sällan ser
rostfläckar, medan på ett förtent järnföremål
rostfläckarna bli större och större.

Bild 6. Kadmiumelement, a kvicksilversulfatpasta, b kadmiumsulfatkristaller, c kadmiumsulfatlösning, d luftblåsa, e, e’ paraffinproppar.

        I. B.

Galvanisk elektricitet, Galvanism,
Berörings- el. Kontaktelektricitet,
elektricitet, som uppstår, då olikartade
ämnen beröra varandra.

Galvanis ursprungliga iakttagelse (1780) av
ryckningar i musklerna på nyss flådda
grodben i närheten av gnisturladdningar är att
hänföra till verkningar av influens (jfr
Elektricitet, sp. 559 o. 562). Hans senare
iakttagelse av muskelryckningar, när ryggmärgen
och benen förbindas genom två olika metaller
i kontakt med varandra, förklaras som verkan
av g., uppkommen därigenom, att metallerna
tills. m. vätskan i grodpreparatet bildade ett
galvaniskt element. Se vidare Elektrokemi
och Galvaniska element.

        J. T.

Galvanisk stapel, ett efter Voltas stapel
bildat namn, som förr brukades såväl för ett
enskilt galvaniskt element som för ett
galvaniskt batteri. Se vidare Galvaniska
element.

        G. N.*

Galvanisk ström, en elektrisk ström,
erhållen med tillhjälp av galvaniska element (jfr
d. o. samt Elektricitet och
Kirchhoffs lagar). Ang. mätinstrument för g.
se Elektriska mätinstrument.

Galvaniskt batteri, en kombination av flera
galvaniska element (se d. o., sp. 350) för
ernående av högre spänning eller strömstyrka.

Galvanism, föråldrad benämning på
galvanisk elektricitet (se d. o.) till skillnad från
s. k. friktionselektricitet.

        J. T.

Galvanografi, ett av F. v. Kobell 1840
uppfunnet förfarande för framställning av
tryckformar för djuptryck (jfr Fotomekaniska
reproduktionsförfaranden).
Bilden målas på en försilvrad kopparplåt med
en särskild, tjock färg, som bildar en relief.
Sedan färgen torkat, ingnides bilden med
grafitpulver, varigenom den blir elektriskt
ledande, och kan nu på galvanisk väg
avformas (jfr Galvanoplastik), så att en
kopparfällning erhålles, vilken, sedan den
lösgjorts från underlaget och fått tillräcklig
stadga genom att stilmetall gjutits på dess
baksida, nyttjas som tryckform. — Vid en
variation av förfarandet utföres teckningen
med klibbig färg, som göres elektriskt ledande
genom inpudring med metallpulver (jfr
Fotogalvanografi).

        J. H–g.

Galvanokaustik (av grek. kaustiko’s,
brännande). 1. Den galvaniska strömmens
användning i kirurgien. Den vanligaste formen därav
är, att man galvaniskt glödgar en slinga av
metall (platina) och med denna avbränner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>