Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gambetta, Léon - Gambia (flod) - Gambia (besittning) - Gambier, James - Gambieröarna - Gambit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Gambia—Gambit
364
avgick han 6 febr. 1871, då hans dekret om
uteslutning av kejsardömets anhängare från
valrätt upphävts av Parisregeringen. Till
nationalförsamlingen valdes han för nio kretsar,
röstade mot freden och nedlade efter dess
godkännande sitt mandat (för Bas-Rhin) men
valdes juli 1871 för dep. Var. G. blev
republikanernas ledare, understödde Thiers och
talade under ständiga resor i landet för
republiken. 1871 grundade han tidningen La
Ré-publique Frangaise, som snart vann stort
inflytande, och han lyckades genom en måttfull,
»opportunistisk» politik och skickligt
begagnande av motståndarnas stridigheter trygga
republikens bestånd. G. hade största andelen
i att det monarkistiska kuppförsöket 16 maj
1877 misslyckades; i sina valtal uppmanade
han Mac Mahon att underkasta sig
republiken eller avgå (»se soumettre ou se démettre»)
och angrep politiserande andliga (»le
eléri-calisme, voila 1’ennemi»). Efter
republikanernas definitiva seger understödde G. 1879
Gré-vys val till republikens president efter Mac
Mahon. Själv blev han deputeradekammarens
president. Dock deltog han ofta i debatterna,
genomdrev 1880 benådning av
kommunar-derna och utövade bakom kulisserna ett stort
inflytande. Den republikanska majoriteten
började emellertid spricka sönder, Grévy
motverkade Gambetta, och dennes förslag om
proportionella val föll på senatens motstånd.
Då han äntligen 14 nov. 1881 kom att bilda
sin (ironiskt) s. k. stora ministär, bestående
av närmare, mest yngre meningsfränder,
möttes han av allmän avund och misstankar om
planer på diktatur; ministären störtades
redan 26 jan. 1882. Nyårsaftonen 1882 avled
G. plötsligt, trol. av blindtarmsinflammation,
som övergått till bukhinneinflammation. — G.
fick sin största berömmelse som vältalare,
med stora tankar, vilka ofta tillspetsades till
slagord, väldig stämma och skickligt
framförande. Han var emellertid även en ypperlig
organisatör, skicklig partitaktiker,
utrikespolitiker med stora vyer (vänskap med
England, fredligt återvinnande av
Elsass-Loth-ringen) och främst en glödande
fosterlandsvän. Han synes ha rönt stort inflytande av
sin väninna Léonie Léon (d. 1906).
Litt.: G:s »Discours et plaidoyers
politi-ques», utg. av J. Reinach (11 bd, 1880—85);
biogr. av bl. a. J. Reinach (1918) och P.
Des-chanel (1920); S. C. Hammer, »To
fransk-mænd. Gambetta—Clemenceau» (1919); H.
Stannard, »G. and the foundation of the third
republic» (1921). — G:s porträtt återges på
vidstående plansch. A. A-t.
Ga’mbia, flod i Västafrika, upprinner i
Fouta Djalons högland, utmynnar med ett
brett estuarium i Atlanten vid Bathurst, 165
km s. s. ö. om Kap Verde; längd omkr. 1,600
km. Avvattnar n. ö. Franska Guinea, delar av
franska kolonien Sénégal samt den brittiska
besittningen Gambia. Stränderna äro i övre
och mellersta loppet branta, i nedre loppet
Hamnplats vid Gambia.
låga och sanka. G. är farbar för oceanfartyg
288 km till Mac Carthy island, trafikeras av
mindre fartyg 505 km. Fiskrik i nedre loppet.
Ga’mbia, brittisk besittning i Västafrika;
10.706 kvkm, 210.530 inv. (1921); huvudstad:
Bathurst. G. sträcker sig från havet som en
smal remsa på båda stränderna av floden G.
till trakten av Yarboutenda. Befolkningen
ut-göres av mandingo, fulbe, djoloffer m. fl.
Exporten värderades 1925 till 727,815 (därav
jordnötter 693.097) pd st., importen till 617,823 pd
st. G. delas i kolonien G., bestående av Bathurst
m. fl. platser vid floden, och protektoratet G.
Högsta myndigheten är guvernören. Det första
brittiska fortet anlades i början av 1600-talet,
och efter tvist med Frankrike erkändes G.
1783 som brittiskt område. Litt.: »The
Gambia colony and protectorate», utg. av F. B.
Archer (1906); H. F. Reeve, »The Gambia» (1912).
Gambier [gä’mbia], James, lord G.,
engelsk amiral (1756—1833). Blev 1795
konter-amiral och amiralitetslord, var 1802—04
guvernör på New Foundland och chef för den där
stationerade eskadern samt blev 1805 amiral.
Han förde 1807 högsta befälet över den flotta,
som bombarderade Köpenhamn (2—5 sept.).
S. å. upphöjdes han till pär. 1808 blev han
högste befälhavare över Kanalflottan. 1811
lämnade han aktiv tjänst men befordrades
1830 till storamiral (admiral of the fleet).
G. var 1814 förste engelsk delegerad vid
fredsunderhandlingarna i Haag med Förenta
staterna. Om G:s konflikt med Cochrane 1809 se
Cochrane, T h., sp. 1191. (V. S-g.)
Gambieröarna [gä’mbio-], ögrupp i ö.
Polynesien, s. ö. om Tuamotoöarna; 30 kvkm,
1,512 inv. (1924); utgöra en del av Franska
Oceanien. G. bildas av basalt och omges av
vallrev; största ön är Mangareva (404 m
ö. h.). Stort pärlfiske. G. upptäcktes 1797 och
uppkallades efter J. Gambier (se d. o.), blevo
1844 franskt protektorat och införlivades med
Franska Oceanien 1881.
Ga’mbit [fr. uttal gäbi’], schackt.,
spelöppning, vari en av spelarna tidigt offrar en
bonde; antaget g., då offret antages,
avböjt g., då det avböjes. Vissa g. ha
uppkallats efter uppfinnaren (S t e i n i t z
gam-b i t o. s. v.), andra efter huvudpjäsen däri
(d r o 11 ning ga mb it o. s. v.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
