Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Norberg - Gamla skolan - Gamla stilen - Gamla testamentet - Gamla Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Gamla skolan—Gamla Uppsala
370
trakten kring Ämänningen, Stora och Lilla
Aspen m. fl. sjöar i Kolbäcksåns dal fram
mot Dalälven vid Avesta i n. ö.; 758,52 kvkm,
16.372 inv. (1927). Socknar: Norberg,
Västan-fors. Västervåla och Karbenning. G. är en
stor-skogig. sjörik berg- och dalterräng, vars
övervägande bebyggelse är knuten till gruv- och
hyttplatser, i mindre grad till dalarnas spridda
odlingsmarker. 6.032 har åker, 51,307 har
skogs- och hagmark. I G. ligga
municipal-samhället Norberg (1.024 inv.) och
stationssamhället Kärrgruvan (950 inv.); därintill G:s
förnämsta f. n. bearbetade gruvfält. Livlig
bruksrörelse, främst vid Fagersta (3.850 inv.)
och Västanfors (1,700 inv.), träindustri m. m.
vid Ängelsberg (700 inv.); se dessa ord.
Järnvägar : se kartan. Strömsholms kanal
(se d. o.) förbinder Ämänningen med Barken
och Mälaren.
G. anses vara Sveriges äldsta järnbergslag,
känt från Magnus Erikssons där utfärdade
bergsordning 1354. På 1600-talet hade G. »så
många järngruvor, att ingen kan dem
uträkna», men först från 1870-talet har årliga
brytningen av malm varit avsevärd. De flesta
gruvorna ingå sedan 1904 i Norbergs
gruvför-valtning (se d. o.). Ett vackert område med
gamla gruvhål bildar Mossgruveparken. G.
ingår i Bergslags fögderi, Västmanlands n.
domsaga. — Litt.: J. E. Ångman, »Försök till
beskrifning om Norbergs bergslag etc.» (ny
uppl. 1925).
Gamla skolan, förr namn på motståndarna
till »nya skolan» (nyromantikerna) i Sverige.
Gamla stilen, se Kalender.
Gamla testamentet (om namnet se Bibel,
sp. 188), judarnas heliga skrifter, förra delen
av bibeln. Om dess indelning, författare, ålder
m. m. se Bibel och dess sammansättningar.
Gamla Uppsala (fsv. Uppsalir),
centralpunkten i den slutande hednatidens Sverige, 5 km
n. om nuv. staden Uppsala. Redan vid mitten
av första årtusendet e. Kr. synes orten ha ägt
stor betydelse att döma av de vid denna tid
anlagda Kungshögarna el. Uppsala
högar. Dessa äro närmast tillkomna som
storslagna monument över personer, vilkas
kroppar förut bränts å bål, som rests på
samma platser. De två närmast kyrkan belägna
högarnas höjd är delvis vunnen genom
bort-grävning av kringliggande partier av den
ursprungliga åsrygg, varav ett ännu
kvarstående parti bildar den s. k. Domar- el.
Tingshögen. Genom B. E. Hildebrands utgrävningar
1846 och 1847 samt 1874 känner man
fullständigt sättet för uppförandet av
flygelhögarna. Den närmast kyrkan belägna har ett
stort centralröse, den bortersta ett sådant av
endast 1 m höjd och vidd. Bland
bållämningarna iakttogos utom människo- och
djurben rester av till de dödas klädsel hörande
metalldelar. Smärre fragment av guldarbeten
utmärka sig för en ovanlig finhet. Fynden
från den närmast kyrkan belägna högen
hänvisa ungefärligen till tiden omkr. 500 e. Kr.
Den bortersta högen är sannolikt ett halvt
sekel yngre, den mellersta trol. äldst av alla
tre. Kungshögarna tillhöra sålunda samma
tid, från vilken man genom uppgifter i
isländsk och fornengelsk tradition känner
namnen på de manliga medlemmarna i fyra av
den svenska kungaättens generationer efter
varandra: Aun, Egil, Ottar och Ale, Adils
och Emund(?). »Ynglingatal» uppger om Aun
och Adils, att de dött i Uppsala, medan Ottar
säges ha dött i Vendel. Då nu Vendels socken,
3 mil n. om Uppsala, har en Ottarshög, som
befunnits arkeologiskt sett mycket nära
samtida med den närmast kyrkan belägna av
Kungshögarna i G., är det sannolikt, att den
förra är Ottars minnesmärke, den senare hans
faders, konung Egils. Den bortersta
Kungshögen passar utmärkt som minnesmärke över
Ottars son Adils, och den mellersta kan
tänkas tillhöra den äldste av de ovan nämnda
släktmedlemmarna, Aun. Jfr Adils och Aun
(med härifrån delvis avvikande uppfattning
om vilka resp, högar tillhöra).
Redan vid denna tid fanns säkerligen en
kungsgård i G. Denna förblev i kronans ägo
intill drottning Kristinas dagar, och namnet
Kungsgården tillhör än i dag vissa till G. by
hörande gårdar, på vilkas tomtmark, strax n.
om kyrkogården, två mäktiga, sannolikt under
hednatiden anlagda terrasser för stora
byggnader finnas. Efter kungsgården kallades
svearnas kungar Uppsalakonungar och deras över
hela riket spridda jordagods Uppsala öd.
Utan tvivel var G. redan omkr. år 500 också
GAMLA NORBERGS
BERGSLAG
Skala 1:5OOOOO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
