Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galvanokaustik - Galvanometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en mindre svulst eller får en blödning att
upphöra.
T. R.
2. Galvanisk etsning av tryckformar för
djuptryck (jfr Fotomekaniska
reproduktionsförfaranden). En
kopparplåt, på vilken på manuell eller fotografisk
väg en teckning är anbragt i ett för vatten
ogenomträngligt överdrag, får utgöra anoden
i en elektrolyt, varvid metallen bortlöses på
de blottade ställena, så att en djupetsning
erhålles.
J. H–g.
Galvanometer, instrument för uppmätning
av elektriska strömmar, i synnerhet svaga
sådana. Den ström, som passerar g.,
åstadkommer en vridning eller förflyttning av
något rörligt organ, vars läge eller
ställning entydigt motsvarar en viss strömstyrka.
Man kan skilja på två huvudtyper av g.,
allteftersom strömmen passerar genom det
rörliga organet eller ej, näml. resp. vridspols-g.
och nål-g. Den enklaste formen av nål-g. är
den av Pouillet (1837) konstruerade
tangentbussolen, som består av en vertikal,
cirkulär ram, på vilken man upplindat ett
antal varv ledningstråd. I centrum befinner
sig en liten på en nålspets vilande, fritt rörlig
magnetnål, vars utslag kan mätas på en
horisontell skala. Bussolen inställes så, att
vertikalplanet genom trådvarven sammanfaller
med magnetiska meridianen (jfr
Deklination 3). När ström flyter genom
ledningstråden, gör nålen ett visst utslag åt ena eller
andra hållet, beroende på strömriktningen.
Tangenten för utslagsvinkeln är proportionell
mot strömstyrkan, och
proportionalitetsfaktorn (reduktionsfaktorn) kan beräknas ur
instrumentets dimensioner och
jordmagnetismens horisontalkomposant. Därmed är
möjligheten given att bestämma en strömstyrka
i absoluta enheter. Tangentbussolen har
förbättrats av bl. a. Gaugain och Helmholtz.
Genom att använda ett stort antal trådvarv,
upplindade nära omkring nålen, upphänga
den senare i en fin tråd och använda
spegelavläsning har man lyckats nå stor känslighet
på g., medan däremot reduktionsfaktorn icke
längre låter sig teoretiskt beräknas. För små
utslag är utslaget proportionellt mot
strömstyrkan; sambandet mellan utslagsvinkeln v
och strömstyrkan i kan då skrivas: i = C × v,
där C kallas galvanometerkonstanten; den
bestämmes empiriskt. Bland de många
konstruktionsfinesser, som man vidtagit för att
öka nålgalvanometerns känslighet, må nämnas
följande: Det jordmagnetiska fältets inverkan
har reducerats genom att g. omgivits med
cylindriska eller sfäriska skal (skyddspansar)
av mjukt järn (H. Du Bois, Rubens, Paschen).
Två nålar användas men med polerna riktade
åt motsatta håll och på sådant sätt placerade
i förhållande till spolen, att dennas
magnetfält verkar vridande åt samma håll på båda,
s. k. astatiskt nålsystem. Nålen och spegeln
göras så lätta som möjligt, t. ex. genom att
nålen själv består av en liten magnetiserad
stålspegel. Upphängningen sker lämpligen i
en någon tusendels mm tjock kvartstråd, och
uppställningsplatsen är i möjligaste mån
skyddad för skakningar. — Genom att använda
två trådspolar eller linda en spole med två
jämsides löpande trådar kan man koppla två
strömkretsar mot varandra, så att deras
verkan på nålen upphäves, när strömstyrkorna
äro exakt lika, s. k. differential-g.
 |
| Vridspolsgalvanometer. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
